ter du Nora. Ina iolklalade oblS UH JtaAl I:s
Kinck, vara mekanisk arbetare och bo vid rue i ;
de VAlonette i Paris. Han vore sysselsatt om 4:
niitterna oeh ville om dagarne sofva ut på sitt 4.
rum, hvilket han hyrde på hotellet Den unge 4.
mannens uppträdande förekom hotellförestånda-
ren besynnerligt. Blott några ögonblick hvarje I:
dag kom han till hotellet och gick upp på sitt I:
rum, hvarest han aldrig sot, och tog med sig
sina bref, hvilka voro ganska många och buro I;
Roubaix poststämpel. Söndagen den 19 dennes 4,
omkring Xl. 6 på aftonen kom en dam med fem 1:
barn till hotellet och frågade efter Jean Kinck.
Man svarade henne att han icke var hemma.
Jag kommer två timmar för tidigt, sade frun-
timret, och skall komma tillbaka. Dåhon sednare i
ånyo kom till hotellet, blef hou mycket förvånad
fver att ännu icke träffa Kinck, Han är må-
hända nere på restaurationen, sade hon, men
han fanns icke der. Barnen stannade i ett för-
mak och syntes ha mycket roligt. Manserbjöd
damen något att äta. Nej, sade hon, jag
fruktar att det kostar för mycket, och dessutom
vet jag icke hvart man vill föra mig att äta mid-
dag. Hon aflägsnade sig derefter, sedan hon
beställt två rum för sig och sina barn. Hon
qvarlemnade sina reseffekter, hvilka bestodo af
ett litet paket och en korg, hvilken innehöll
linne samt en barnpaletå. Från denna stund
såg man henne icke vidare. Jean Kinck kom
först följande måndags morgon kl. 8 tillbaka.
Detta såsom inledning. Beträffande sjelfva
mordet känner man följande: Natten mellan
söndagen den 19 och måndagen den 20 dennes
hördes af en jernbautjensteman vid stationen rop
om hjelp från den utanför stationen liggande
ödsliga slätten, men då det var en söndagsnatt,
fäste han ej någon vigt dervid, emedan sådant
der ofta nog under dessa nitter inträffar. En
arbetare på en äfvenledes invid slätten liggande
fabrik tyckte sig samma natt höra en spiidare
röst utropa: Mamms, ack mammal men icke
heller han fiste sig dervid, enär han trodde att
det var ett barn, hvilket agades. Omkring kl.
3 på måndagsmorgonen hördes hundarne tjuta
och skälla, men icke heller detta föranledde att
någon begaf sig ut på slätten.
Men kl. 4 på morgonen skulle en landtbru-
kare vid namn Langlois begifva sig till en åker
och taga upp potatis. Han gick då en väg, kal-
lad Gröna vägen, som leder öfver den nyss
omnämnda slätten. På omkring 850 fots afstånd
från de närmaste byggnaderna upptäckte han
helt nära intill vigen först en blodpöl och seder-
mera trenne anlra blodpölar. Tydligen hade
ett mord hir blifvit begånget... Då han ser
sig omkring observerar han ett stycke jord, som
tyckes nyss ha blifvit uppgriäfdt och åter igen-
fyldt. Han skyndar dit: marken var igenstam-
bad, men der hade tydligen nyss förut gr fts.
lan upptäcker en flik af ett tygstäcke, lyfter på
det, griäfver med handen i jorden och uppticker
— ett öra och en kind af en menniska!
Gripen af fasa, springer: Langlois från stället,
möter litet längre fram en vinhandlare och be
rättar för hönom sin upptäckt samt skyndar bort
till jernvägsstationen. Han råkar der en polisbe-
tjent, bvilken han visar do blodiga spåren.
Äfven en poliskommissarie och en läkare an-
tTinde snart till stället, och man började att upp-
griäfva liket, hvarvid en murare, som af nyfiken-
het lockats till stället och medförde en spade,
fick vara behjelplig.
En förfärande scen börjades.
Man undanskaffade jorden till ett djup af tre
eller fyra tum, och man fann, packade intill och
på hvarandra i en 1 fot djup, 10 fot lång och
23 fot bred grat liken af en knappt 40-årig
qvinna och 5 barn. Alla voro de på det mest
förfiirande sätt massakrerade. Qvinnans hufvudvar
med ett yxhugg till hälften skildt från kroppen.
Näsan, pannan och hakan voro alldeles sönder-
hackade, det ena ögat blodigt och uppsväldt,
det andra rysligt förvridet. Den äldste sonen,
som syntes h arit sexton år gammal, hade äf-
ven blifvit förfärligt misshandlad, men då mör-
darne ändock icke tyckas på detta sätt lyckats
beröfva honom lifvet, hade de strypt honom
med en näsduk. Samtliga de andra barnen, af
hvilka det yngsta var blott 3 år, hade blifvit på
gamma ohyggliga sätt behandlade, såsom man
antager i afsigt att de icke skulle kunna igen-
kännas. Något så gräsligt kan ej ens tänkas,
som detta skådespel, och muraren, som var Sys-
selsatt med uppgräfnicgen, höll på att svimma
under utförandet af sitt förfärliga uppdrag.
Att mordet kort förut blifvit begånget, bevi-
sädes deraf, att liken ännu icke förlorat sin lifs-
värme och att dödsstelheten ännu ej inträdt.
De döda kropparne fördes lingre fram på da-
gen till La Morgue i Paris för att blifva igen-
kända af någon bekant, ty i närheten af Pantin
fanns ingen som kände den olyckliga modern.
Polisen började emellertid sina efterspaningar.
Hvad först deras kläder beträffade, fann man att
de voro fina, till och med eleganta. Qvinnan
var klädd i svart siden, bar guldörhängen, guld-
ur och en lång guldkedja. I,sin ficka hade hon
en portmonnä med sex jernvägsbiljetter och sju
eller åtta frank. Man finner sålunda att mör-
darne ej haft för afsigt att plundra sina offer.
Af gossarnes kläder, hvilka utgjörde ett slags
uniform, sådan som begagnas i de bättre frans
ska skolorna, syntes äfven att familjen var viil-
bergad. I deras kläder hade blifvit använda
knappar, i hvilka skräddarens namn äfvensom
namnet på dennes boningsort, Roubaix, var in-
pressadt. Häraf kunde man sluta sig till hvarest
familjen var hemma.
Ytterligare fick man veta att fruntimret med
de fem barnen ätit frukost i Rancy, en jemmviägs-
station nära Paris, I samma rum som hon hade
äfven ätit ett annat sällskap af tre personer,
hvilka synas ha varit bekanta, ehuru icke för-
troliga med henne. Fruntimret var en vacker,
brunett och stark qvinna. Det yngsta barnet hbe-
skrifves som ex liten förtjusande blond flicka.
Det dröjde naturligtvis icke länge innan poli-
sen fick reda på det besynnerliga förhållandet
med den förut omnämnde Jean Kinck, hvilken
bott på Hötel de Chemin. de fer du Nord och
som Just ett fruntimmer med fem barn liknande:
dem, hvilka sedermera blefvo mördade, sökt att
få träffa derstides. Den omständigheten, attfa-
miljen syntes vara från samma stad som Kinck,
påvisade ytterligare ett sammanhang dem emel-
Jan. På måndagsmorgonen hade Kinck visat sig
Fra 2-4 7.27 993 TOLITA TITTAR hada