skapliga sektionerna af det stora reseverket.
författat: Ueber die gereizte Muskel-und
Nervenfaser, De distributione geografica plan-
tarum, Vues des Cordillieres, Examen critique
de la göografie du Nouveau conti rent, Kos-
mos (en fysisk verldsbeskrifning i detta ords
mest omfattande och högsta mening, öfversatt
på nästan alla europeiska språk, äfven svenska)
m. m,
Se här hvad den ofvan omtalade skildraren
i G. H. T., bland annat, skrifver:
Hela den bildade verlden känner hans jette-
verk Kosmos. Humboldt var emellertid ej
den förste, som försökte att i en enda hel-
gjuten bild samla de kunskaper menniskan
vunnit om den-verld, i hvilken hon är försatt
och hvaraf hon är en del. Mer än en gång
hafva föregående tiders lärde dristat att göra
samma försök. Vi erinra oss särskildt ett
kolossalt verk i denna riktning af en fransk
lärd i början af sextonhundratalet, kalladt
Macrocosmus et Microcosmus, ett verk, so.n
förtjenade läsas vid sidan af Kosmos af en
hvar, som vill göra sig en föreställning om
den ofantliga förändring i uppfattning, åsigter
och vetande, som timat under tiden, hvilken
förflutit mellan dem begge. Det är en be-
synnerlig väf af verkliga erfarenheter och vid-
underliga fabler, denna Macrocosmus, i hvil-
ken medeltidens verldsåskådning ännu gör sig
till fullo gällande — der himmelen, skärselden
och helvetet ännu utgöra iategrerande delar
af verldsbyggnaden. Läsningen af detta verk
gör ett dystert och nedslående intryck. Det
är som om författaren skådat verlden genom
röken från do bål, på hvilka fanatismen brände
kättare och vidskepelsen hexor. Den full-
ständiga frånvaron af vetenskaplig metod och
kritik i förening med en fullständig närvaro
af skolastisk torrhet gör det tillika tröttsamt,
så att enhvar, som ej at kulturhistoriskt in-
tresse gjort sig till en pligt att läsa det,läg-
ger det, ju förr dess hellre, med en suck af
lättnad ifrån sig. Hvilket annat intryck gör
ej Humboldts Kosmos! Man kan svårligen
tro, att det är väsen af samma slägte, förfat-
taren från sextonbundratalet och han, så olika
har verlden speglat sig i deras blickar och
själar. Klarare än annars finner man vid en
sådan jemförelse huru mycket menskligheten
har att tacka den rationela vetenskapen —
filosofien och naturforskningen. Verlden, sedd
genom det teologiska mediet, bar förbannel-
sens insegel; nu bär den på sin panna gir-
demet med Guus namn inristadt. Dess be-
traktelse ingaf förut fraktan, nu beundran och
begär att intränga i dess gåtor. Det törra
uppfattoingssättet alstrade nödvändigt en hård-
het i sinnelaget, som stärkte den medfödda
sjolfviskheten, utan att stålsätta dygden. Det
sednare betraktelzsesättet medför lika nöd-
vändigt en humanitet, som utpräglar sig i in-
dividernas och folkens inbördes förhållanden,
i lagar och lefnadssätt. Den pånyttfödda ve-
tenskzpens arbete har varit ett stort befrielse-
verk. De store tänkarne och naturforskarae
äro verklige mensklighetens välgörare, och det
är icke minst såsom ex sådan, såsom en af
befrielseverkets förnämste fortsättare och be-
främjare folken fira Alexander von Humboldt.
Hyad Humboldt för vetenskapen uträttat är,
man kan nästan säga, omätligt. Hans forsk-
ning sträckte sig så godt som öfver hela dess
område; och han icke blott samlade öfverallt
nya rön, utan öppnade ock öfverallt nya ut-
sigter. På samma gång som han med för-
vånansvärd flit riktade vetandets olika gre-
nar — fysiken, botaniken, geografien, geolo-
gien, klimatologien, etnografien, konsthistorien
och öfverdufvud kulturhistorien — med en
massa nya enskildheter, visste han att följa
alla dessa grenar till deras gemensamma stam,
att sammanföra dem till deras enhet, fram-
hålla dem i deras organiska sammanhang. Ur
denna sednare verksamhet framsprungo ej
blott nya vetenskaper, t. ex. vextgeografien,
utan i allmänhet ett mer cestralt sätt att be-
trakta och studera naturen och menniskan.
Hamboldt egde samtidigt naturforskarens öga
fö norfattningen af fenomenet och filosofens
för u.. bakom fenomenet liggande. Härmed
förenades skaldens känsla för landskaperna:
skönhet, för slägtskapen mellan själens stäm-
ningar och anden i naturens skiftande, olika
taflor, samt estetikorns sinne för en ren och
ädel framställningsform. En i sanning sällsynt
förening af sällsynta egenskaper! Men kronan