inställt sig, man marscherade till staden och roade sig som man för godt fann. I Handtverkare-såvgföreningen var bal i en stor salong och på en enkom uppförd dansplan i den festligt belysta parken, der tal höllos inför en samling af tusentals personer. Bataljonschefen Gethe från Kalmar gaf svar gom en hel karl, och massorna jublade. Ett större kotteri af bestyrande ledamöter, lärare i Latinskolan, officerare och några sven skar hade sedan slutit sig samman. Champagnepokalerna eldade, och skålarnes rad blef oändlig. Öfverläråren Ibsen talade varmt ånyo för de svenska, norska och finska bröderna, otinrande att de både i ord och handling varit Danmarks vänner, då de vid så många tillfällen af fri vilja offrat lif och blod såsom frivillige i danskarnes leder. Kompanichefen -Wistelius tackade för glaset, lät dem veta att äa finnes frivillig beväpning i Sverige, som för ev rättmätig sak är färdig att när ofred hotar försvara både sig sjelfva och erbjuda sin bjelp åt andra. Men nu kom klämmen. Samme Ibsen vidrörde i en skål med starkt markeradt frågotecken ånyo den der obehagliga historien om de to og tyvetusen og Ham selv, som. komma skulle, och nu var dr Sohlman i skärselden ; han redde sig dock väl och förklarade d-plomatiskt noga tillkomsten af uppgilten; — det var en grannlaga casus. Mitt rästa bret från Köpenhamn. IV. Börjadt i Horsens den 19 — sgluiadt i Köpenhamn den 20 sept. Dåligt väder, regn och storm börja dagen, till sorg för det ännu qvarvarande stors autal, som ej skjutit. Raesultaterne ha i allmänhet blifvit klena, och premierna, för andra skyttar än de ur armån, hvilka penningeprigerna uteslutaude skulle tillfalla, med få undantag, af liten betydenhet. Danskarne togo de högsta priseraa sjelfva, en norrman krovprinsens pris; ett pris, ett silfverkuvert, tillföll korporalen Modee vid Stockholmskåren och ett annat mindra en Malmöskarpskyit,sergeantStadler. Våra skarpaskyttar skylde på aåligt väder, och saunt är väl ock, att numer än någonsin berodde välskjutningen på en slump. ) Först kl. 7, sedan mörkret inbratit, kunde prisutdelniogon, som verkställdes vid ljus och lykta, begynnas; denna, storartadt vilämnad från det uppbyggda (Gavetemplet, blsf i siället helt kuapphändig, och rimligtvis kan man väl ej heller begära att 2,600 siyttar, uvilka alla sköto på minst 2:no afstånd, skulla hinna ordentligen expedieras. på 2:ne stormiga ovädersdagar; flertalet af pristagare var ej ens till:tädes; vågon uppställning föreningsvis förekom ej, och hela prisutdelningsfesten blef allt annat än det hela värdigt. Man lemnade skyttebestyren och begaf sig till Stort Bal i Caroline-Amalien-lund, en ganska vidsträckt och väl illuminerad park, der?en stor dansplan, på hvilken tusental syntes i rörelse, var uppbygd. Dansen ins skränkte sig ock till ett eller par hvarf på den plats der man stod, och så ett antal knuffar. En mingd af stadens eleganta, verkligen rätt älskvärda damer hade infunnit sig, och våra svenska skyttar, med ett artigt och förekommande sätt, tycktes ha vunrit damernas bevågenhet. Fyrverkeriet var vackert och kanske under aftonen den angenämasto förströelsen; man spred sig omkring i parken, frater.iserad2 med sina nyförvärfvade vänner och väniaror samt njöt af strålljuset och knalleffekterna. Uttröttade af alla dessa festligheter, sökte en hvar vid ett-tiden att leta sig hem, för att njuta ett par timmars hvila. Kiockaa 8 söndagsmorgonen uppställde sig svenska truppea på sin vanliga samli:gsplats och afmarscherade till stadens borgmästare, kammarherro Jessen, der kompanicaefen d:r Sohlmäån bringade honom och staden Horsens å do gästande svenskarnes vägnar sin uppriktiga, varma tack för den stora välvilja dem kommit till del; kammarherrer, som genast kom ned, uttryckte ä alla danskars vägnar sin glädje öfver att grannländerna varit här representerade, tillönskade i varma ordalag lyckosam återfärd och sände en helsning till e hemmavarande. N Ångbåten lade ut kl. 107i stormigt väder under väldiga hurrarop och afskedshelsningar från den stora massa af menniskor, som var samlad vid hamnen. Ötverfarten till Korsör var besvärlig. Ew par timmar fingo vi gå till ankars i nödhamn, der vi till yttermera visso satte oss fast i dyn; huru vi kommo derifrån vet jag ej, ty först vid framkomsten till Korsör gick eder referent upp på däck. Kl. 11 på söndagsaftonen voro vi åter i Köpenhamn, derifrån jag afsänder dessa fragmenter af min minnesannotation. t s Till tisdagsafton har krigsrådet Christensen å central-komit6ns i Köpenhamn väguaar inbjadit svenskarne till en festlig kollation,