Från konstnärsverlden. Leonard Labatt har vu erbållit begärdt afsked från operan i Dresden och afrest till Wien, der han för rästa speltermin är engagerad på enabanda vilkor som för åren 1870, 1871 och 1872, eller omkring 23,000 rår årigen. Hans första uppträdande lär blifva i Profeten och Tannhäuser. — Fru Wilhelmina Neruda-Norman, vår utmärkta fiolist, afreste i går till utlandet, — Intilldess den redbrunna hofieatern i Dresden hinner ersättas med en ny, komma två interisteatrar att begagnas, den ena för opera och tragedi, den andra för komedi och lustspel. Till dea förstnämnda skoll en stor paviljong i Hertiginne-parken vara utsedd, och till den andra har man fonnit det så kallade Gewandhau3 bäst passande. Något bestämdt beslat är dock icke ännu fattadt. Emellertid har personalen två måvaders forier med full aflöning. — Wagners opera Rheingold har gilvits tre gånger i Mänchen. Mottagandet var mycket kallt, och de besökandes antal vid den sista representationen så ringa, att Operan blifvit nedlagd. — En ny dram, IAffranchi, af den bekante franske författaren Latour Saint-Ybars, skall snart uppföras på Odbon-teatern. — Vid ingången till Louvren har man nu rost en staty af skalden Ponsard, bekostad af hans födelsestad Vienne. Statyn, som är utförd af bildhaggaren Geoffroy-Ducbaume och gjaten i bron3 af Barbedienne, är i naturlig storlek och i sittande ställning, med kroppen något framåtböjd, stödd på högra handen, under det att den venstra håller ett mannskript. På sockeln äro skaldens förnämsta arbeten uppräknade. — Fiolisten Bazzini har i sin födelsestad Brescia för egna medel grundlagt en musikalisk akademi, der fattig mans barn, hvilka röja musikaliska anlag, gratis få utbilda sig. — Den nya pjes, som Georges Sand har skrifvit för Odeon-teatern i Paris, har den egendomliga titeln: Lsutre (Den andre). — I tidningen Rappel berättas följande historia: En ung obekant törfattare bestormade er teaterdirektör med sina manuskripter. Direktöran, som af naturen är mycket godmodig och förekommande, underlät aldrig att försäkra den unge mannen, att hans pjeser alldeles icke voro illa, men att valet ai ämno icke var lyckligt, dialogen icke anslående 0. 8. v. Författaren bar oafbrutet sina manu-. skripter tillbaka och började att arbeta på något nytt. Men också med dette gick det på samma sätt, med det följande likaså: ständigt fck han undvikande svar af direktöros. Men slutligen blef han misströgen och öfvertygade sig snart om, att direktören icke en gång hade gjort aig besvär med att genomiäsa han: minuskripter. Efter några dagars förlopp söudo han direktören en rulle i hvitt papper och ombuuden med ett rödt sidonband. Då han åter infann sig för ati homta svar, sade diroktören: Min bästa hörra, er pjös är bra; jag har läst den med iatresse och derför måsto jag så mycket mora beklaga, att iag nödgas afvisa dea Ser ni, det sgentligen pikanta fattas, och jag är öfvertygad om, att min personal, lika litet som publiken, skulle komma att tycka om don — Det var dock märkvärdigtf, utropade den unga författaren, i det ban löste upp papperet och räckte dn förvånade direktören on deri ionesluten kori sÄr eder invändning riktig, måste smakea var bra bortskämd; ty jag har jast skaffat oe: korf med mycket kryddor uti.