efter att ha dödat barnen, ursinniga rusat
fram och afdagatagit henne,
Lä x
Protokollet öfver den läkarebesigtving, som
varit anstäld å liken, innehåller bland annat:
Fru Kinck, som är 37 å 40 år gammal,
har fått 23 sår, deribland 2 djupa mellan
skulderbladen, 13 knifstyng, ett förfärligt slag
öfver munnen och ett i venstra sidan.
Den lilla flickan, 4 år gammal, var den
värst sårade. Hon fanns insvept i en regn-
rock, som var genomstungen öfverallt såsom
ett såll.
Den äldste gossen, 16 år gammal, samt
bans tre bröder voro likalodes förskräckligt
illa tilltygade; så t. ex. voro ögonen utstung-
na på ett par af dem.
Flera af vittnena svimnaade vid åsynen af
liken.
RoR KR
Under kampen bland böljorna förlorade
Traupmann sansen, såsom ofvan är nämdt.
Buren till hospitalet, blef han der koppad,
och man Jade senapsdegar på hans bröst,
hvarefter han uppgaf ett jemrande läte. Ena
ung artist begagnade tillfället att taga ett
porträtt af honom. Hån syntes emellertid
snart försjunka i sömn och svarade intet på
de frågor, zom ställdes till honom. Sängom-
hänget borttogs nu, och en polisbetjent beor-
drades att hålla vakt hos honom, emedan man
fruktade att han skule afhända sig litvet.
Följande dagen fördes han till stadens fän-
gelse, der han togs i förhör af ransaknings-
domaren Saulnier.
— Vill ni bekänna? frågade denne.
Fången, som hittills ansetts vara den unge
Kinck, svarads:
— Jag skall säga er allt: För det första
heter jag icke Kinck. Jag är 22 år gammal,
mekanikus till yrket och har länge arbetat i
Roubaix. Der lärde jag känna familjen Kinck,
egentligen fadren och sonen, Jean och Gustave.
Vi träffades iblana om aftnarne på ett kaf
vid Alonette-gatan, der äfven jag bodde. Mitt
namn är Traupmann.
— Brukade ni besöka familjen K:s hus?
återtog domaren.
— Nej.
— Och ni har deltagit i mordet vid Gröna
vägen ?
— Nej, det har jag icke... Jag var ej
närvarande der...
— Men risporna, såren på er venstra hand?
— Jo, ser ni...
— Tala sanning! utbrast domaren i myn-
dig ton.
Det vidare förloppet af förhöret känner
man ej i detalj. Tidningen le Havre för-
klarar sig äonu icke berättigad att
derför redogöra. Man vet emellertid att T.
till sist bekänt sin brottslighet.
Ett telegram från Paris af den 27 dennes
meddelar att Gustave Kincks lik blifvit fun-
net vid Pantin (i närheten af den plats, der
mordet föröfvats).
x
r
Saken blir alltså mer och mer iuvecklad.
Har Gustave Kinck mördats af sina medbrotts-
lige efter fulländadt dåd, eller månne både
han och hans far äro oskyldige? Och hvart
har fadren, Jean Kinck, tagit vägen? Endast
tiden kan besvara dessa frågor.