När förra riksdagen led till sitt slut hörde
man många ledamöter af andra kamma-
ren yttra: Jag kommer ej tillbaka el-
ler: Inom mitt län bli många ombyten,
och allmänt troddes att landtmannaparti-
et skulle genom de nya valen blifva för-
stärkt med minst 25, kanhända till och
med 50 personer af allmogens klass.
Den ena förutsägelsen har slagit in,
den andra icke. Ett större antal leda-
möter af förra riksdagen har blifvit ute-
slutet, än andre, än de sjelfve väntat,
men allmogeklassen har blifvit vida min-
dre förstärkt än de fleste förutsett.
Jemför man den förteckning öfver de
nu definitivt valde riksdagsmännen, som
står att läsa å annat ställe i detta num-
mer, med statskalenderns förteckning å
dem som sutto i andra kammaren vid
nästl. riksdag, finner man icke mindre än
97 nyvalde mot 83 gamla riksdagsmän.
Men proportionen mellan ståndspersoner
och bönder är föga ändrad: år 1869 fun-
nos för de kretsar, der valen äro laga
kraftvunna, 109 representanter af stånd-
personsklassen mot 67 af allmogens klass.
Nästa år kommer kammaren att räkna
105 ståndspersoner mot 77 mindre landt-
brukare, (oberäknadt de oafgjorda eller
okända valens resultater).
Da valde äro: 23 större jordbrukare
och bruksegare, 75 mindre hemmansegare,
38 civila och 12 militära tjenstemän, 5
prester, 18 handlande och fabrikörer, 3
litteratörer och 6 andra ståndspersoner.
Fåfängt vore hvarje försök att uppställa
ett horoskop för den blifvande riksdagens
karakter och skaplynne. De flesta bland
de nyvalde äro för litet kände, för att
man i deras utväljande, med förbigående
af förutvarande riksdagsmän, skulle kunna
med säkerhet uppställa någon ledande
tanke hos valmännen. Endast den slut-
satsen kan man: draga af det starka om-
bytet af representanter, att obelåtenhet
varit temligen allmänt rådande med re-
sultaterna af förra riksdagen, och någon
annan anledning dertill lärer, i betrak-
tande af allmogens ringa bekantskap med
dessa resultater, icke gifras än den att
någon minskning i utskylderna icke för-
sports. Lösen vid många val har ännu
varit: den största sparsamhet med stats-
medel bör iakttagas.
Förbises bör dock ej, att på dagord-
ningen icke stått någon tråga af den art, att
hela landet för dess skull varit upprördt,
hvadan på många orter beklaglig liknöjd-
het för valen uppenbarat sig. Och under
sådan stämning har det kunnat vara lätt
för mången, som drifvits af ärelystnad el-
ler begär efter 1,200 rdrs årlig inkomst,
att uttränga den gamle riksdagsmannen
och bereda sig sjelf plats i hans ställe.
Lika mycket som en viss framstående
uppgift, en bestämd mission saknas
för den härnäst sammanträdande andra
kammaren, lika mycket saknar man inom
den en ledande person. Frih. Liljencrantz
besitter många af de egenskaper som
fordras för att intaga en sådan plats,
men han är ännu för ung i det offentliga
lifvet för att vinna den; han har ej hun-
nit förvärfva det nödiga förtroendet, och
det är dessutom fara värdt att hans hel-
sotillstånd ej skall medgifva de för leda-
replatsen nödvändiga ansträngningar. Hr
ET RR i RT RR AN