F Ett missionärsimmne. Nyligen anlände till Göteborg der hemmahörande skeppet Columba, hvars befälhafvare, kapten W. A. A Lindman, under vistandet i Gouadeloupe upptagit en liten negergosse om 13 års ålder, på modern enträgna begiran derom, alldenstund gossen vi sat sig ega ovanligt godt förstånd, men modren som var fattig ej kunde bidraga till detsammas utveckling. Kapten L. har i Göteborg lemnat sitt fartyg för att i Gefle öfvertaga befälet öfver ett annat samt hade för afsigt att till sistnämnde stad medtaga sin lilla skyddsling. Emellertid hade gossens historia kommit till härvarande missionssällskaps kännedom, och detsamma lir ha uttryckt sin önskan att få åra försorg om den lille främlingen samt uppfostra honom till missionär, något som kapten L. ej lär ha ansett sig böra förhindra. PF En varning. För en bonde i trakten af Kalmar ha alla hans tre kor dött efter utfodring med potatiskål. Man antager att denna hade fröknoppar, ty dessa äro giftiga, hvilket hittills ej ansetts Tara händelsen med stjelk och blad. Anger och sjelfmord. Nistlidne lördagsmorgon företog sig trädgårdsmästaren A. Zetterberg från Kilsbyn i Wermland den för lade handlingen att med ett böss-skott afhända sig lifvet. Han lärer dagen förut ha försökt dränka sig, men då blifvit hindrad derifrån. Anledningen till sjelfmordet lärer varit ånger öfver lefnadssättet under och efter Filipstadsmarknaden, den han bevistat för att för sin husbondes räkning försälja tridgårdsalster, samt förstört största delen af de för desamma erhållna penningarne. Den aflidne lirer efterlemna 5 barn samt en förtviflad hustru, som snart är färdig att föda det sjette barnet. — Snickaremästaren Holmström i Malmö har den 19 dennes, skurit halsen af sig. Filipstads poliskår decimerad. I torsdags eftermiddag kastade sig den ene af Filipstads två polisbetjenter, Nyqvist, i strömmen från den s. k. stora bron. Stadens tidniug ristar följande runa öfver den stackars pol mannen : Han har varit polisbetjent i 14 å 15 år, men varit, helst på sednare tider, till denna syssla mindre duglig och ansågs i allmänhet för Sstockdum, hvadan han hufvudsakligen endast kunde begagnas till ärenders uträttande, hvilka han punktligt fullgjorde efteratt noga ha fått underriättelse om springärendenas beskaffenhet. Bekymmer öfver sin framtida bergning, då han i dagarne lärer blifvit uppsagd från tjensten, anses vara orsaken till hans förtvifltade hopp i vågorna. N. efterlemnar hustru och 3 barn i små omstiindigheter. Vattuskräeck. För omkring två månader sedan skulle en enkefru S. i Göteborg skilja ett pm hundar åt, hvilka råkat i slagsmål i ett rum hotell Carl XV. Den ena hunden rispade henne dervid med en af sina tänder i tummen. Då det emellertid icke lyckades henne att skilja djuren åt, försöktes ett gammalt medel i dylika fall: man slog vatten öfver dem. Hir misslyckades man dock, ty den ena hunden blef, då han fick känna vattnet, ännu ursinnigare in förut. Som hans raseri fortfor, blef djuret, sedan hjelp tillkommit, bortfördt och slutligen äfven dödadt. Efter någon tids förlopp blef äfven den andre hunden galen och måste, äfven den, disdas. Hvad beträffar den bitna frun, läktes såret inom kort. Hon kände emellertid gång efter annan en stickande kinsla i högra armen (det var i den högra handen hon blifvit biten). Slutligen började i går åtta dagar sedan båda armarne, men isynnerhet den högra, att ordentligt värka. Detta fortfor tills på tisdagen, utan att någon egentlig förändring mirktes. Då hon emellertid nämnde dag åt middag, ehuru med ringa matlust, och efter sin vana skulle till maten dricka litet öl, befanns det att hon omöjligt kunde svillja detsamma. Hon anmärkte att detta var besynnerligt och blef efter middagen hastigt sämre. Likt en rasande sprang hon under, som det syntes, häftiga lidanden fram och åter irummen. Först natten till i fredags blef hon lugnare, men det var då den annalkande dödens lugn. Dödsorsaken var vattuskrick. En som köper sin egen oxe. In egendomsförvaltare i Upland, som nyligen inköpt en egendom i trakten af Westerås, hade å den sednare egendomen en oxe utsläppt på ett rikt sommarbete, der den frodades och mådde vil. Kommande från grannprovinsen, för att fullständiga kreatursinventariet å sin nya egendom, möter patronen på marknaden en vacker oxe, den han köper, dels för det goda prisets skull, dels för likheten med den hemmavarande. En timma efter affärens afslutande, en tid tillräcklig för säljaren tt sätta sig och penganai säkerhet, anländer r. x från egendomen och framför med andan i u.:n den ledsamma nyheten, att Brun är bortstulen. Vid närmare pröfning var man snart öfverens om, att patronen för det billiga priset köpt sin egen oxe. TERESE NNE ST TÄT SO EN ET ET TREK TE ST INET