ERE 2
Den personliga regeringen, som i Frank-
rike under Napoleon den tredje kan sä-
gas hafva nått sin spets och der gif-
vit upphof och näring åt korruption,
vingleri, svek och all slags sedeslös-
het i fasaväckande omfång, har hos
fransmännen, sedan de sent omsider vak-
nat och insett den fruktansvärda faran,
hvaraf de hatas med undergång, väckt
djup förbittring, som nu på mångfaldigt
sätt och i starka ordalag uttalar sig. En
som det synes sann teckning af hvad som
i närvarande stund rör sig på djupet hos
franska folket har en fransman lemnat
till den utmärkta tidni:.gen Daily News;
vi meddela deraf i öfversättning följande:
I all sin gräslighet utöfvar blodbladet i
Pantin på allmänna sionesstämningen i Frank-
rike en gauska helsosam verkan, som en min-
dre förskräcklig tilldragelse kanske icke skulle
varit i stånd att frambringa. Genom sist
språkrör, preisen, börja fransmännen allvar-
ligt tillropa sig sjelfva: Hvilka äro de före-
dömen vi gifsit? Hvod hafva vi gjort för att
upprätthålla, stärka och utveckla samvetet
och den sedliga käaslan bo3 de okunnigare
klasserna? Hvad hafva vi gjort för att demo
ralisera dem ? Hura mycket af hvarj2 brotts-
lings skald återfaller på våra hufruden?
Personer, som lefvat ett halft århundrade
i Fravkrike, gamle män som sett det första
kejsardömets fal!, restaurationen, julimonar-
kien och det andra kejsardömet, förklara alla,
likasom med en mun, att detta är första gån-
gen som de någonsin förnummit ett tecken
af sjielfförödmjukelse och sjelfanklagelse från
folket i detta land.
Och det är otvifvelaktigt, att sjelia-klagel-
sen denna gång är lika allvarligt menad,
som den är högljudd. Hvarje dag medför
nya tecken af en sundare, sedligare, san-
nare känsla hos den stora allmächeten i
Frarckrike. De 30000 exemplar om dåagen,
hvarmed sådane tidningar som Figaro och
Gaulois ökat sin omsättning, äro uppfyllda
af de bittraste sjelfförebråclser, med den ifrå-
gavarande mordhbistorien till utgångspunkt
Det är vi — så heter det — det är vi
alla, som hafva vår andel, en större eller
en mindre, i alstrandet och spridningen af
vår tids dåliga litteratur, och dermed hafva
vi äfven vår fruktanrvärda andel i sådane
Detta rop höjes från alla håll. För för-
sta gången erkänner man de synder som lan-
dets sensationslitteratur i så många år begått,
Det var icke så länge sedan man ryckte på
axlarne eller skrattade åt de främlingar, som
uttryckte sin afsmak för anläggningen och sti-
len i de romaner, som mötte i alla tidnings
följetonger, och i de pjeser, som uppfördes på
alla teatrar; men nu har man vaknat till be-
sinvirg, och man -rkänner det för en synd
att hafva Jåtit millioner svaga menniskor un-
dergå en sådana behandling som den att upp-
hetsa deras inbilivisgskraft med oupphörliga
skildrivgar af laster och brott, af brott och
laster, medan de, hvad förstånd och sedliga
anlag beträffar, blifvit lemnade i zrattens mör-
ker, utan undervisnisg, utan odling. Jag sä-
ger det med stor tiilfredsstälielse: den bildade
befolkningea erkänner sin skuld härutinnvan
och erkänver den med bäf-av.
För två dagar sedaxw yttrade Gautoise:
Om fader Hyacinihs röst icke blifvit dömd
till tystnad a: en usel sekt i Rom, hvilka ord
skulle icke nu hafva ljungat från hans läp-
par, hvilken skammeus borda skulle han icke
hafva lagt på våra hufvuden!
Och likväl måste jag säga, att det förfär-
liga brott, som föranledt denna sjelfpröfninr,
ingalunda varit nödvändigt för at: öppna d:
mer tänkardes ögan för det onda, hvaraf sam-
hället lider, och de sår, en dålig dremaik,