e— Cm
Den kinesiska beskick-
ningen.
Hvad är dess syfte? frågar man sig,
då man erfar att den besökt Nordameri-
kas Förenta Stater, England och Frank-
rike då man ser den i Sverige och hör
att den begifver sig till flere andra
stater.
En blick på Kinas nyaste historia ger
svaret.
Kina har: 400 millioner inbyggare, de
Hitigaste, måttligaste, sparsammaste, dyg-
digaste och fredligast? på jorden. Styrda
endast af sina lagar, begära de ingenting
bättre än att få ostördt sköta sina inre
angelägenheter. Någon beröring med den
omgifvande verlden ha de i allmänhet
icke eftersträfvat och ej mycket haft, åt-
minstone frivilligt.
Men mot sin vilja ha de ofta med an-
dra folk kommit i beröringar, som mer-
ändels för dem medfört bedröfliga verk-
ningar.
I Kina, förnämligast på den engelsmän-
nen tillhöriga ön Hong-Kong, äro ett
stort antal europeiska köpmän bosatte.
De fleste af dem äro engelsmän, en del
amerikaner, åtskillige fransmän, få tyskar.
De ha flyttat till det fjerran landet för
att drifva loflig handel med silke och tå
samt oloflig med opium och för att derpå
så hastigt som möjligt vinna en förmö-
genhet, hvarmed de skola kunna åter-
väada och lefva i sitt hemland. De hafva
intet intresse för Kina eller för en af-
lägsnare framtid.
Vid Kinas kust ha engelska, amerikan-
ska och franska regeringarne sedan långt
tillbaka hållit eskadrar för att, som det
hette, skydda sina medborgare.
Dessa medborgare, särdeles de engel-
ska, hafva ofta behandlat Kinas invånare
med öfvermod, stundom tillfogat dem oför-
rätter, hvilka icke kunnat undgå att fram-
kalla häftiga kollisioner. För att göra slut
på dem ha de engelska köpmännen åkal-
lat närmaste örlogsfartygs bistånd. Skepps-
eller eskaderchefen har ankrat i en hamn
och hotat att bombardera eller verkligen
bombarderat staden. Så har kriget varit
i gång, och den engelska eller franska
regeringen har ansett äran fordra att
gilla sin militäre befälhafvares åtgärder,
att fortsätta med dylika och att med va-
penmakt bringa Kina till en eftergift, som
icke alltid stått i öfverensstämmelse med
rättvisans fordringar.
Kan någon med skäl förundra sig öfver
att sådane händelser, ofta återkommande,
alstrat hos Kinas inbyggare hat mot frem-
lipgarne och afvoghet mot umgänge med
dem? Man igenkänner i förhållandet mel-
lan Kina och den öfriga verlden drag för
drag förhållandet mellan nordens inbyg-
gare i medeltiden och de tyska Hanse-
städernas öfvermodiga köpmän.
Så ringa var i följd häraf ända till
början af 1860-talet Kinas handel med
den öfriga verlden, att ut- och införselus
värde ej besteg sig till mer än tjugo
millioner pund sterling, enligt en uppgift
som vi nyligen sett i en utländsk tid-
skrift.
År 1861 sände presidenten Lincoln till
Kina hr Anson Burlingame såsom Förenta
Staternas ambassadör. Det var straxt
efter att fransmännen och engelsmännen