Ställningen i landet, sedd från! Stockholm Postens spalter. För några uagär sedan innehöll tidningen Stockholims-Posten om ställningen i landet en idsänd artikel, undertecknad Student. Den uttryckte en så djup beundran för en förfluten tids förhållanden, att författaren måtte vara en mycket gammal student, en riktig öfverliggare. Studenten börjar sin klagovisa med det riktigt uppskakande.utropet: Vårt arma fosterland är för nvarande ett offer för hvarjehandu inre slitningar, mycket sorgliga att bevittua. Våra läsare lära förundrade fråga hvad det är för ena sorgiga slitningar som menas, och derom lemnar studentens artikel tyvärr ingen upplysning; hvadan Han icke torde finna må nga deltagare i ein sorg. Han går att kasta en hastig öfverblick öfver ställningen för dagen. Han talar om en bland vår allmoge ständigt växande utvardringslusta till ett föga afundsvärdt land på andra sidan Atlanten. Man kan tro att han menar Cayenne, dit kejsar Napoleom brukat skicka dem han ej tyckt om, men när man hinner litet längre fram i artikeln, kommer man underfund: med att det är Förenta Staterna den an-. tiqverade studenten: åfser med sitt yttrande. dock för honom att bevisa, och detta torde blifva svårt, ty när han kallar Nordamerika ett föga afundSvärdt land har han emot sig det troligen för honom sorgliga faktum, att till det landet sedan 30—40 år nästan oafbrutet strömmat allt större och större massor af menniskör från Europa, hvilka väl måtte ha funnit äfven den verldsdelen fögå afundsvärd, eftersom de öfvergitvit den. Studenten, ehuru han, att döma af hans titel, ännu ligger vid någon akademi —och förmodligen bland de unga gubbarne i Lund har upptäckt anledningen till utvandringslästen: Det är märkvärdigt att ingen före honom gjort den upptäckten, ty det hade kunnat ske på ett mycket enkelt sätt, enligt hans uppgift. Man råge blott en emigrant om orsaken hvarör han reser, säger han, och i nittionie Att han hår rätt i detta återstår. fall af hundra skall man alltid få samma svar. verkligen rest till någon emigranthamn och gjort åtskilliga hundratal emigranter len der frågan, eftersom han är så säker på sin sak. Tråkigt måtte det emeullervid ha blifvit på längden för honom att oupphörligt framställa samma husförhörsråga och: för en massa emigrauter att ulla ge samma svar. Det enformiga svaret lyder, enligt stulenten, så här: Vi hafva ju ett konungahus som årligen kostar landet flere millioner, vi hafva ju en skara mbetsmiin söm utsugå landets must och mirg, i hafva ju ingen frihet, ingen rösträtt, lägg härill att man riktigt. börjar på att vilja äta upp oss medelst skaver och pålagor, och man finner lätt ätt intet land Kan vara sämre lottadt än Sverige etc. : : Studenten funderar öfver huruledes så galna tänkesätt som de ofvan anförda bibragts vår landtbefolkning. Men äro le verkligen riktigt galna? Finns det inte itminstone en liten, liten smula sundt örnuft i dem? Det tör vara tillåtet att ro det, då mar sett landtmannapartiet sätta sparsåmhet med ståtens medel samt Debt får väl anutagas att studenten