ska briggen wvrest, lemma 1 Handeijora uvch förare g Friberg, under resa från NordAll S:t Valery sur Sounne med last af jern och trävaror. Närmare underräitelser saknas. ännu, Iadragning afkronofogdetjenst. I första, -artikela i-denna tidning för sistlidne måndag förekom att äfven 3:dje och 4:de fögderierna af Upsala län blifvit sammanslagna till ettfögderi. Detvar kammarkollegium och statskontoret, som förordat en sådan åtgärd äfvon med dessa fögderier, men regeringen stannade denna gång vid att sammanslå endast förstå och andra fögderierna. Teater. Mindre teatern: Slottet Toto. Ladugårdslandstestern : Den ondes besegrare. Det finns helt säkert icke en hafvodstad i Earopa, der man haft tillfälle att så ofta som i Stockholm göra bekantskap med nya alster af Offenbachs fantasi. Från den regela undantages naturligtvis Paris, der kompositören lefver och yve-kar. Da flesta af Offenbachs mindre operetter ha kLo3 oss varit gifna, och med ett par undantag äro alla hans operabuffor öfversatta på svenska och uppförda i Stockholm, med mor eller mindra bifall. Slottet Toto är ingen nyhet, fastär den är ny för oss. Deanna operett är äldre äd både FPrimadonnan och Perichole. Den uppsattes på Palaisrogjalteatern för omkring två år sedan. Operetten öfversattes på svenska för Rohdseska sällskapet och är gifven i en del af Sveriges södea städer. Texien är skrifven af Meilhac och Halvy och bär Också dessa författares präge!, det vill säga att den består af en mängd lasiiga upptåg utan någon genomförd intrig eller dramatisk hållnivg. Menicrgen har icke varit att skapa något godt för den dramatiska litteratoren, utan blott att sätta skfattmusklterna i rörelse och gifva kompositören wllfälle stt dr.ga publiken med sig genom sin :prittande liflighet. I Toto ha likväl textförfattarne räknat något för mycket på kompoiitörens förmåga och genrens popularitet, och deras arbete har derigezom blifvit mera 10 ligt än vanligt. Det. är ett virrvarr, hvilket man har svårt att göra sig reda för. Figurerha äro till on del desamma, som man sett i de fleita operabuffor, Och förklädnader spela en stor roll. En pariserdam af tvetydigt rykto ger sig ut för att vara grefvinna, en grefve kläder sig till postbud, en dräng spelar general, en ädelboren fröken springer omkring som bozdflicka, en bonde passerar för markis, och en notarie tar på sig uniform och visar sig som gensdarm. Döat är således ing:n brist på omvexling. Hvad munasiken beträffar, så kan man säga om den, att den är glad utan att öfverflöda af cancanmelodier, och att den erinrar mer om Offenbach3 första period än om hans sista. Något särdeles originelt och framstående finner man ieke i kompositionen, men detta uppväges deraf att nästan allt är jemngodt och gör ett behagligt intryck. Särdeles hår kompositören i de många duetterna utvecklat en friskhet, som är desto mera berömvärd som den sällan går till öfverdrift. Deo spelande visa prof på en sammanhållning, som vittnar om att mycken öfniog blifvit nedlagd på stycket. Fru Fornell inzehar hufyudroller, dan någe egaren af Slottet Too, som: i Parizerverlden blifvit uppkallad efter sitt slott. Hon uppbär sia roli med mycken liflighet och rör sig säkert på scenen. Hennes rTöst är särdeles lämplig för operetten och hennes föredrag har ledighetens behag. Hr Hafgrens komiska spel, som notårien, förfelar icke sin verkan på publiken, och hang våckra röst bar flera tillfällen att göra sig gällande. Särdeles anslående är serenaden i sista akten, ett nummer, som hr H. förstår att sjaänga så att publiken begär att få höra, det om igen, Hr Sjöberg spelar grefve de Crecy-Crecy på ett sätt, som tydligt visar att hab är en sådespelare med verkligt god förmåga, och en urskiljning, som säger hosom hvar man bör stanra för att träffa det rätta äfven i karriksturen.