Från konstnärsverlden.
Leonard Labatt har vu erbållit begärdt af-
sked från operan i Dresden och afrest till
Wien, der han för rästa speltermin är enga-
gerad på enabanda vilkor som för åren 1870,
1871 och 1872, eller omkring 23,000 rår år-
igen. Hans första uppträdande lär blifva i
Profeten och Tannhäuser.
— Fru Wilhelmina Neruda-Norman, vår
utmärkta fiolist, afreste i går till utlandet,
— Intilldess den redbrunna hofieatern i
Dresden hinner ersättas med en ny, komma
två interisteatrar att begagnas, den ena för
opera och tragedi, den andra för komedi och
lustspel. Till dea förstnämnda skoll en stor
paviljong i Hertiginne-parken vara utsedd,
och till den andra har man fonnit det så kal-
lade Gewandhau3 bäst passande. Något be-
stämdt beslat är dock icke ännu fattadt.
Emellertid har personalen två måvaders forier
med full aflöning.
— Wagners opera Rheingold har gilvits
tre gånger i Mänchen. Mottagandet var myc-
ket kallt, och de besökandes antal vid den si-
sta representationen så ringa, att Operan blif-
vit nedlagd.
— En ny dram, IAffranchi, af den be-
kante franske författaren Latour Saint-Ybars,
skall snart uppföras på Odbon-teatern.
— Vid ingången till Louvren har man nu
rost en staty af skalden Ponsard, bekostad af
hans födelsestad Vienne. Statyn, som är ut-
förd af bildhaggaren Geoffroy-Ducbaume och
gjaten i bron3 af Barbedienne, är i naturlig
storlek och i sittande ställning, med kroppen
något framåtböjd, stödd på högra handen, un-
der det att den venstra håller ett mannskript.
På sockeln äro skaldens förnämsta arbeten
uppräknade.
— Fiolisten Bazzini har i sin födelsestad
Brescia för egna medel grundlagt en musika-
lisk akademi, der fattig mans barn, hvilka
röja musikaliska anlag, gratis få utbilda sig.
— Den nya pjes, som Georges Sand har
skrifvit för Odeon-teatern i Paris, har den
egendomliga titeln: Lsutre (Den andre).
— I tidningen Rappel berättas följande hi-
storia: En ung obekant törfattare bestormade
er teaterdirektör med sina manuskripter. Di-
rektöran, som af naturen är mycket godmodig
och förekommande, underlät aldrig att för-
säkra den unge mannen, att hans pjeser all-
deles icke voro illa, men att valet ai ämno
icke var lyckligt, dialogen icke anslående 0.
8. v. Författaren bar oafbrutet sina manu-.
skripter tillbaka och började att arbeta på
något nytt. Men också med dette gick det
på samma sätt, med det följande likaså: ständigt
fck han undvikande svar af direktöros. Men
slutligen blef han misströgen och öfvertygade
sig snart om, att direktören icke en gång hade
gjort aig besvär med att genomiäsa han: mi-
nuskripter. Efter några dagars förlopp söudo
han direktören en rulle i hvitt papper och
ombuuden med ett rödt sidonband. Då han
åter infann sig för ati homta svar, sade di-
roktören: Min bästa hörra, er pjös är bra;
jag har läst den med iatresse och derför må-
sto jag så mycket mora beklaga, att iag nöd-
gas afvisa dea Ser ni, det sgentligen pi-
kanta fattas, och jag är öfvertygad om, att
min personal, lika litet som publiken, skulle
komma att tycka om don — Det var dock
märkvärdigtf, utropade den unga författaren,
i det ban löste upp papperet och räckte dn
förvånade direktören on deri ionesluten kori
sÄr eder invändning riktig, måste smakea var
bra bortskämd; ty jag har jast skaffat oe:
korf med mycket kryddor uti.