e— Cm Den kinesiska beskickningen. Hvad är dess syfte? frågar man sig, då man erfar att den besökt Nordamerikas Förenta Stater, England och Frankrike då man ser den i Sverige och hör att den begifver sig till flere andra stater. En blick på Kinas nyaste historia ger svaret. Kina har: 400 millioner inbyggare, de Hitigaste, måttligaste, sparsammaste, dygdigaste och fredligast? på jorden. Styrda endast af sina lagar, begära de ingenting bättre än att få ostördt sköta sina inre angelägenheter. Någon beröring med den omgifvande verlden ha de i allmänhet icke eftersträfvat och ej mycket haft, åtminstone frivilligt. Men mot sin vilja ha de ofta med andra folk kommit i beröringar, som merändels för dem medfört bedröfliga verkningar. I Kina, förnämligast på den engelsmännen tillhöriga ön Hong-Kong, äro ett stort antal europeiska köpmän bosatte. De fleste af dem äro engelsmän, en del amerikaner, åtskillige fransmän, få tyskar. De ha flyttat till det fjerran landet för att drifva loflig handel med silke och tå samt oloflig med opium och för att derpå så hastigt som möjligt vinna en förmögenhet, hvarmed de skola kunna återväada och lefva i sitt hemland. De hafva intet intresse för Kina eller för en aflägsnare framtid. Vid Kinas kust ha engelska, amerikanska och franska regeringarne sedan långt tillbaka hållit eskadrar för att, som det hette, skydda sina medborgare. Dessa medborgare, särdeles de engelska, hafva ofta behandlat Kinas invånare med öfvermod, stundom tillfogat dem oförrätter, hvilka icke kunnat undgå att framkalla häftiga kollisioner. För att göra slut på dem ha de engelska köpmännen åkallat närmaste örlogsfartygs bistånd. Skeppseller eskaderchefen har ankrat i en hamn och hotat att bombardera eller verkligen bombarderat staden. Så har kriget varit i gång, och den engelska eller franska regeringen har ansett äran fordra att gilla sin militäre befälhafvares åtgärder, att fortsätta med dylika och att med vapenmakt bringa Kina till en eftergift, som icke alltid stått i öfverensstämmelse med rättvisans fordringar. Kan någon med skäl förundra sig öfver att sådane händelser, ofta återkommande, alstrat hos Kinas inbyggare hat mot fremlipgarne och afvoghet mot umgänge med dem? Man igenkänner i förhållandet mellan Kina och den öfriga verlden drag för drag förhållandet mellan nordens inbyggare i medeltiden och de tyska Hansestädernas öfvermodiga köpmän. Så ringa var i följd häraf ända till början af 1860-talet Kinas handel med den öfriga verlden, att utoch införselus värde ej besteg sig till mer än tjugo millioner pund sterling, enligt en uppgift som vi nyligen sett i en utländsk tidskrift. År 1861 sände presidenten Lincoln till Kina hr Anson Burlingame såsom Förenta Staternas ambassadör. Det var straxt efter att fransmännen och engelsmännen