Bref från Paris,
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Paris, 14 september.
Den sednaste tiden har varit rik på hän-
delser af alla slag, och man har redan hun-
nit glömma den olycklige lejontämjaren Lucas.
Men icke så hans modige betjent Mendes.
En guldmedalj har nyz:s öfverlemnats till d
uppoffrande tjanare, som vågade sitt eget
för att rädda sin horres. Då han såg denuc
öfverfallen af lejonen, försökte han att befria
honom; man ropade till honom: tag er sjelf
i akt! Men den trogne tjenaren svarade: jag
skall rädda hozom eller dö med min hus-
bonde. Medaljen har följande inskrift: Till
Menedes3, Lucas räddere; gifven af de åskå-
dare, hvilka bevistade representationen i hip-
podromen den 18 angusti 1869. Af inrikes
ministern har Menedes jemväl fått mottaga
en medalj, och spanska sändebudet har hos
sin regering begärt, att Menedes måtte er-
hålla ea orden.
Lucas hade efterträdt Batty; den sistnämnde
lekte med sina lejon som om de varit hun-
dar, lade sig ned bredvid och bland dem.
Lejonet som fånge lider af hemlängtan; det
drömmer om sin förlorade frihet. Djurtäm-
jarens makt öfver dem ligger i blicken, som
måste uttrycka bestämd vilja; den minsta
tankspriddhet kan kosta lifvet. Ena dag höll
Batty - att bli uppäten af sina lejor, men
ett af hans biträden räddade honom. Denne
räddare var Lucas. Några dagar efter denna
händelse lockade nyfikenheten några personer
att en morgon besöka menageriet. Lucaz var
dera3 ciceron. Huru mycket förtjenar ni om
dagen? frågade en af de besökande. Jag för-
tjenar sex frank, min herre. Och hvad för-
tjenar er hasbonde? Han förtjenar hvarje af-
ton två huadra frank; men detta är helt na-
turligt, ty det är han som visar lejonen. Och
hvad är er sysselsättning? Jag, min herre,
jag kammar dem och båller dem renz.
Under det man i provsinserza på festligt
sätt mottagit kejsarin och den kejserlige
prinsen, har här i det artistiskt sinnad3 Paris
tilldragit sig en händelse, som uppväckt all-
män förbittring. Hvem har ej hört talas om
nya operan ? Den har sina draro såväl
som sina rcotståndaro. Fran dess facad
uppställdes för en månad s
per: Musik Operan Panto
Den sistnämna
förtrodt åt br Ca
Det var denne skulp
tog det stora priset.
utställving medalj af 1:sta klassen. År 1866
utställde han en staty, framställande den kej-
serlige priasen, stödjande sig på en jagthund.
Den pu ifrågavara nde gruppen framställer en
dansör, svängande en tamburin, och omgifven
af dansande bajederer. Denna grupp har b
taltz med, 25,000 frark och dena har k
artisten mycket arbet. En elak hand hor
under nattens mörker kastat on faska bläck
på gruppen, och under hela denna vecka ba
flera tusen persover bildat kö för att se på
denna bläckfläck. Amatörer ha i fickan med-
tagit fin middag för att icko gå sia plats i
kön förlustige. Groppen har varit utsatt för
mycken kr Många fuono, att den mera
liknade en bacebant 3 . Har den månne
förtjenat all den n den varit
utsatt? Sa åer den svåra fråga, som dagligen
diskuteras. Sv: vexlar allt efter hvar och
ens estetiska omdöme. FHvad man
måste beundra, är djeriheven i
lifvet, rörelserna. Man kan
salong utan att fåt
dansöser. Hele
trötia. De få
för att hvila ut efter sin badsejour innan de
bege sig till sina egendorcar, ha beslutat att
2
höll vid 1867 års