tellets första våning, hvilket beboddes af ba-
ron Neuhof; men detta lyckades icke. Åt-
skilliga borgare och officerare sprungo efter
honom och uppryckte dörren till rummet.
Han satte sig till motvärn: en brottning upp-
prod och derunder rycktes revolvern ur hans
and.
Undes striden sletos grefvens kläder af hans
kropp och förbittringen mot honom var så
stor, att de som kunde komma honom nära
sparkade och knuffade honom, sleto honom i
håret och trakterade honom med örfilar.
Ännu värre blef det, då brottslingen skulle
föras till rådhuset. Poliskonstaplarne och sol-
daterna, hvilka emellertid infunnit sig på ho-
tellet, sökte skydda honom så godt de kunde.
Men då de kommo ut på gatan, blefvo de
sjelfva, under bemödandet att försvara gref-
ven, slagna med käppar m. m.
— Döda den bofven! Slit den hunden i
stycken! Så ropade hundra vredgade stämmor,
och från alla sidor regnade öfver brottslingen
käppslängar, örfilar, stötar och knuffar.
Den väg man hade att passera utgjorde
likväl icke mer än omkring 1000 steg.
Försök gjordes äfven attintränga I rådhu-
set, der Hompesch skulle undergå förhör af
polismästaren Wolf.
Denne måste gå ut och tala till folket, upp-
manande de oroliga i lagens namn att för-
hålla sig stilla, och dymedelst blef lugnet
Aterstäldt.
Grefven förpassades i fängelse.
Millers sår är 22 tam djupt. Kulan har
L anseande till den starka svullnaden icke
kunvat uttagas; emellertid är hopp om att
hang lif skall kunna räddas och att alla svå-
ra följder skola uteblifva.
Efter några dagars vistelse i fängelset bör-
jade grefve H. finna lifvet tråkigt. Han in-
gaf då en ansökan om att mot en hög bor-
gen bli försatt på fri fot. Denna begäran af-
slogs emellertid, ock kommer grefven att få
inna sig i sitt öde åtminstone till dess hr
Miller blifvit af sina läkare förklarad utom
all fara.