Utrikes-Nyheter.
Lord Derby är död, enligt hvad ett ilör-
dags oss tillhandakommet telegram förmäler.
Han dog på sitt stamgods Knowsley nära Li-
verpool, samma ställe der för sjuttio år sedan
hans vagga stod. Med sin höga börd förenade
han en sällsynt parlamentarisk förmåga; också
har han spelat en stor politisk rol i Eng-
land: Men han stod i de flesta frågor på
den konservativa sidan och blef med åren en
allt mer och mer oförfalskad tory. Redan
1820 invaldes han till ledamot i underhuset.
År 1833, efter att någon tid ha varit förste
sekreteri.re för Irland, utnämndes han till
minister för kolonierna, och det var i denna
egenskap han lyckades åvägabrioga neger-
slafverietz afskaffande. Man skulle nästan
kunna säga att denna reform gör honom större
ära än allt hvad han för öfrigt uträttat; ty,
såsom ofvan är antydt, han blef allt mindre
libersl, ju längre han lefde. - År 1834 resig-
nerade han i anledning af frågan om irländ-
ska kyrkoegendomarne, men öfvertog åter
år 1841 samma portfölj i ministeren Peel.
Men sir R. Peel var frihandlare; och då han
begynte vidtaga flera reformer i sådan rikt-
ning, fann sig protektionisten Derby föran-
ledd att afgå (1845).
Såsom förste skattkammarlord trädde Derby
1852 i spetsen för en ny minist6r, samman-
satt af idel torys, Denna minister gjorde till
sin första uppgiftatt reetablera skydds-syste-
met, hvilket hade till följd att dan icke kunde
bibehålla sig längre än 10 månader. - Derby
lemnade sin taburett och gick att taga plats
bland den konservativa oppositionens leder.
År 1858 kom han åter till styret, äfven då utan
att vara stödd af någon synnerlig majoritet.
Nustannade hans i sexton månader vid mak-
ten; men han position hotades derunder-oupp-
hörligen af alla partier. Också störtades den
toryminisatör, hvars chef han var, genom en
parlamentarisk koalition den 15 juni 1859.
Ordnandet. af Indiens administration, så att
denna nu står under omedelbar ledning af
engelska regeringen, är lord Derbys verk.
Hans mizstroende mot Frankrike, som hän
ädagalade genom att nedlägga stora kostna-
der på flottang utrustning, och bans tydiiga
sympatier för Österrike i iialisnska frågan
Didrogo i icke ringa måna act påskynda hans
all.
Rykten om en ministereförändring i Frank-
rike ha gått; och dessa rykten ha visserli-
gen ej saknat grund. De ha tvärtom haft
den alira bästa grund, de ha varit byggda
på ett faktum, som numera af ingen bestri-
des. Och detta faktum? frågar man.
Vi svara: kejsaren har i en hast blifvit li-
beral, han tänker på reformer, som den nu-
varande ministeren, med de äsigter, för hvilka
hon gjort sig känd hos allmänheten, icke ger-
na kunnat antagas vilja underskrifva. Ej un-
der då att man till och med med anspråk
på tillförlitlighev uppgifvit det hennes upp-
lösning vore nära förestående.
Emellertid ser det ut, som skulle man in-
galunda kunna vara säker om att de kejser-
liga rådgifvarne ha för afsigt att lemna skå-
deplatsen, ehuru de flesta af dem måste spela
en mindre vacker rol. Allmänna meningen
kan naturligtvis ej annat än ogilla deras
brist på politisk hållning; Rappel, den bittra
oppositionstidningen, hånar dem rentaf.
Se här hvad Rappel säger i ett af de
sednast hit ankomna numren:
SLibert6 berättar en mycket besynnerlig
anekdot. Enligt denna tidnings utsago, har
statschefen kommit fram med ett litet pro-
gram, så liberalt och revolutionärt att dess
blotta åsyn bort tvinga ministrarne att På