Denna bakport kallas gemenligen De dödas ort, emedan de likkistor, som skola medfölja tågen, alltid föras dit den vägen. Massan, som emellertid snart upptäckte att hon blifvit narrad, rusade in på Rome-gatan, i afsigt att hindra droskans tramfart. Men detta lyckades icke: kusken höll i tömmarne och en poliskonstapel, som satt bredvid honom, slög shästarne oupphörligt med piskan. Det bar af i galopp direkte till likhuset. En vaktmästare väntade vid ingången till likhuset, hvärs dörr genast tillslöts, sedan Tropmann inkommit. Denne ledsagades till den sal, der offren lågo. — Tropmann, sade den embetsman, som här ledde förhöret, i det han pekade på de marmorbord, -hvarå de mördade voro upplagda, Tropmann, känner ni de personer, hvilkas lik ni här skådar? Fången gick några steg fram mot liken, och utan att den ringaste rörelse förmärktes i hans ansigte eller någon darrning i hans röst, svarade han, pekande på hvar och en af de döda: Der är fru Kinck, der är Emil, der är Henri, der är Alfred, der är Achille oeh — se der lilla Marie: Han behöll mössan på hufvudet, en cynism, som upprörde alla de tillstädesvarande. Först då han skulle underskrifva protokollet, förrådde han någon sinnesskakning. Han upprepade vid detta tillfälle att han blott varit ett redskap åt den gamle och den unge Kinck. — Jag har hjelpt till, sade han, det är sanot. Jag har uppkastat grafven och jag har hållit uti, medan Jean och Gustave slogo. Till dessa två namn lade han ett tredje, som man aktat sig att offentliggöra, för att ej motverka ransakningen. Konfronteringen räckte ungefär en timme. Det var förenadt med stora svårigheter att föra honom till fängelset, ty folkmassan hade tillvuxit i oerhörd grad. Deck förhöll den sig temligen stilla. Så snart. cellens dörr tillslutits, kastade fången en uppmärksam blick omkrivg sig, hvarefter han; utmattad, nedsjönk på den i muren fastsatta britsen. Fyra fångvaktare bevakade honom ; de hade order att följa hvarje hans rörelse. z Medan pariserpöbeln i djurisk vildhet trängdes vid La Morgue för att få se offren, ursinnig på den tyranniska regeringen, som villeförhålla honom denna njutning, vallfärdade den så kallade fina verlden till Pantin för att taga de mördades graf i ögonsigte. Denna är icke längre öppen, men en sten betecknar hennes plats. Fn spekulant tänker redan på att inköpa stället. Det var vackert väder, och rundtomkring det hemska stället sutto grupper, som spisade 1 det oröna, der blodspåren ännu icke voro utplånade. Och till råga på lättsinnet rådde — så berättas det — bland dessa vallfärdande stor munterhet; champagnekorkarne smällde, liksom vid de stora kapplöpningarna eller dylika tillfällen. Utom demimondens celebriteter märktes der äfven många damer af stånd, och ett stort antal af de RR herrarne buro dekorationer i knappålen. Besigtningen af liken har verkstälts aflägarne Bergeron, Pönart och Trelat. De franska tidningarne meddela alla de rysliga detaljer, som lervid kommo i dagen. Det bekräftas att modern varit i hafvande tillstånd. Fostret kunde efter läkarnes utsago hafva lefvat. Blott en enda person hade fått tillåtelse att sfvervara läkarnes undersökning, och denna person var en qvinna, en hög dam, nemligea den bekanta och mycket omtalade madame Ratazzi, den italienska statsmannens hustru. När hon kunde känna lust att mitta sina ögon med en sådan syn, kan det icke väcka förundran, att hon, såsom det heter i en berättelse, betraktade den gräsliga scenen med den orubbligaste kallblodighet. Af den mängd bevis och fakta man redan samsat synes framgå att Tropmann antingen ensam ller med hjelp af några medbrottslingar dödat icke allenast de sex i Pantin mördade menniskorna, utan också derförinnan den äldre Kinck och dennes son. Hans afsigt har sannolikt varit att sätta sig i besittning af Kinck tillhörande papper, som representerade en summa af 80,000 frank. Då han greps, fann man nemligen hos honom icke allenast en temligen betydlig reskassa i belgiskt mynt, utan också en hop värdepapper. . Pantin, den ort som genom detta gräsliga brott fått en så sorglig ryktbarhet, är en by med 2,700 invånare, belägen nordost om Paris, straxt utanför befästningarne. Det enda märkliga, man berätta om stället, är att det te SANS sn ÅA Tam närae da I RN