Eskil Larsson hade instämt förre länsmannen Ljungberg för hans otidiga nit att förse Eskils ben med tunga jernbojor, men:den gamle mannen, som då visade sig så dugtig, inställde sig nuw icke, hvarför målet uppsköts och Ljungberg ålades vid vite att till nästa ting inställa sig, för att visa med hvad rätt han företog den brutala åtgärden. (Ö.-P.)