38 öre, utan att han kunnat förmå E. att göra
rätt för sig, och af tändsticksfabrikören C. G.
Nygren i Kristinehamn, att affärsmännen Eken-
berg och E. E. Lundblom från honom reqvirerat
och erhållit strykstickor för 25 rdr, hvilken sum-
ma af dem ej kunnat utfås.
En ny, hittils obekant medlem af ligan, en
herre som tecknar sig Johansson O:ni, har äf-
ven blifvit anmild för sina bedrifter i samma
genre. Att nämnde herre är en medlem afligan
kan synas deraf, att de af hrr Ekenberg och Lund-
blom reqvirerade strykstickorna blifvitaf afsända-
ren, på reqvirenternas begäran, öfversinda till fir-
man Johansson å OC:ni.
RÄDHUSRÄÅTTEN.
Mord å hustru. Ransakningen med
Romedal-Jentzell eller Gentzell fortsattes i törr-
går å rådhusrättens 6:te afdelning. Ingenting af
egentlig vigt förekom denna dag, med undantag
deraf att Jentzell erkände hvad han förut för-
nekat: att han ej vistats i hemmet natten till
måndagen. Han skulle taga en sängfösare
innan han gick hem, och det der hade distra-
herat, påstod Jentzell. Ett af de fyra, denna
dag åhörda vittnen, en fröken Sjöstån, hvilken,
såsom vaårande stadd i slägtskapsförhållande till
den anklagade, endast kunde få höras upplys-
ningsvis, berättade att hustru Jentzell, några
dagar innan hon blef mördad, omtalat för henne
(Sjöstån) att mannen visat henne en pistol, un-
der yttrande: Du är ej värd mer än ett skott !
Jentzell förnekade -på det bestimdaste att han
låtit detta yttrade undfalla sig.
Efter anhållan af åklagaren, t. f. stadsfiskal
Cederborg, uppsköts den vidare ransakningen till
om lördag, för flere personers hörande.
Affärslif. samma afdelning förekom
härefter ett mål mellan en handelsbokhållare
Eklund och handlanden, kommissionären Aug.
Öberg, den sistnämnde omnämd i poliskommis-
sarien Cederborgs, till öfverståthållareembetet
ingifna rapport, såsom varande en bland dem,
hvilkas affärsverksamhet lemnar åtskilligt öfrigt, i
betalningsväg, att önska.
Den af br Eklund, genom sitt rättegångsbi-.
tride, löjtnanten O. Creutz, ingifna stämnings-
ansökan, innehöll hufvudsakligen följande: För
någon tid sedan hade hr E. i någon tidning läst
att en person som kunde ställa säkerhet för sig,
skulle erhålla god anställning såsom reseexpedit.
Infinnande sig efter den i annonsen uppgifna
adressen hade E. träffat hr Öberg, hvilken för-
klarat sig vara annonsören och, sedan E. öfver-
lemnat hela: sin kassa, 330 rdr, 3 svenska sta-
tens jernvägsobligationer och en af storhertig-
dömet Fiulands premieobligationer, hade E. blif-
vit installerad i sin tjenst, och, till en början,
skickad till Westerås med en mängd räkningar,
för att indrifva penningar. Dit anländ, hade
han emellertid ej kunnat påträffa en enda af de
personer, hvilkas namn riikningarne upptogo,
utan hale han i stället fått veta att några per-
soner med de å räkningarne uppgifna yrken och
namn ej ,hvarken funnos eller funnits i We-
sterås. terkommen, hade E. nu fordrat att
återfå sina penningar och obligationer, men
principalen var ej i tillfälle återlemna något-
dera. Härefter stimd till öfverståthållare-embe-
tets kansli, blef Öberg, sedan han (som ej kunde
neka för mottagandet af sikerheten, enär han å
penningarne lemnat en förbindelse och å obli-
gationerna ett recipisse) erkänt skulden, ådömd
att, vid utmätnings påföljd, genast utbetala så-
väl penningar som obligationer. Ingen uppgö-
relse skedde och nu skreds till utmätning, men
den som intet hade att taga det var hr Öberg.
Såsom svar å stämningen, förklarade hr Öberg
det mesta af hvad i densamma uppgifvits rö-
rande affären mellan honom och käranden,
vara osannt. Han hade visserligen mottagit
såväl de 330 rdr:ne som obligationerna, men en-
dast för att använda som honom godt tycktes;
han hade aldrig skickat hr Eklund till Westerås
och slutligen hade han alltid varit villig upp-
göra i godo, men Eklund hade varit så envis,
han ville processa,
Löjtnant Creutz, hr Eklunds ombud, förkla-
rade efter detta Öbergs svar, att hans klient,
som : ej ville skada hr Oberg, vore villig ingå
förlikning, såvida Öberg sednast inom 14 dagar
uppejorde saken i godo.
etta skyndade sig Öberg äfven att gå in rå,
med trovärdig uppsyn försäkrande att han ej
skulle mankera.
LANDSORTEN.
Dråpet i Landskrona. Polisransak-
ningen i Landskrona den 16 dennes rörande
styckjunkaren Lindqvists död beskrifves i Öre-
sunds-Posten af en vid ransakningen närvarande
person sålunda:
L. hade på det kalas, som borgmästaren baron
kerhjelm tillställde vid sin installering i em-
betet, i rusigt tillstånd uppfört sig så grälaktigt
och brutalt, att till och med en af hans högre
förmän vänskapligen bedt honom aflägsna sig;
då han nekade att göra detta, gick förmannen
hem för att slippa obehagligheter för hans skull.
Vidare hade L. erhållit knuffar i hufvudet, men
af hvem kunde ej upplysas, samt känt med han-
den i nacken och tittat på densamma liksom ef-
ter blod. L. var med skaran, som på natten
följde borgmästaren hem, samt visade sig der-
under fridstörande och kitslig, så att tillförord-
nade stadsfiskalen B. Österberg fann sig föran-
låten anmoda honom uppföra sig på anständigt
Me Led 119 T La we oo TV NN 2 Poe 2 2 MET