Hvarjehanda nyheter. Göteborgswitz. En tidning innehöll häromdagen berittel om huruledes två tackor, som varit nog oförsigtiga att vilja jernbanan till promenadplats, vid eboda blefvo öfverkörda af lokomotivet och klufna i två delar. Sådana tackoffer för god årsväxt torde våra landtbrukare icke i längden stå ut med, utbrast någon i Göteborg vid genom ndet af notisen. List mot list. I medlet af förra månaden infann sig en ordensbeprydd herre med elegant utseende hos en af de förnämste juvelerarne i Wien och sade till honom: Jag behöfver tjugotusen gulden; vill ni låna mig summan på detta diamanthalsband. Juveleraren undersökte diamanterna, som voro af det renaste vatten och ett betydligt värde, samt förklarade sig villig att låna den åstundade summan. I samma ögonblick anmäldes, utt ett fruntimmer ville tala med honom. Han lemnade rummet på en sekund för att bedja damen vänta, tilldess han expedierat den lånesökande, och då han återkom, förvissade han sig om att halsbandet ännu låg i skrinet, hvarpå han utbetalte penningarna. Om åtta dagar kommer jag tillbaka för att afhomta mitt halsband, sade herremannen och gick derpå sin väg. Det gick åtta dagar, det gick fjorton dagar, men ingen herreman infann sig, och juveleraren, som fick lust att betrakta diamanterna, upptäckte till sin fasa att de voro falska. Och likväl var han siker på att de diamanter, som blifvit honom förevista, voro ikta. Hurn kan en Akta diamant förvandlas till en lumpen glasbit? frågade han polismistaren, till hvilken han vändt sig. Det kan jag förklara för er, sade polismistaren; den dam, som ville tala med er, medan ni höll på att uppgöra affären med herrn, var i förbund med honom och afbröt er blott för att han skulle bli i tilltälle att utbyta de äkta diamanterna mot oäkta stenar. Men jag skall säga er, huru ni skall få reda på tjufven. I natt skall en af mina polisbetjenter låtsa, som om han ville bryta sig in hos er, och i morgou skall ni anmäla på poliskanslict, att det skett en inbrottsstöld hos er, och dessutom stilla så till att saken blir omtalad i tidningarna. — Juveleraren gjorde som polismästaren rådt horom och annonserade i alla tidningar, att en inbrottstjuf frånstulit honom en stor mängd juveler, bland hvilka olyckligtvis befann sig ett diamanthalsband, som icke tillhörde honom, utan var lemnadt i pant för tjugotusen gulden och var viärdt samma summa fyrdubblad. Histostorien väckte stort uppseende, hela Wien talade om den, och några dagar sednare infann sig herrn, som pantsatt halsbandet, och återfordrac.e; sin egendom. Muan kan lätt tänka, hvad följ blef. Tjufven greps at en närvarande polisbetjent, och sålunda fick man genom polismilstarens fyndighet fatt på förbrytaren, som för sent insåg att han fallit i n snara. Fynd. En mingd romerska mynt ha nyligen blifvit påträffade vid en landtgård nira Southampton. Man antager att de nedgräfts af fruktan för en invasion af sachserna — för 1,400 år sedan. En samvetsgrann advokat. Eaadvokat testamenterade på dödsbädden sin förmö genhet till: ett hospital, uppgifvande som skäl härtill, att han ville se sin förmögenhet återgå till den liberala klass af menniskor, som hade förhjelpt honom till densamma.