Alexander x von Humboldt,
Då hundrade årsdagen af Alexander von
Humboldts födelse firades i London, höll
den tyske republikanen Karl Blind, hvil-
ken vistas i nämnde stad, såsom landsflyk-
tig, festtalet. Det anses af Englands hela
press såsom ett mästerstycke och har äf-
ven i Tyskland väckt stort uppseende.
Talet framhöll först Humboldts ofantiza
inflytande på. naturvetenskapernas utveck
ling, hvilket här redan varit omtaladt, och
visade derefier huru just detta, som ut-
gjorde hans storhet och beredt mensk-
ligheten omätliga fördelar, var anledning
till förföljelse från kyrkan. Derjemte o
talar Karl Blind intressanta drag från
Tlumboldts förhållande till sin tids mo0-
narker och statsmän. Vih föreställt ossalt
några utdrag af detta tal skulle befinuas
lärorika för våra läsare och meddela dei-
för några sådana:
En inteligensen: Nanolcon? skulle kan
ske någon vara frestad kalla Hambol It, emedar
slumpen så fogat att de båda äro födda på
samma år och att båda sdlidit ien 5 måj.
Mea varo långt fråa mig att: göra en så ned.
gättande jomförelse; ty hvad har mina
Huraboldt, som gjorde allt för att ba nja
andens bofrielse och som ifrade för poitisk
frihet — hvad har hans minns att göra med
ren Napoleons? Nej, Humboldt var ing
unårare af lyckade krig:bedrifter,
under farstars makt och, ehuru a
holvst, ingen hofman. Hvad som förse
hozom vår kärlek är att han, likasor
ler, köret till avtalet af dem, so
verka för ingividens otbild: ;
seende, utav hvilka derjomte hafva sinn
bjerta öppna för samhällets välfärd.
eFör att bryta vid: kepelsens bojor, har
Humboldt arbetat under långa tiler. I dag,
då vi bevittnat stt förnyarde afioqvisiiorens
fasor vid åsyson af Barbara Ubryks hemskt
gestalt; i dsg då rmunkväseadet raser Ge
mörkrets fästniog i sjeliva Berlin (Moxbit),
och då pastor Knszk koasorter pröfva vårt
tålamod genom att predika sina åsigter om
solsystemet — i dag ha vi verkligen mycket
stora anledningar att prisa Huniboldts nämn,
ehuru fantasterna med helig bitterhet förseka
hans storhet. Emnhvar, om känner Hamboldis
arbeten, vot också att han, framför allt, sök-
to finna enbeton hos då vexlande forosenen.
Hvarken förouft eller fantasi, så länge icke
denna sednare for vilso itom iilnsionernas
verld, förvägrade han rätt att ofterspana en
företeelsernas gemensamma Orsak, och hår
sträfvade härjemts att hja iden vida öfver
tsioneverldsns trånga gränse
Talaren meddelade sedaa åkilliga utdrag
af Homboldts skrifter, för att bevisa att hos
honom den idealiska tendensen var öfvervä-
gande; hvarefter han, såsom en motsats här-
till, anförde hvad Humboldt yttrat om on kop
religiösa systemer, nemligea att de alla bör
stå af tre hufvadsakliga elemenater-- on myc-
ket ren sedelas, ec geologisk dröm oca en
myt eller romantiserad historia, hvilken sed-
nare efterhacd blifvit det vigtigaste.
Möjligheten att sammanjemka des:a reli-
giösa systemer mod resnltaterna ef nyare ve-
tenskapliga forskri iogår förnekides bestämdt
at Humbordt. Med pnledning häraf hade han
att lida mycken förföljzl:e ar teologernå, och
bittra voro do kiagomål, som dena vördaeds-
värde natutforskaren häröfver uttryckte i-en-
skilda samtal. Han hämnades också emellan-
åt, såsom då ban sade till hr Bxyard Taylor,
pekande på en Isfvarde kameleont i dennes
ram:
— En egenhet; hos detta djer är att det
kan på en gåcg se åt olika håll. Det kan