— —— Den 26 oktober — till hvilken dag, såsom bekant, franska lagstiftande församlingen, enligt oppositionens åsigt sednast bort inkallas — är nu inne. Huru den kommer att aflöpa, torde knappt någon kunna förutse. Visserligen ha de radikala medlemmarne af lagstiftande församlingen på sednaste tiden sökt genom alla medel motarbeta den demonstration, som grefve Köratryförst föreslog och som skulle bestå deri att oppositionens medlemmar inställde sig i lagstiftande församlingens hus den 26 oktober, fastän regeringen kallatriksdagen att samlas först den 29 november; men det ser nästan ut som skulle deras bemödanden varit förgäfves. Att oro råder i sinnena, att det af hr Köratry utkastade fröet grott och håller på att bära frukt, derom vittnar ett nyligen i Paris hållet möte, för hvars stormiga förhandlingar vi skola söka härnedan i korthet redogöra. Den 19 dennes: hölls en allmän sammankomst vid boulevard de Clichy. Inbjudarne till detta möte hade uppmavat alla i Paris varande undertecknare af det för några dagar sedan i denna tidning refererade manifestat af den 18 dennes (hvari oppositionen förklarade att:den afstår från den tillämnade demonstrationen) att infinna sig på sammankomsten; men endast hrr Bancel, Eugene Pelletan, Jules: Ferry och Jules Simon hörsammade kallelsen. Jules Favre skic: kade för sin delzett. skriftligt svar, så lydarde: ; M. H. Jag är icke van att mottaga uppmaningar af den beskaffenhet och i sådana uttryck framställda som den jag af er erhållit; ännu mindre är jag van att åtlyda slika uppmaningar. Ni torde ieke kunna undra öfver att jag ej ämnar infinna mig vid det af er beramade mötet. Vid den för sammanträdets början utsatta tid hade omkring, 600 personer (man påstår att lokalen var beräknad blott för 200) in-: funnit sig, och dessa stodo så tätt sammanpackade, att de nödgades ha hattarne på sig. Stämningen var från första stunden uppretad, hvilket bevisades deraf att mar valde Milligre, en erkänd favtast, till ordförande. Då Jules Ferry, Bancel, Pelletan och Simon inträdde i salen, ville somliga helsa på dem genom att aftaga hattarne, men de flesta protortprade medelst vilda rop mot en sådan etygel:e af aktning. Ordföranden beskref härefter det mottagande, inbjudningen rönt af de särskilda riksdagsmännen. Han beklagade sig öfver Pelletan, föf det denne dragit inbjudarnes be Fögenhet i tvifvel, samt meddelade ätt Garnier Pagås icke alls gifvit något svar och att Jules Favre svarat i en-ton af: öfversitteri. Då annu Pelletan begärde ordet för att försvara sig, uppstod ett sådant larm i salen, att de fyra deputerade gjorde min af att lemna mötet. Men detta hade sig icke så lätt; det var dem omöjligt att bana sig väg genom folkmassan. Också mäste de finna sig vid att stanna på sina platser. Somliga påstå att de med våld och under hotelser af åhörarne knuffades tillbaka. Bancel tog nu utan vidare krus ordet och begärde att hans käre kollega (då han yttrade detta, förspordes ett starkt ogillande) måtte få tillfälle förklara motiverna till sitt eget och de öfriga demokratiskt sinnade deuterades förfaringssätt. Pelletan uppstod ärefter ... Tre gånger försökte han tala, men måste hvarje gång under allmänt hyssjande och stampande lemna talarestolen. Till sist yckades det honom afgifva den förklaringen att, efter hans åsigt, ingen af inbjudarne kunnat legitimera sig såsom hörande till 9:de valkretsens valkomitå. — Står kanske denna valkomit i er sold? frågades från flera Håll. Ordföranden Milligre formulerade nu en anklagelseakt mot de deputerade och uppmanade demlfatt yttra sigtangående sin overk