ska briggen wvrest, lemma 1 Handeijora uvch
förare g Friberg, under resa från Nord-
All S:t Valery sur Sounne med last
af jern och trävaror. Närmare underräitelser
saknas. ännu,
Iadragning afkronofogdetjenst.
I första, -artikela i-denna tidning för sistlidne
måndag förekom att äfven 3:dje och 4:de fög-
derierna af Upsala län blifvit sammanslagna
till ettfögderi. Detvar kammarkollegium och
statskontoret, som förordat en sådan åtgärd
äfvon med dessa fögderier, men regeringen
stannade denna gång vid att sammanslå en-
dast förstå och andra fögderierna.
Teater.
Mindre teatern: Slottet Toto.
Ladugårdslandstestern : Den on-
des besegrare.
Det finns helt säkert icke en hafvodstad i
Earopa, der man haft tillfälle att så ofta som
i Stockholm göra bekantskap med nya alster
af Offenbachs fantasi. Från den regela un-
dantages naturligtvis Paris, der kompositö-
ren lefver och yve-kar.
Da flesta af Offenbachs mindre operetter
ha kLo3 oss varit gifna, och med ett par un-
dantag äro alla hans operabuffor öfversatta
på svenska och uppförda i Stockholm, med
mor eller mindra bifall. Slottet Toto är in-
gen nyhet, fastär den är ny för oss. Deanna
operett är äldre äd både FPrimadonnan och
Perichole. Den uppsattes på Palaisrogjal-
teatern för omkring två år sedan. Operetten
öfversattes på svenska för Rohdseska sällska-
pet och är gifven i en del af Sveriges södea
städer.
Texien är skrifven af Meilhac och Halvy
och bär Också dessa författares präge!, det
vill säga att den består af en mängd lasiiga
upptåg utan någon genomförd intrig eller dra-
matisk hållnivg. Menicrgen har icke varit att
skapa något godt för den dramatiska littera-
toren, utan blott att sätta skfattmusklterna i
rörelse och gifva kompositören wllfälle stt
dr.ga publiken med sig genom sin :prittande
liflighet.
I Toto ha likväl textförfattarne räknat nå-
got för mycket på kompoiitörens förmåga
och genrens popularitet, och deras arbete har
derigezom blifvit mera 10 ligt än vanligt. Det.
är ett virrvarr, hvilket man har svårt att
göra sig reda för. Figurerha äro till on del
desamma, som man sett i de fleita opera-
buffor, Och förklädnader spela en stor roll.
En pariserdam af tvetydigt rykto ger sig ut
för att vara grefvinna, en grefve kläder sig
till postbud, en dräng spelar general, en ädel-
boren fröken springer omkring som bozdflicka,
en bonde passerar för markis, och en notarie
tar på sig uniform och visar sig som gens-
darm. - Döat är således ing:n brist på om-
vexling.
Hvad munasiken beträffar, så kan man säga
om den, att den är glad utan att öfverflöda
af cancanmelodier, och att den erinrar mer
om Offenbach3 första period än om hans sista.
Något särdeles originelt och framstående fin-
ner man ieke i kompositionen, men detta
uppväges deraf att nästan allt är jemngodt
och gör ett behagligt intryck. Särdeles hår
kompositören i de många duetterna utvecklat
en friskhet, som är desto mera berömvärd
som den sällan går till öfverdrift.
Deo spelande visa prof på en sammanhåll-
ning, som vittnar om att mycken öfniog blif-
vit nedlagd på stycket. Fru Fornell inzehar
hufyudroller, dan någe egaren af Slottet Too,
som: i Parizerverlden blifvit uppkallad efter
sitt slott. Hon uppbär sia roli med mycken
liflighet och rör sig säkert på scenen. Hen-
nes rTöst är särdeles lämplig för operetten och
hennes föredrag har ledighetens behag.
Hr Hafgrens komiska spel, som notårien,
förfelar icke sin verkan på publiken, och hang
våckra röst bar flera tillfällen att göra sig
gällande. Särdeles anslående är serenaden i
sista akten, ett nummer, som hr H. förstår
att sjaänga så att publiken begär att få höra,
det om igen, Hr Sjöberg spelar grefve de
Crecy-Crecy på ett sätt, som tydligt visar att
hab är en sådespelare med verkligt god för-
måga, och en urskiljning, som säger hosom
hvar man bör stanra för att träffa det rätta
äfven i karriksturen.