Från konstnärsveriden. Prince of Wales teatern i London har ryligen undergått en egendomlig förändring. Orkestern är nämligen alldeles försvunnen och betäckt af er grotia med blommor, grönt och ett springvatten, som säkert erbjuda de teaterbesökande en behagligare anblick, än fiolspelarnes aldrig hvilande armar och anförarens taktpione. För orkesterns medlemmar, hvilka nu icko kunna se3, är denna tillflyktsort också mycket välkommen; de behöfva nämligen icke bär, som i allmänhet är fallet inom Londons teatrar, uppträda i frack och hvit halsduk och äro dessutom lågt mera fria i utöfvandet af sin konst. — På Dejazet-teatern i Paris uppföres för närvarande en femaktspjes på rimmad vers Monsieur Grenadier at Guichard, som har gjort mycken lycka. — Förut är omtaladt, att hrr musici i Berlin, särskildt den klass, som spelar i de mindre teatrarnes orkestrar eller vid offentliga konserter och på baler, hafva gjort ea slags strike, för att framtvinga en förbättring i siva hittills varande, knappa vilkor, och att detta också till en del tyckes ba lyckats dem. Förmodligen till yttermera säkerhet för att icke någon återgång härutinnan måtte inträffs, ha de nu genom sin ledande komitå utstält e uppmaning till hrr masici i det öfriga Tyskland om att icke skada den fö lyckliga förändringen genom att mottaga anställning i Berlin, om än anbuden låta aldrig så lockande. Mottaga da dylika anbud, skall en täflan uppstå, hvilken icke kan annat än verka skadligt för det gemensamma intresset. Deremot tillråda Berlins musici sina y kamrater att i sina respektive hemorter taga liknande mått och steg samt att bilda föreningar till bevarande af deras intressen och till tonkonstens fromma. och LU TOUKUR-bUNA fine