Ställningen i landet,
sedd från! Stockholm Postens spalter.
För några uagär sedan innehöll tidnin-
gen Stockholims-Posten om ställningen i
landet en idsänd artikel, undertecknad
Student. Den uttryckte en så djup beun-
dran för en förfluten tids förhållanden,
att författaren måtte vara en mycket gam-
mal student, en riktig öfverliggare.
Studenten börjar sin klagovisa med det
riktigt uppskakande.utropet: Vårt arma
fosterland är för nvarande ett offer för
hvarjehandu inre slitningar, mycket sorg-
liga att bevittua. Våra läsare lära för-
undrade fråga hvad det är för ena sorg-
iga slitningar som menas, och derom
lemnar studentens artikel tyvärr ingen
upplysning; hvadan Han icke torde finna
må nga deltagare i ein sorg.
Han går att kasta en hastig öfverblick
öfver ställningen för dagen. Han talar
om en bland vår allmoge ständigt växan-
de utvardringslusta till ett föga afunds-
värdt land på andra sidan Atlanten. Man
kan tro att han menar Cayenne, dit kej-
sar Napoleom brukat skicka dem han ej
tyckt om, men när man hinner litet längre
fram i artikeln, kommer man underfund:
med att det är Förenta Staterna den an-.
tiqverade studenten: åfser med sitt ytt-
rande.
dock för honom att bevisa, och detta tor-
de blifva svårt, ty när han kallar Nord-
amerika ett föga afundSvärdt land har
han emot sig det troligen för honom sorg-
liga faktum, att till det landet sedan
30—40 år nästan oafbrutet strömmat allt
större och större massor af menniskör
från Europa, hvilka väl måtte ha funnit
äfven den verldsdelen fögå afundsvärd,
eftersom de öfvergitvit den.
Studenten, ehuru han, att döma af hans
titel, ännu ligger vid någon akademi —-
och förmodligen bland de unga gubbarne
i Lund har upptäckt anledningen till
utvandringslästen: Det är märkvärdigt
att ingen före honom gjort den upptäck-
ten, ty det hade kunnat ske på ett myc-
ket enkelt sätt, enligt hans uppgift. Man
råge blott en emigrant om orsaken hvar-
ör han reser, säger han, och i nittionie
Att han hår rätt i detta återstår.
fall af hundra skall man alltid få samma
svar.
verkligen rest till någon emigranthamn
och gjort åtskilliga hundratal emigranter
len der frågan, eftersom han är så säker
på sin sak. Tråkigt måtte det emeuller-
vid ha blifvit på längden för honom att
oupphörligt framställa samma husförhörs-
råga och: för en massa emigrauter att
ulla ge samma svar.
Det enformiga svaret lyder, enligt stu-
lenten, så här:
Vi hafva ju ett konungahus som årligen ko-
star landet flere millioner, vi hafva ju en skara
mbetsmiin söm utsugå landets must och mirg,
i hafva ju ingen frihet, ingen rösträtt, lägg här-
ill att man riktigt. börjar på att vilja äta upp
oss medelst skaver och pålagor, och man finner
lätt ätt intet land Kan vara sämre lottadt än
Sverige etc. : :
Studenten funderar öfver huruledes så
galna tänkesätt som de ofvan anförda
bibragts vår landtbefolkning. Men äro
le verkligen riktigt galna? Finns det inte
itminstone en liten, liten smula sundt
örnuft i dem? Det tör vara tillåtet att
ro det, då mar sett landtmannapartiet
sätta sparsåmhet med ståtens medel samt
Debt får väl anutagas att studenten