-— V
hemmansegaren åter - blifvit sadelfast, och
derefter vandrade han åter mot hemmet
med samma lugna sinne, som han medta-
git derifrån. — Svar, hade hon sagt, kunde
hon sända honom, när hon hunnit betänka
sig — hon visste ju mycket väl hvar han
bodde.
Straxt derefter visade sig Olle, andfådd,
ditskrämd af det blixtsnabbt kringlöpande
ryktet om Karins nye tillbedjare. Äfven
han blef af fadren hänvisad att framställa
sin anhållan till dottren, som den närmast
rörde, och han menade då, att allt med
Guds hjelp skulle gå efter hans önskan.
Men då man ropade på Karin, hördes intet
svar, och då man sökte efter henne, fanns
hon hvarken i huset eller i trädgården.
Oron öfver hennes försvinnande steg, då
hon ännu vid middagen ej var synlig, och
fastän ärendet var svårt började Olle dock
en fruktlös spaning efter henne i grann-
gårdarne, der han möttes af förstulna löjen
eller med dunkla antydningar, att den sak-
nade säkert skulle återfinnas i sin nya fäst-
mans armar, Fram på eftermiddagen träf-
fade han dock en, som gaf ett bättre svar:
Han hade sett henne gå hän mot skogen,
straxt efter sedan Nils Larsson aflägsnat
sig. Till skogen skyndade Olle också ge-
nast och ströfvade omkring der korg och
tvärs, till dess han slutligen sent på qväl-
len träftade sin käresta, sittande på kanten