Hvarjehanda nyheter.
Ett frispektakel uppfördes i tisdags af-
ton vid södra bangården. En menageriegare,
tysk till nationen, att döma af brytningen, hade
nemligen med hela sitt fyr- och tvåfota följe då
der infunnit sig för att med bantåget afgå till
den i Upsala pågående marknaden. Sällskapet
utgjordes af en elefant, markattor, ormar, boric-
kor, dresserade hundar med flera mer och min-
dre underliga djur, papegojor och andra fåglar
icke att förglömma. ågon björn fanns icke
med i samlingen, vare sig nu att menageriegaren
hyste instinktmessig motvilja för dessa djur eller
al annan orsak; men vid bangården fick han
emellertid lära sig veta hvad det vill säga att
ba med björnar att göra. Under menageriets
färd från södra bangården till den norra hade
en mängd nyfikna dagdrifvare sällat sig till tå-
et, och denna eftertrupp rekryterades oupphör-
igt under vägen, så att eskorten slutligen med
säkerhet uppgick till 300 man med smått och
stort, Djurens och burarnas instufning började
emellertid; de närmast stående åskådarne bi-
trädde villigt och oombedda till dess allt var
undanstökadt. Den för så mycken artighet och
uppmärksamhet utsatte, lycklige egaren af en
elefant m. m. hoppades nu att få hvila ut och
hemta andan. Men då började en annan dans,
en riktig björndans. Man började nemligen i
pockande ordalag anfäkta den stackars mannen
om att få betaldt för hjelpen med djurens in-
stufning. Han betalade så långt kassan räckte,
men oförsyntheten började slutligen gå så långt,
att alla som stått och sett på också ville ha be-
taldt. Men då blef mannen slutligen topp tunnor
rasande och började att betala med annat mynt.
Han slog ursinnigt omkring sig och plaggade på
de närgångna till höger och venster, och hade
ieke den vid bangården stationerade poliskon-
stapeln fått hjelp af bangårdsser
huruvida icke denna menagerihistoria kunnat få
en tragisk utgång. Tåget, som genom den nu
beskrifna tilldragelsen blifvit något uppehållet,
signalerade emellertid till afgång, och menageri
egaren skyndade in i sin kupå, derifrån han ti
umferande sände sina björnar en vi tjent af-
skedshelsning — en lång näsa
En kuriös historia. Efter ena fran-
sysk tidskrift meddelar Borås tidning — äf-
ven den kuriös understundom — följande ku-
riösa berättelse:
Man har funnit i de gamla egyptiska grafvar-
ne mumier af tvenne slag: af der ena slaget tro
de ofullständige, eller med andra ord, de sakna
inelfvorne och öfrige för lifvet och verldens nö-
jen oeftergiflige organer ; — hos det andra deremot
finnas alla organerna i behåll. Doktor Grussel-
bach, professor vid universitetet i Upsala f(?!)
har af detta förhållande dragit en märkvärdig
slutsats. Enligt hans förmenande skall det sist-
nämnda slaget af de egyptiske mumierne icke
vara på något sätt balsamerade aflidne, utan de
äro helt enkelt individer, hos hvilka lifvet blott
blifvit tillsvidare upphiäfdt; de skulle åter ha
blifvit uppväckte eller återkallade till lifvet i
någon aflägsen framtid, om icke sättet för åter-
uppväckandet gått förloradt. Icke desto mindre
anför hr Grusselbach några fi ill stöd för
sitt besynnerliga antagande, han omtalar bland
annat ett för: ltid har
lyckats. Genom ett förfar: han en-
sam har hemligheten, bedöfvar han en orm, som
insöfd, erhåller stelheten och hårdheten hos en
marmororm. Om man släppte honom i marken,
skulle han sönderspringa i bitar. Ormen kan
förblifva i detta tillstånd under många år, sedan
återgifrer hr Grusselbach honom, förmedelst en
stimulerande besprutning, ånyo lifvet lika
sprittande, som före döden. Sedan femton år fi
rer denna reptil en tillvaro, bestående af ömsom
död och ömsom återuppväckelser till till lifvet,
och han synes icke må illa deraf. Den store
kemisten har nu vändt sig till regeringen med
anhållan att få låna en lifdömd; herr Grussel-
bach vill låta den stackars menniskan spela or-
mens roll och förbinder sig att återlemna galg-
fågeln efter 2 år. Vilbegripligt skulle den åter-
uppväckte patienten då erhålla nåd. Ett för-
träffligt tillfället, — slutar tidskriften skämt-
samt — tör de blaserade, som vilja skära hal-
sen af sig, eller, för de stackars äkta männen,
hvilka af förtviflan och blygsel spränga sin svaga
hjerna med en pistolkula. Skall månne svenska