— ——
Den 26 oktober — till hvilken dag, såsom be-
kant, franska lagstiftande församlingen, enligt
oppositionens åsigt sednast bort inkallas — är nu
inne. Huru den kommer att aflöpa, torde knappt
någon kunna förutse. Visserligen ha de ra-
dikala medlemmarne af lagstiftande försam-
lingen på sednaste tiden sökt genom alla me-
del motarbeta den demonstration, som grefve
Köratry- först föreslog och som skulle bestå
deri att oppositionens medlemmar inställde sig
i lagstiftande församlingens hus den 26 okto-
ber, fastän regeringen kallatriksdagen att samlas
först den 29 november; men det ser nästan ut
som skulle deras bemödanden varit förgäfves.
Att oro råder i sinnena, att det af hr Köra-
try utkastade fröet grott och håller på att
bära frukt, derom vittnar ett nyligen i Paris
hållet möte, för hvars stormiga förhandlingar
vi skola söka härnedan i korthet redogöra.
- Den 19 dennes: hölls en allmän samman-
komst vid boulevard de Clichy. Inbjudarne
till detta möte hade uppmavat alla i Paris
varande - undertecknare af det för några da-
gar sedan i denna tidning refererade mani-
festat af den 18 dennes (hvari oppositionen
förklarade att:den afstår från den tillämnade
demonstrationen) att infinna sig på samman-
komsten; men endast hrr Bancel, Eugene
Pelletan, Jules: Ferry och Jules Simon
hörsammade kallelsen. Jules Favre skic:
kade för sin delzett. skriftligt svar, så ly-
darde: ;
M. H. Jag är icke van att mottaga upp-
maningar af den beskaffenhet och i sådana ut-
tryck framställda som den jag af er erhållit;
ännu mindre är jag van att åtlyda slika upp-
maningar. Ni torde ieke kunna undra öfver
att jag ej ämnar infinna mig vid det af er
beramade mötet.
Vid den för sammanträdets början utsatta
tid hade omkring, 600 personer (man påstår
att lokalen var beräknad blott för 200) in-:
funnit sig, och dessa stodo så tätt samman-
packade, att de nödgades ha hattarne på sig.
Stämningen var från första stunden uppretad,
hvilket bevisades deraf att mar valde Milligre,
en erkänd favtast, till ordförande.
Då Jules Ferry, Bancel, Pelletan och Si-
mon inträdde i salen, ville somliga helsa på
dem genom att aftaga hattarne, men de flesta
protortprade medelst vilda rop mot en sådan
etygel:e af aktning.
Ordföranden beskref härefter det motta-
gande, inbjudningen rönt af de särskilda
riksdagsmännen. Han beklagade sig öfver
Pelletan, föf det denne dragit inbjudarnes be
Fögenhet i tvifvel, samt meddelade ätt Garnier
Pagås icke alls gifvit något svar och att Ju-
les Favre svarat i en-ton af: öfversitteri.
Då annu Pelletan begärde ordet för att för-
svara sig, uppstod ett sådant larm i salen, att
de fyra deputerade gjorde min af att lemna
mötet. Men detta hade sig icke så lätt; det
var dem omöjligt att bana sig väg genom folk-
massan. Också mäste de finna sig vid att
stanna på sina platser. Somliga påstå att de
med våld och under hotelser af åhörarne knuf-
fades tillbaka.
Bancel tog nu utan vidare krus ordet och
begärde att hans käre kollega (då han ytt-
rade detta, förspordes ett starkt ogillande)
måtte få tillfälle förklara motiverna till sitt
eget och de öfriga demokratiskt sinnade de-
uterades förfaringssätt. Pelletan uppstod
ärefter ... Tre gånger försökte han tala, men
måste hvarje gång under allmänt hyssjande
och stampande lemna talarestolen. Till sist
yckades det honom afgifva den förklaringen
att, efter hans åsigt, ingen af inbjudarne kun-
nat legitimera sig såsom hörande till 9:de val-
kretsens valkomitå.
— Står kanske denna valkomit i er sold?
frågades från flera Håll.
Ordföranden Milligre formulerade nu en an-
klagelseakt mot de deputerade och uppma-
nade demlfatt yttra sigtangående sin overk-