jare hvilka utropa de sednaste detaljerna af brottet. På en på marken utbredd matta ser man lindansare som göra konster och positivspelare; man säljer de mördades fotografior; små paketer, i hvilka är inlagd jord, tagen ur grafven. På andra sidan utropar man och säljer påfågelplymer att pryda battarne med — ett mod, som nu grasserar, alltsedan man häromdagen såg en dam af verld bära en dylikt fjäder i sin hatt. På sjelfva åkern utbreder folkmassan sig. Sedan man funnit Gustaf Kincks lik vill man äfven finna fadren Kinck, men grafven bevarar änna denna hemlighet, och Tropmann vill ej röja den. Dramat är således ej ännu fullständigt löst. Många köpa kransar af immorteller och små kors för att dermed pryda grafven. Manhar upprest flera stenar; hvilka utvisa stället. Hvilka melarkoliska jemförelser har man icke tillfälle att göra inom det menskliga lifvet! I Paris passerar ingenting sorgligt, som icke på samma gång erbjuder en skämtsam sida, När man såg hela denna massa affolk, beväpnad med käppar och paraplyer — en del hade medtagit sina hundar — alla plöjande i åkern, kunde man tro sig vara vid en fest, belyst af den herrligaste sol. Hela åkern är upplöjd, men ännu har man ej funvit liket. En individ gick till polisagenten och bad at få tala några ord med honom. Min herre, sade ban, vid ett tillfälle, sådant som detta, förmodar jag att ni gerna vill lyssna till ett förslag, som kunde underlätta edra undersökningar. Tala, min Vän, sade agenten; jag blir er tacksam. Gif mig då en order, som lemnar mig rättighet att ur Jardin des plantes hemta ett dussin schakaler; fiuns det åttonde liket i denna åker, skall det då snårt blifva fannet. Förslaget antogs ej. Hr Belavger, jernbandlaren, som sålde spaden och hackan till mördarer, håller som bäst på att göra sin lycka och är en homme ec6lcbre; han3 bod är belägrad af besökande; de flesta köpa små pen :knifvar under det att hr Bolanger oupphörligt berättar för sin lyssnande ublik om den uvge mannens inträde i hans bod och hur tafatt han betedde sig då han skulle bära sina verktyg. Se här ett vackert ord, fom man berättar om kejsarinnan och som på ett sanning:enligt sätt tecknar den trötthet, af hvilken de högt uppsatte ofta få lida. Den dag, då man upphörde att utgifva bulletiner om kejsarens helsotillstånd förklarade tr Nölaton att hans besök ej vidare voro behöfliga och begärde permission. Kejsarinnan mottog denna begär ran något ogunstigt. Men, sade den utmärkte läkaren, äfven vi ha väl rättighet att taga någon hvila; Det fiones iveriden, sade kejsarinpan, två ganska mödosamma kall och hvilka ej gifva rättighet till någon hvila, annat än den som dödan gifver; dessa kall äro läkarens och rögentens. Vid bvilkon timma, dag eller natt, som helst, tillhöra läkaren och monarken hölå verlden. BOKEN ROR RE FET TITEL FET SR TEL DT TTT ET NNE ERE ITE IV SITA