tellets första våning, hvilket beboddes af baron Neuhof; men detta lyckades icke. Åtskilliga borgare och officerare sprungo efter honom och uppryckte dörren till rummet. Han satte sig till motvärn: en brottning uppprod och derunder rycktes revolvern ur hans and. Undes striden sletos grefvens kläder af hans kropp och förbittringen mot honom var så stor, att de som kunde komma honom nära sparkade och knuffade honom, sleto honom i håret och trakterade honom med örfilar. Ännu värre blef det, då brottslingen skulle föras till rådhuset. Poliskonstaplarne och soldaterna, hvilka emellertid infunnit sig på hotellet, sökte skydda honom så godt de kunde. Men då de kommo ut på gatan, blefvo de sjelfva, under bemödandet att försvara grefven, slagna med käppar m. m. — Döda den bofven! Slit den hunden i stycken! Så ropade hundra vredgade stämmor, och från alla sidor regnade öfver brottslingen käppslängar, örfilar, stötar och knuffar. Den väg man hade att passera utgjorde likväl icke mer än omkring 1000 steg. Försök gjordes äfven attintränga I rådhuset, der Hompesch skulle undergå förhör af polismästaren Wolf. Denne måste gå ut och tala till folket, uppmanande de oroliga i lagens namn att förhålla sig stilla, och dymedelst blef lugnet Aterstäldt. Grefven förpassades i fängelse. Millers sår är 22 tam djupt. Kulan har L anseande till den starka svullnaden icke kunvat uttagas; emellertid är hopp om att hang lif skall kunna räddas och att alla svåra följder skola uteblifva. Efter några dagars vistelse i fängelset började grefve H. finna lifvet tråkigt. Han ingaf då en ansökan om att mot en hög borgen bli försatt på fri fot. Denna begäran afslogs emellertid, ock kommer grefven att få inna sig i sitt öde åtminstone till dess hr Miller blifvit af sina läkare förklarad utom all fara.