pistol af en person vid namn Nilsson, för att ha med sig när han skulle resa till Småland. Ett annat vittne, stadsbudet Björkman, hvilket har sin bostad i samma förstuga som Jentzells, berättade sig vid tro-tiden på aftonen hafva hört någon komma uppför trappan, hvarefter vittnet några ögonblick derefter hört ett skott från J:s rum. Vittnet skyndade då genast ditin, och när han sett hustru J. liggande, badande i blod, samt med sitt minsta barn på armen, underrättade han andra i närheten boende personer om att ett mord blifvit begånget och skyndade derpå till polisvaktkontoret, der han till öfverkonstapeln Bergsköld anmälde saken. Enkan Bergstrand, som bodde i köket hos Jentzells, och var hustru J. behjelplig vid barnens skötsel, berättade att Jentzell vid sin hemkomst gått genom köket in i det rum, der hustrun och de fyra barnen lågo samt att hon hört J. en gång till hustrun framställa en kortare fråga, hvarpå skottet aflossats. Vittnet hade då, oviss om vidden af den olycka som timat, skyndat upp till personer, som bodde i öfre våningen och hade, kommen i halfva trappan, hört Jentzell skyndsamt aflägsna sig. . Vittnet upplyste, på fråga af polismiästaren Östlund, som ledde ransakningen, att det ofta varit tvist mellan makarne samt att dem emellan ej rådt något godt förhållande och meddelade derjemte, att hustrun ständigt arbetat träget och skött om sitt hus, men att han varit supig, och vittnet tillade att hon, under de 6 månader hon varit i huset, sällan sett honom nykter. : Öfverkonstapeln Bergsköld hade, så snart anmälan gjorts af ofvannämde Björkman, afsändt konstaplar till J:s bostad samt för att hemta fältskär och droska. Någon stund derefter hade J. kommit in till B. på kontoret och sagt, straxt han inkommit, att han hade en ledsam händelse att omtala. Bergsköld, som anade huru saken nu förhöll sig, svarade genast: Jentzell har skjutit sin hustru, hvilket J. då bejakade. J. visiterades och förhördes, dervid han berättade, att han på eftermiddagen siällskapat med gardisten Malmqvist, som på J:s begäran köpt för 25 öre krut i kruthandeln i Stadsgården, hvarefter de begifvit sig till Djurgården, der de, efter att först ha innevarit å en krog, satt sig på ett säte. Der hade G. laddat pistolen, hvarvid Malmqvist tillfrågat honom om orsaken dertill, hvarpå G. svarat att han skulle skjuta en uggla. Men då hade han ej haft någon knallhatt, hvarför det ej blef någon skjutning utaf, utan hade de båda åtföljts derifrån till en krog på Storgatan. Sedan de der åtskiljts, hade J. köpt knallhattar i en bod oeh begifvit sig hem. Inkommen i rummet, fånn han hustrun liggande till sängs med barnet på armen. Han hade då frågat henne, huru det kom sig att de ej blifvit utkastade af värlen, samt hvarför hon skulle hålla sig med andra karlar. Sedan han två gånger frågat detta, utan att erhålla svar, hade han sagt: Svarar du mig inte tredje gången, så skjuter jag, och derpå hade han afskjutit pistolen. — Öfverkonstapeln hade derefter frågat konom, huru han kunnatskjuta på hustrun, när hon hade barnet på armen, hvartill han svarat: Så säker skytt är jag, att jag var säker om att ej träffa barnet. — Denna bekännelse upprepades och vidhölls af J. intör två tillkallade poliskonstaplar. Vid 12-tiden på natten hade polismästaren anändt till vaktkontoret, och äfven då hade J. vidhållit sin afgifna bekännelse. Han hade då tyckts Yara i uppretadt tillstånd och yttrat, att det var synd att han ej var så rik, att han hade haft en revolver, ty då skulle han skjutit barnen med. Till den Konstapel, som följt honom till häktet, hade J. yttrat att han uppsåtligen skjutit hustrun och skulle gjort det bättre, om det ej varit för barnets skull. Gardisten Malmqvists vittnesmål öfverensstämde till hufvudsaklig del med hvad J. meddelat om deras sammanvaro. Malmqvist trodde sig ha hört något liknande ljudet at en ugglas skrik, då J. talat om att han skulle skjuta en uggla. Sedan Malmqvist på krogen å Ladugårdslandet skiljts från J., hade denne sednare längre fram på aftonen återkommit in på krogen, men då endast tagit en stor sup och derefter genast aflägsnat sig, hvarvid Malmqvist endast sagt till honom: God natt, tack skall du ha. På polismästarens fråga: Hvad säger nu Jentzell our sin rysliga gerning? svarade denne temligen lugnt: Ja, nu är det en gång gjordt — men kan jag få se hennes lik? Polismästaren underrättade vid förhörets början J. om att hustrun var död, men detta meddelande tycktes ej göra synnerligt intryck på brottslingen. Jentzell är liten, spenslig till växten och har ett öppet, vackert ansigte. (A.-B.)