allt hvad som passerat, men icke om hr Car-
peauxs Dans.
Men det tyckes som om man icke så lätt
skulle kunna bli Dansen qvitt. En skicklig
kemist har lyckats borttaga bläckfläcken;
dagen derpå funno arbetarne, då de på mor-
gonen kommo till sitt arbete, ett papper lig-
gande vid den beryktade gruppens fot. På
papperet var skrifvet följande: Meningen var
ej att bläckfläcken skulle borttagas, utan att
hela gruppen, som är högst oanständig, skulle
borttagas. Sker ej detta, blir den sönderslagen.
Några dagar efter denna händelre fick en
af tidningsredaktionerna i Paris mottaga föl-
jande bref: Hvilka åtgärder polisen än må
vidtaga för att skydda hr Carpeauxs Dans,
skall den likafallt blifva sönderslagen. Vi äro
tre personer, hvilka svurit att förstöra denna
grupp; vi uppfylla endast moralens bud, ty
det är kränkande för sedligheten att bibehålla
gruppen.
Man försäkrar att en rik engelsman redan
bjudit staden 100,000 frank för den olycksa-
liga gruppen.
Kejsarinnan och hennes son äro nu åter-
komra från Corsioa; denna resa har varit ett
verkligt triumftåg; i hvarje stad, som de re-
sande genomfarit, bar varit blomsterkrstning,
illumination — med ett ord triumfer, och detta
ända till öfvermättnad. Till Marseille hade
resande frän alla håll strömmat för att åse
festerna. Fruntimmerna beundrade kejsarin-
nans toaletter; utropet kejsarinnan har lagt
bort krinolinen! gick från mun till mun. Man
beundrade det behagfulla sätt, på hvilket hon
insvepte sig i sin långa slöja. Under hennes
vistelse i Lyon öfverlemnade handelskamma-
ren till henne tolf klädningstyger, de praxt-
fallaste, man kaa tänka sig. :Tre voro hvitt
siden med inväfda buketter, i hvilka man kan
räkna sextio olika färger och färgskiftningar;
två voro satin cerise med små, hvita blommor.
Kejsarinnan är alltid åtföljd af en liten neger-
gosse, iklädd en praktfull! österländsk drägt,
och hvilken håller z2ig bakom hennes stol.
Vid den stora middag, som staden Lyon till
hennes ära gaf i den präktiga sal, som kallas
La salle da balcon, uppassades hon af denne
lille neger.
Förliden vinter bildades i Paris två olika
partier; två damer af den eleganta verlden
representerade två olika moder. Marskalkin-
nan Caurobert försökte att införa den höga
coiffuren; den vackra markisinnan de Canisy
ville bringa den enkla grekiska smaken till
iers, och den är också den enda, rent ar-
tistiska. Denna vackra coiffare, som består
i att ha håret flätadt i långa flätor, uppfö-
stade med en stor sammetsknut ciler en kam,
hade antagit: af kejsarinnan. Hon bar den
på den stora middagen i Lyon. Hennes kläd-
ning vid detta tillfälle var af sidensarge; tu-
nique af svarta spetsar, garnerad med guir-
lander af törnrosor.
På halsen bar bon ett halsband af diasman-
ter med underlag af ett svart sammetsband.
Det var staden Florens, som fick den äran
att göra les honneurs för de illustra gästerna
i staden Ajaccio. Invånarne i den sistnämnda
staden, hvilka ej voro säkra på att några med-
lemmar af den kejserliga familjen skulle komma,
hade ej velat göra några beställningar till en
så dyrbar fest, då de ej voro förvissade om
att svågra gäster skulle komma. Tiden tillät
dem ej att i Paris göra någon beställsing, då
da fingo underrätte.selse om att kejsarinran
skulle komma. Borgmästaren i Ajaccio skref
till Florens, derifrån genast sändes allt hvad
som fanns qvar efter den fest, som sistnämnde
stad gaf för att högtidlighålla prins Humberts
giftermål.
Underrättelserna om kejsarinnans rosa till
Egypten vexla, allteftersom kejsarens helso-
tillstånd förbättras eller försämras. Sedan
man sett kejsaren promenera i vaga på bou-
levardersa, talar man åter om resan såsom
ganska säker. Kejsaren hade under sin sjuk-
dom låtit sin handsekreterare Conti läsa de
flesta tidningar för sig. Då han hörde huru
man redogjorde för de minsta detaljer, hvilka
rörde honom, sado han till hr Conti: Ser man
på! Jag blir lika populär som La diva Schnei-
er It
Hr Jules Simon har nyligen hållit ett ta
vid en prisutdelning jåt unga flickor; han är
alltid mäktig den het, som för leen-
det på läppar e o 2 gång tränger
till bjertat. Ilsn visste ait i sitt tal inlägga
ett beröm öfver biygsamheten: Blommornas
drottning hade en dag kriog siz församlat
alla blommor. Priset skulle tillfatla den skö-
naste bland dem. Hvem fårpr ? sade törn-
rosen, i det hon rätade upp sig, medveten om
sia sköchet. Jag må unura, hvem som får
priset? upprep:de do andra skönheterna, i det
de betraktade hv dra med stolta blickar.
Hvyarje blomma smickrade sig med att vara
den skönaste. Emellatid låg åen lilla viol-
blommar gömd i et gset hörn; hon äm-
nade ej deltaga i täflingon. Hon sade till sig
sjelf: Jag v K på alla dessa skön-
heter, då e örbi. Vid det hon så
upplyftado sitt tjusande hufvud, blef
den jury, som , henne varie. Ge-
nast förklarade att vara den sköna-
ste, derför att hon var den blygsammaste
Man har mycket systeisatt sig med p
Napoleon, sedan han höll sitt bekanta tal i
senaten. Se här en teckning af honom af Al-
ceste i PUniversel. Prins Napoleons saknar all
värdighet i sitt sätt. Han haringen hå!lcing;
man blir gesast lika förtrolig med honom,
som med en litt , med hvilken man kan
skämta om hv Han talar mycket,
alltför mycket. ker genast att nan,
ehuru prins, har stude I
vill också göra sisa ki i
alltför mycket gäl:ande.
ins Napeleon utas att
23
känna den min-
detta?
hAnAmn