Hr Sohlmans afgång från hufvudredak-
törskapet för Aftonbladet och hr A. W.
Dufvas öfvertagande af detsamma var un-
der gårdagen det allmänna samtalsämnet,
och man uttömde sig i gissningar om
anledningen till detta ombyte samt om
dess politiska följder. . .
Dagligt Allehandas redaktion nöjde sig
icke med att gissa förtroligt: fortsättande,
såsom det bladet sedan någon tid med en
märklig djerfhot börjat, att vandra i Fäder-
neslandets fotspår på fridlysta områden;
uttalade Nya Dagligt Allehanda sina giss-
ningar och utgaf dem till och med för
konstaterade sanningar. Det yttrade:
eMan skall uttömma sig i gissningar öfver,
hvilka vigtiga enskilda angelägenheter kunna
föranledt hr Sohlman att i sin åiders falla
kraft lemna en ställning af så inflytelserik
och gagnande beskaffenhet som den af huf-
vudredaktör för en större politisk tidning.
Om vi ej alltför mycket misstagsa oss, äro
dock dessa angelägenheter icke så alldeles
af enskild beskaffenhet, utan af så pass all-
män natur, att, ehura br Soblman från sin
ståndpunkt ej kan eller vill vidröra dem, de
dock ej böra alldeles undanbållas allmänhe-
ten. Som bekant är, öfvertogos Aftonbladets
ekonomiska angelägenheter vid slutet af förra
året af ett bolag, som upprättades af direk-
tören i Skandivaviska kreditaktiebolaget H.
Davidson. I detta bolags direktion insattes,
utom hr Sohlman, v. häradsköfding Duiva
och musikhavdlanden Hirsch. Så till vida
var allt fullkomligt i sin ordning, och ingen-
ting vore dervid att anmärka, om ej med
öfvertagandet af äg ekonomiska angelägen-
heterna äfven följt en begränsning af hufvud-
redaktörens bestämmarde rätt i afseende på
tidningens innehåll. . Hvad som föranledde
denna svaghet i hr Soblmans position till det
nys bolaget känna vi icke, men det känna
vi, att den oundvikliga följden af hufvudre-
daktörenå beroende af bakom honom stående
personer skulle högst menligt inverka på sjelf-
va tidningen och förr eller sednare bereda
dess undergång samt framför allt göra huf-
vudredaktörens egen ställning outhärdlig. Det
var derför som gårdagens underrättelse om
hr Sohlmans afgåog icke ötverraskade oss, i
synnerhet som från ett annat kändt håll icke
förspordes a eftergift i anspråken på till-
mötesgående från redaktionens sida, hvilket
sednast visade sig, då det för red. af A. B.
var omöjligt att vägra intagandet af en
med smädelser späckad artikel mot en an-
nan tidnings redaktör, med hvilken A. B.
dittills stått på den vänskapligasto fot.
Ett sådant förhållande kunde icke fort-
fara. Det var en pressning mellan sköl-
darne, som måste taga ett slut.
Vi känna något bättre Aftonbladets
inre förhållanden, men anse det icke till-
ständigt att underhålla allmänheten med
tal om dem. - Hvilka anledningar hr Sohl-
man hade att lemna tidningens ledning
ha ingen annan än han och hans med-
delegare i bladet någonting att skaffa
med, och aldraminst. har en tidning rätt
att, såsom Nya Dagligt Allehanda giort,
framkasta insinuationer som äro ogrundade.
I fortsättningen af sin artikel utropar
Nya Dagligt Allehanda, liksom Stockholms
Dagblad hade gjort på morgonen, angå-
ende hr Dufva: direktör. i Skandia, riks-
dagsman och redaktör af Aftonbladet på en
gång! — Ja, om en man skulle förena alla
dessa befattningar, så blefve han onekligen
mycket upptagen; dock torde detfinnasper-
soner som skulle kunna tilfredsställande
sköta dessa bestyr samtidigt. Men hr