Om -de- svenska och norska skarpskyttar,
som deltagit i skjutfesten vid Horsens, skrif-
ves uti en af stadens tidningar: De ha ådragit
sig mycken uppmärksamhet, och när de varit
uppställda, har man alltid funnit dem om-
gilna af en stor massa mocmiskor. Man får
också medgifva, att de representanter för
våra nordiska grannar, som kommit hit till
skjutfesten, sö helt annorlunda ut än våra
danska skyttar. Den nästan fallkomligt mili-
tära organisationen är icke det minst i ögo-
nen fallande; hvad som också väcker uppse-
sende är att, i synnerhet de svenska, skyt-
tarne nästan alla synas böra räknas till dem
som vi här kalla äldre skyttar. De äro i
allmänhet vackert folk med stort skägg, i
mörka klädesuniformer och antingen bärande
8. k. österrikiska fältmössor (svenskarne) eller
ock svarta skyttehattar med hängande ply-
mer (norrmännen). Att döma efter svenskar-
nes militära utseende, skulle man kunna tro
) I Aftonbladet berättas att snickaren Jo-
hansson, som hir tog andra priset, avkommit
sent till Horsens efter att ha varit sjösjuk i
Kattegat. Han misslyckades vid skjutningen.