efter att ha dödat barnen, ursinniga rusat fram och afdagatagit henne, Lä x Protokollet öfver den läkarebesigtving, som varit anstäld å liken, innehåller bland annat: Fru Kinck, som är 37 å 40 år gammal, har fått 23 sår, deribland 2 djupa mellan skulderbladen, 13 knifstyng, ett förfärligt slag öfver munnen och ett i venstra sidan. Den lilla flickan, 4 år gammal, var den värst sårade. Hon fanns insvept i en regnrock, som var genomstungen öfverallt såsom ett såll. Den äldste gossen, 16 år gammal, samt bans tre bröder voro likalodes förskräckligt illa tilltygade; så t. ex. voro ögonen utstungna på ett par af dem. Flera af vittnena svimnaade vid åsynen af liken. RoR KR Under kampen bland böljorna förlorade Traupmann sansen, såsom ofvan är nämdt. Buren till hospitalet, blef han der koppad, och man Jade senapsdegar på hans bröst, hvarefter han uppgaf ett jemrande läte. Ena ung artist begagnade tillfället att taga ett porträtt af honom. Hån syntes emellertid snart försjunka i sömn och svarade intet på de frågor, zom ställdes till honom. Sängomhänget borttogs nu, och en polisbetjent beordrades att hålla vakt hos honom, emedan man fruktade att han skule afhända sig litvet. Följande dagen fördes han till stadens fängelse, der han togs i förhör af ransakningsdomaren Saulnier. — Vill ni bekänna? frågade denne. Fången, som hittills ansetts vara den unge Kinck, svarads: — Jag skall säga er allt: För det första heter jag icke Kinck. Jag är 22 år gammal, mekanikus till yrket och har länge arbetat i Roubaix. Der lärde jag känna familjen Kinck, egentligen fadren och sonen, Jean och Gustave. Vi träffades iblana om aftnarne på ett kaf vid Alonette-gatan, der äfven jag bodde. Mitt namn är Traupmann. — Brukade ni besöka familjen K:s hus? återtog domaren. — Nej. — Och ni har deltagit i mordet vid Gröna vägen ? — Nej, det har jag icke... Jag var ej närvarande der... — Men risporna, såren på er venstra hand? — Jo, ser ni... — Tala sanning! utbrast domaren i myndig ton. Det vidare förloppet af förhöret känner man ej i detalj. Tidningen le Havre förklarar sig äonu icke berättigad att derför redogöra. Man vet emellertid att T. till sist bekänt sin brottslighet. Ett telegram från Paris af den 27 dennes meddelar att Gustave Kincks lik blifvit funnet vid Pantin (i närheten af den plats, der mordet föröfvats). x r Saken blir alltså mer och mer iuvecklad. Har Gustave Kinck mördats af sina medbrottslige efter fulländadt dåd, eller månne både han och hans far äro oskyldige? Och hvart har fadren, Jean Kinck, tagit vägen? Endast tiden kan besvara dessa frågor.