Hvarjehanda nyheter.
Göteborgswitz. En tidning innehöll här-
omdagen berittel om huruledes två tackor,
som varit nog oförsigtiga att vilja jernbanan till
promenadplats, vid eboda blefvo öfverkörda
af lokomotivet och klufna i två delar. Sådana
tackoffer för god årsväxt torde våra landtbrukare
icke i längden stå ut med, utbrast någon i Göte-
borg vid genom ndet af notisen.
List mot list. I medlet af förra måna-
den infann sig en ordensbeprydd herre med ele-
gant utseende hos en af de förnämste juvele-
rarne i Wien och sade till honom: Jag behöf-
ver tjugotusen gulden; vill ni låna mig summan
på detta diamanthalsband. Juveleraren under-
sökte diamanterna, som voro af det renaste vat-
ten och ett betydligt värde, samt förklarade sig
villig att låna den åstundade summan. I sam-
ma ögonblick anmäldes, utt ett fruntimmer ville
tala med honom. Han lemnade rummet på en
sekund för att bedja damen vänta, tilldess han
expedierat den lånesökande, och då han återkom,
förvissade han sig om att halsbandet ännu låg i
skrinet, hvarpå han utbetalte penningarna. Om
åtta dagar kommer jag tillbaka för att afhomta
mitt halsband, sade herremannen och gick derpå
sin väg. Det gick åtta dagar, det gick fjorton
dagar, men ingen herreman infann sig, och juve-
leraren, som fick lust att betrakta diamanterna,
upptäckte till sin fasa att de voro falska. Och
likväl var han siker på att de diamanter, som
blifvit honom förevista, voro ikta. Hurn kan en
Akta diamant förvandlas till en lumpen glasbit?
frågade han polismistaren, till hvilken han vändt
sig. Det kan jag förklara för er, sade polis-
mistaren; den dam, som ville tala med er, me-
dan ni höll på att uppgöra affären med herrn,
var i förbund med honom och afbröt er blott
för att han skulle bli i tilltälle att utbyta de
äkta diamanterna mot oäkta stenar. Men jag
skall säga er, huru ni skall få reda på tjufven.
I natt skall en af mina polisbetjenter låtsa, som
om han ville bryta sig in hos er, och i morgou
skall ni anmäla på poliskanslict, att det skett
en inbrottsstöld hos er, och dessutom stilla så
till att saken blir omtalad i tidningarna. —
Juveleraren gjorde som polismästaren rådt ho-
rom och annonserade i alla tidningar, att en
inbrottstjuf frånstulit honom en stor mängd ju-
veler, bland hvilka olyckligtvis befann sig ett
diamanthalsband, som icke tillhörde honom,
utan var lemnadt i pant för tjugotusen gulden
och var viärdt samma summa fyrdubblad. Histo-
storien väckte stort uppseende, hela Wien talade
om den, och några dagar sednare infann sig
herrn, som pantsatt halsbandet, och återfordrac.e;
sin egendom. Muan kan lätt tänka, hvad följ
blef. Tjufven greps at en närvarande polisbe-
tjent, och sålunda fick man genom polismilsta-
rens fyndighet fatt på förbrytaren, som för sent
insåg att han fallit i n snara.
Fynd. En mingd romerska mynt ha nyli-
gen blifvit påträffade vid en landtgård nira Sout-
hampton. Man antager att de nedgräfts af fruk-
tan för en invasion af sachserna — för 1,400
år sedan.
En samvetsgrann advokat. Eaad-
vokat testamenterade på dödsbädden sin förmö
genhet till: ett hospital, uppgifvande som skäl
härtill, att han ville se sin förmögenhet återgå
till den liberala klass af menniskor, som hade
förhjelpt honom till densamma.