Pedäclanden från allmän-
hetem.
- PRIMADONNAN.
Är Offenbach inom konstens tempel det-
samma som Belzebub är inom kyrkans holge-
dom? Man skulle kunna tro ået, då man ser
konstens tempelvaktare par pråförenco (tid-
ningarnes konstkritici) kasta sig öfver honom
som hökar öfver en lärka, bara han visar sig.
Om dessa herrar finge råds, så skulle den
glade kompositören inspärras i mörk cell, så
att han inte kunde få tillfällo att sätta en not på
papperet. De äro verkligen att beklaga, desse
estetikons uppskrafvade styltgångare, som icke
kanna tåla ott lustigt skämt utan att grina
som om de druckit ättika. Aonu bar publi-
ken dock ej lärt att anse deras dom såsom
från en högsta instans, utan väntar endast på
deras fördömelserop, för att vara säker om
att det är något roligt att se. Bästa beviset
derpå är, att ingen enda af Offenbachs ope-
retter sett dagen utan att bli lifdömd, och
likväl ha de allra flesta blifvit ovanligt lång-
lifvade. Primadonnan har råkat ut för samma
mottagande, som hennes syskon, och det ty-
der på att en vacker framtid väntar henne
tillsammans med do båda. öfverstarna från
Grerolstein. Offenbachian.
BR RA Asa täta ok ger ng Rn