Pedäclanden från allmänhetem. PRIMADONNAN. Är Offenbach inom konstens tempel detsamma som Belzebub är inom kyrkans holgedom? Man skulle kunna tro ået, då man ser konstens tempelvaktare par pråförenco (tidningarnes konstkritici) kasta sig öfver honom som hökar öfver en lärka, bara han visar sig. Om dessa herrar finge råds, så skulle den glade kompositören inspärras i mörk cell, så att han inte kunde få tillfällo att sätta en not på papperet. De äro verkligen att beklaga, desse estetikons uppskrafvade styltgångare, som icke kanna tåla ott lustigt skämt utan att grina som om de druckit ättika. Aonu bar publiken dock ej lärt att anse deras dom såsom från en högsta instans, utan väntar endast på deras fördömelserop, för att vara säker om att det är något roligt att se. Bästa beviset derpå är, att ingen enda af Offenbachs operetter sett dagen utan att bli lifdömd, och likväl ha de allra flesta blifvit ovanligt långlifvade. Primadonnan har råkat ut för samma mottagande, som hennes syskon, och det tyder på att en vacker framtid väntar henne tillsammans med do båda. öfverstarna från Grerolstein. Offenbachian. BR RA Asa täta ok ger ng Rn