Hr Sohlmans afgång från hufvudredaktörskapet för Aftonbladet och hr A. W. Dufvas öfvertagande af detsamma var under gårdagen det allmänna samtalsämnet, och man uttömde sig i gissningar om anledningen till detta ombyte samt om dess politiska följder. . . Dagligt Allehandas redaktion nöjde sig icke med att gissa förtroligt: fortsättande, såsom det bladet sedan någon tid med en märklig djerfhot börjat, att vandra i Fäderneslandets fotspår på fridlysta områden; uttalade Nya Dagligt Allehanda sina gissningar och utgaf dem till och med för konstaterade sanningar. Det yttrade: eMan skall uttömma sig i gissningar öfver, hvilka vigtiga enskilda angelägenheter kunna föranledt hr Sohlman att i sin åiders falla kraft lemna en ställning af så inflytelserik och gagnande beskaffenhet som den af hufvudredaktör för en större politisk tidning. Om vi ej alltför mycket misstagsa oss, äro dock dessa angelägenheter icke så alldeles af enskild beskaffenhet, utan af så pass allmän natur, att, ehura br Soblman från sin ståndpunkt ej kan eller vill vidröra dem, de dock ej böra alldeles undanbållas allmänheten. Som bekant är, öfvertogos Aftonbladets ekonomiska angelägenheter vid slutet af förra året af ett bolag, som upprättades af direktören i Skandivaviska kreditaktiebolaget H. Davidson. I detta bolags direktion insattes, utom hr Sohlman, v. häradsköfding Duiva och musikhavdlanden Hirsch. Så till vida var allt fullkomligt i sin ordning, och ingenting vore dervid att anmärka, om ej med öfvertagandet af äg ekonomiska angelägenheterna äfven följt en begränsning af hufvudredaktörens bestämmarde rätt i afseende på tidningens innehåll. . Hvad som föranledde denna svaghet i hr Soblmans position till det nys bolaget känna vi icke, men det känna vi, att den oundvikliga följden af hufvudredaktörenå beroende af bakom honom stående personer skulle högst menligt inverka på sjelfva tidningen och förr eller sednare bereda dess undergång samt framför allt göra hufvudredaktörens egen ställning outhärdlig. Det var derför som gårdagens underrättelse om hr Sohlmans afgåog icke ötverraskade oss, i synnerhet som från ett annat kändt håll icke förspordes a eftergift i anspråken på tillmötesgående från redaktionens sida, hvilket sednast visade sig, då det för red. af A. B. var omöjligt att vägra intagandet af en med smädelser späckad artikel mot en annan tidnings redaktör, med hvilken A. B. dittills stått på den vänskapligasto fot. Ett sådant förhållande kunde icke fortfara. Det var en pressning mellan sköldarne, som måste taga ett slut. Vi känna något bättre Aftonbladets inre förhållanden, men anse det icke tillständigt att underhålla allmänheten med tal om dem. Hvilka anledningar hr Sohlman hade att lemna tidningens ledning ha ingen annan än han och hans meddelegare i bladet någonting att skaffa med, och aldraminst. har en tidning rätt att, såsom Nya Dagligt Allehanda giort, framkasta insinuationer som äro ogrundade. I fortsättningen af sin artikel utropar Nya Dagligt Allehanda, liksom Stockholms Dagblad hade gjort på morgonen, angående hr Dufva: direktör. i Skandia, riksdagsman och redaktör af Aftonbladet på en gång! — Ja, om en man skulle förena alla dessa befattningar, så blefve han onekligen mycket upptagen; dock torde detfinnaspersoner som skulle kunna tilfredsställande sköta dessa bestyr samtidigt. Men hr