inställt sig, man marscherade till staden och
roade sig som man för godt fann.
I Handtverkare-såvgföreningen var bal i en
stor salong och på en enkom uppförd dans-
plan i den festligt belysta parken, der tal höl-
los inför en samling af tusentals personer.
Bataljonschefen Gethe från Kalmar gaf svar
gom en hel karl, och massorna jublade.
Ett större kotteri af bestyrande ledamöter,
lärare i Latinskolan, officerare och några sven
skar hade sedan slutit sig samman. Cham-
pagnepokalerna eldade, och skålarnes rad blef
oändlig.
Öfverläråren Ibsen talade varmt ånyo för
de svenska, norska och finska bröderna, otin-
rande att de både i ord och handling varit
Danmarks vänner, då de vid så många tillfäl-
len af fri vilja offrat lif och blod såsom fri-
villige i danskarnes leder.
Kompanichefen -Wistelius tackade för gla-
set, lät dem veta att äa finnes frivillig beväp-
ning i Sverige, som för ev rättmätig sak är
färdig att när ofred hotar försvara både sig
sjelfva och erbjuda sin bjelp åt andra.
Men nu kom klämmen. Samme Ibsen
vidrörde i en skål med starkt markeradt frågo-
tecken ånyo den der obehagliga historien om
de to og tyvetusen og Ham selv, som.
komma skulle, och nu var dr Sohlman i skärs-
elden ; han redde sig dock väl och förklarade
d-plomatiskt noga tillkomsten af uppgilten; —
det var en grannlaga casus.
Mitt rästa bret från Köpenhamn.
IV.
Börjadt i Horsens den 19
— sgluiadt i Köpenhamn den 20 sept.
Dåligt väder, regn och storm börja dagen,
till sorg för det ännu qvarvarande stors au-
tal, som ej skjutit. Raesultaterne ha i all-
mänhet blifvit klena, och premierna, för andra
skyttar än de ur armån, hvilka penningepri-
gerna uteslutaude skulle tillfalla, med få un-
dantag, af liten betydenhet.
Danskarne togo de högsta priseraa sjelfva,
en norrman krovprinsens pris; ett pris, ett silf-
verkuvert, tillföll korporalen Modee vid Stock-
holmskåren och ett annat mindra en Malmö-
skarpskyit,sergeantStadler. Våra skarpaskyt-
tar skylde på aåligt väder, och saunt är väl ock,
att numer än någonsin berodde välskjutnin-
gen på en slump. ) Först kl. 7, sedan mörkret
inbratit, kunde prisutdelniogon, som verkställ-
des vid ljus och lykta, begynnas; denna,
storartadt vilämnad från det uppbyggda
(Gavetemplet, blsf i siället helt kuapphän-
dig, och rimligtvis kan man väl ej heller be-
gära att 2,600 siyttar, uvilka alla sköto på
minst 2:no afstånd, skulla hinna ordentligen
expedieras. på 2:ne stormiga ovädersdagar;
flertalet af pristagare var ej ens till:tä-
des; vågon uppställning föreningsvis före-
kom ej, och hela prisutdelningsfesten blef
allt annat än det hela värdigt. Man lem-
nade skyttebestyren och begaf sig till
Stort Bal i Caroline-Amalien-lund, en
ganska vidsträckt och väl illuminerad park,
der?en stor dansplan, på hvilken tusental
syntes i rörelse, var uppbygd. Dansen ins
skränkte sig ock till ett eller par hvarf på den
plats der man stod, och så ett antal knuf-
far. En mingd af stadens eleganta, verkli-
gen rätt älskvärda damer hade infunnit sig,
och våra svenska skyttar, med ett artigt och
förekommande sätt, tycktes ha vunrit da-
mernas bevågenhet. Fyrverkeriet var vackert
och kanske under aftonen den angenämasto
förströelsen; man spred sig omkring i parken,
frater.iserad2 med sina nyförvärfvade vänner
och väniaror samt njöt af strålljuset och knall-
effekterna.
Uttröttade af alla dessa festligheter, sökte
en hvar vid ett-tiden att leta sig hem, för
att njuta ett par timmars hvila.
Kiockaa 8 söndagsmorgonen uppställde sig
svenska truppea på sin vanliga samli:gsplats
och afmarscherade till stadens borgmästare,
kammarherro Jessen, der kompanicaefen d:r
Sohlmäån bringade honom och staden Horsens å
do gästande svenskarnes vägnar sin uppriktiga,
varma tack för den stora välvilja dem kom-
mit till del; kammarherrer, som genast kom
ned, uttryckte ä alla danskars vägnar sin
glädje öfver att grannländerna varit här re-
presenterade, tillönskade i varma ordalag
lyckosam återfärd och sände en helsning till
e hemmavarande. N
Ångbåten lade ut kl. 107i stormigt väder
under väldiga hurrarop och afskedshelsningar
från den stora massa af menniskor, som var
samlad vid hamnen. Ötverfarten till Korsör
var besvärlig. Ew par timmar fingo vi gå
till ankars i nödhamn, der vi till yttermera
visso satte oss fast i dyn; huru vi kommo
derifrån vet jag ej, ty först vid framkomsten
till Korsör gick eder referent upp på däck.
Kl. 11 på söndagsaftonen voro vi åter i Kö-
penhamn, derifrån jag afsänder dessa frag-
menter af min minnesannotation. t s
Till tisdagsafton har krigsrådet Christensen
å central-komit6ns i Köpenhamn väguaar in-
bjadit svenskarne till en festlig kollation,