Hurs 1 Juondon 1855 14, TIQ letter At v4.t
Hvarjehanda nyheter.
HKarakteristiskt. En ildre man karaki
teriserade en läsarepredikants föredrag på föl-
jande originella sitt: När han talte om vår
herre och himmesriket, var det bara hönsamat;
men då han talte om djefvulen och helvetet,
yar karlen på sitt ställe.
Ett mytt slags visitkort. Den be-
kanta parisiska operasångerskan Hortense Schnei-
der tillbringade i år sina sommarferier i Baden-
Baden och gjorde en dag en utflykt i den vaekra
trakten. Samma dag ämnade en rik engelsman,
lord 8.,göra henne ett besök, men han fick veta
att storhertiginnan af Gerolstein var borta
och icke skulle komma hem den dagen. Ögon-
blickligen begaf han sig till en juvelerare och
lät denne på ett glacepapperskort sammansätta
hans namn af dyrbara diamanter, hvarefter hän
sände det dyrbara kortet hem till fröken Schnei-
der. Då konstnärinnan kom hem och fick e
kortet, utropade hon: Skada att den der herrn
icke är spanjor, då skulle hans namn ha varit
längre,
En objuden gäst. En korrespondent i
en engelsk tidning berättar följande: En högst
egendomlig tilldragelse inträffade för några da-
gar sedan i Joness jernvägshotell i Oxford. Ett
spann årsgamla. hästar ankom med bantåget
till nämnda stad och leddes af stationskarlarne
till jernvägskotellet.; En af de dyrbaraste af
sällskapet frigjorde fig från sin förare och, loc-
kad at ljusskenet eller i afsigt att rådfråga en
advokat, till hvars rum han slutligen kom, ga-
lopperade han genom en trång gång, 53 fot lång,
in i hotellets stora sal, sedån han trädt in tuf-
vudet genom fönstret till restaurationslokalen,
till mycken öfverraskning för de personer, hvilka
der i allt lugn höllo på att intaga sin aftonmål-
tid. Vidare passerade han genom salen uppför
första trappan, som har 20 steg, in i den korri-
dor, ät hvilken hotellets sängkararar utmynnade.
Det var sent på qvillen — klockan var 11; en-
dast en dörr råkade vara ostängd, och denna,
till n:o 7, ledde just till vår vän advokatens rum.
Det ystra djuret rusade in dit, hoppade upp på
kanten at den gammalmodiga sängen och slet
sängkläderna i trasor. Sedermera råkade det att
träda benet genom rottingssitsen på en stol, och
under sina försök att befria sig slog det sönder
nästan alla möbler som funnos i raommet. Under
tiden hade en stalldräng sprungit uppförtrappan,
grep fast i hästens svans och drog djuret ut ur
rummet i korridoren, der det hölls af tre eller
fyra personer, hvilka ditlockats af bullret. Fråga
blef nu hur man skulle få djuret utför trappan.
Dettautfördes på följande sätt: ålla fönsterluckor
i hotellet lades utöfver trappstegen och fästades.
Hitsens ben sammanbundos;: några gamla mat-
tor o. d. lades under hans-rygg, och af några
karlar drogs han sedan utför trappan och vidare
utan alla äfventyr in i-salen och ut genom dör-
ren åt gatan, der han befriades från sitt fäng-
sel och leddes till stallet för att sofva på en
bädd af halm i stället för på en af fjäder, som
han sjelf tycktes ha ämnat. Förunderligt nog,
tillfogade djuret sig ej någon skada med undan-
tag af. några obetydliga skrubbsår, hufvudsakli-
gen erhållna vid titten ini reståurationslokalen.
En egendomlig omstindighet återstår att berätta.
Rummet n:o 6 beboddes af en irländare, som
var svårt anfiktad af gikt och söm på qvällen
med Stör svårighet och stödd på en käpp hade
gått uppför trappan. Han blef emellertid så
skrämd af det ovanliga bullret iirämmet intill
hans eget, att han med tre hopp rusade utför
trappan och ned.i salen. Från detta ögonblick
var han fri från sin gikt; han är nu fullkomligt
frisk och kan intyga saaningsenligheten af det
anförda. -
Pr AT Nä delta 0 ad SEVEN åt Be Nn Ar ET et a AE sr rn