Hurs 1 Juondon 1855 14, TIQ letter At v4.t Hvarjehanda nyheter. HKarakteristiskt. En ildre man karaki teriserade en läsarepredikants föredrag på följande originella sitt: När han talte om vår herre och himmesriket, var det bara hönsamat; men då han talte om djefvulen och helvetet, yar karlen på sitt ställe. Ett mytt slags visitkort. Den bekanta parisiska operasångerskan Hortense Schneider tillbringade i år sina sommarferier i BadenBaden och gjorde en dag en utflykt i den vaekra trakten. Samma dag ämnade en rik engelsman, lord 8.,göra henne ett besök, men han fick veta att storhertiginnan af Gerolstein var borta och icke skulle komma hem den dagen. Ögonblickligen begaf han sig till en juvelerare och lät denne på ett glacepapperskort sammansätta hans namn af dyrbara diamanter, hvarefter hän sände det dyrbara kortet hem till fröken Schneider. Då konstnärinnan kom hem och fick e kortet, utropade hon: Skada att den der herrn icke är spanjor, då skulle hans namn ha varit längre, En objuden gäst. En korrespondent i en engelsk tidning berättar följande: En högst egendomlig tilldragelse inträffade för några dagar sedan i Joness jernvägshotell i Oxford. Ett spann årsgamla. hästar ankom med bantåget till nämnda stad och leddes af stationskarlarne till jernvägskotellet.; En af de dyrbaraste af sällskapet frigjorde fig från sin förare och, lockad at ljusskenet eller i afsigt att rådfråga en advokat, till hvars rum han slutligen kom, galopperade han genom en trång gång, 53 fot lång, in i hotellets stora sal, sedån han trädt in tufvudet genom fönstret till restaurationslokalen, till mycken öfverraskning för de personer, hvilka der i allt lugn höllo på att intaga sin aftonmåltid. Vidare passerade han genom salen uppför första trappan, som har 20 steg, in i den korridor, ät hvilken hotellets sängkararar utmynnade. Det var sent på qvillen — klockan var 11; endast en dörr råkade vara ostängd, och denna, till n:o 7, ledde just till vår vän advokatens rum. Det ystra djuret rusade in dit, hoppade upp på kanten at den gammalmodiga sängen och slet sängkläderna i trasor. Sedermera råkade det att träda benet genom rottingssitsen på en stol, och under sina försök att befria sig slog det sönder nästan alla möbler som funnos i raommet. Under tiden hade en stalldräng sprungit uppförtrappan, grep fast i hästens svans och drog djuret ut ur rummet i korridoren, der det hölls af tre eller fyra personer, hvilka ditlockats af bullret. Fråga blef nu hur man skulle få djuret utför trappan. Dettautfördes på följande sätt: ålla fönsterluckor i hotellet lades utöfver trappstegen och fästades. Hitsens ben sammanbundos;: några gamla mattor o. d. lades under hans-rygg, och af några karlar drogs han sedan utför trappan och vidare utan alla äfventyr in i-salen och ut genom dörren åt gatan, der han befriades från sitt fängsel och leddes till stallet för att sofva på en bädd af halm i stället för på en af fjäder, som han sjelf tycktes ha ämnat. Förunderligt nog, tillfogade djuret sig ej någon skada med undantag af. några obetydliga skrubbsår, hufvudsakligen erhållna vid titten ini reståurationslokalen. En egendomlig omstindighet återstår att berätta. Rummet n:o 6 beboddes af en irländare, som var svårt anfiktad af gikt och söm på qvällen med Stör svårighet och stödd på en käpp hade gått uppför trappan. Han blef emellertid så skrämd af det ovanliga bullret iirämmet intill hans eget, att han med tre hopp rusade utför trappan och ned.i salen. Från detta ögonblick var han fri från sin gikt; han är nu fullkomligt frisk och kan intyga saaningsenligheten af det anförda. Pr AT Nä delta 0 ad SEVEN åt Be Nn Ar ET et a AE sr rn