Hvarjehanda nyheter.
Hvad en kines tänker om Em-
ropa. Ei mediem af den kinosi.ka ambas-
sad, som nyligen besökte Stockholm, har, en-
ligt hvad en parisertidning uppgifver, skrifvit
ett bref till sin högt ärade och mycket äl-
skade broder i Pekiog, sin trofaste Te-To-
Tum. Detta bref iunehåller en d be-
synnerliga anmärkningar om europei för-
hållanden, isynnerhet de fransyska, och med-
dela vi derur följande:
Ministrarne hafva visat oss mycken ära; de
begagna här ej solfjäder och se upphettade och
tröga ut, hvilket, enligt min tanke, förorsakas ar
för små stöflor och för mycket ätande. Somliga
ställa till. oss: de aldra löjligaste frågor. Mäin-
nerna utmärka sig för en genomgående okunnig-
het, och qvinnorna sysselsätta sig med att be-
trakta hvarandra med groll och afundsjuka. Men-
niskornas gröfsta laster äro utbredda isynnerhet
bland de högt uppsatta. Det hyggligaste uppfö-
rande finner man hos vaktmästarne och andra
tjenare, och lakejernas livråer äro de elegantaste
kläder vi sett här. Med männens tärbarhet är
det klent bestäldt; medan vi åtnöja oss med en
laglig hustru och på sin höjd tre eller fyra extra,
tr antalet af en fransmans hustrur oriäkneligt.
Och i motsats till förhållandet hos oss, der hu-
strurna lefva tillsammans i ett hus, bor här hvar
och en för sig, hvilket naturligtvis förorsakar
mångdubblade utgifter. Religionen är här endast
en formsak, och bland mandarinerna finns ingen
som tror på statskyrkans bekännelse. Hvarför
bli deras missionärer ej hemma, i stillet för att
resa bort och plåga oss? — Jag hoppas att det
lättsinne, som råder inom a erlden t. ex. i
Frankrike och England, aldrig måtte bli sedt hos
oss. Så kallade framstående min slå sig tillsam-
mans-och bilda bolag, som lockar millioner ur
allmänhetens fickor; snart derefter gå bolaget
öfver ända, och de framstående männen draga
gig tillbaka med millionerna utan att en gång