Primadonnan debuterade i lördags-
afton å Djurgårdsteatern. Den bekanta fir-
man Meilhac,; Halvy Offenbach hade för-
sett henne med en så pikant utrustnirg —
visserligen här: och der framvisands gamla
klutar på ett nytt kläde, men i sin helhet
dock ej saknande tilltalande och originela
partier — att hon ej kunde annat än blifva
synnerligen väl mottagen af den publik, som
under -ett längre och lifligare umgänge kom-
mit på en så ytterst förtrolig fot med hen-
nes äldre-.syskon, med hvilka hon eger. ge-
mensamt. .mer än ett påfallande. slägtdrag.
Till sitt-inpehållär P.imadonnan mycket en-
kel; hos henne finner man, snart sagdt, knap-
past skuggan af en id, och för en intrig
synes..hon vara. nästan alldeles främmande;
men denna brist ersätter hon, så vidt möjligt
är, med så mycket större omvexling af tok-
roliga scener och en glädtighet, som ovilkor-
ligen måste smitta. .
Om aförandet ha vi ej anledning att ut-
tala oss annat än i mycket berömmande or-
dalag, Hafvudrollen hade öfvertagits af fröken
Paul, emedan fru Bergström, de Offenbachska
hjeltinnornas. representant -par pråförence,
snart lemnar hr Zetterholms sällskap. Fröken
Pauls Primadönnå saknade visserligen något,
som man med het kunnat vänta hos fru
Bergströms, hon bade å andra sidan åt-
skilliga egenskaper, som fru B:s deremot utan
tvifvel skulle saknat, men för hvilka publi-
ken, såsom det i lördagsafton visade sig, all-
deles icke är likgiltig. Hvad som då, utom
det förtjeastfulla utförandet af rollen, bidrog
att bereda fröken Paul alla en primadonnas
sympatier hos publiken var den rådighet, hon
visade under en ganska kritisk episod, som
ej hörde till pjesen. Hon kom nemligen un-
der första akten för nära ett påtändt fyrfat
med sin florsklädning, som fattade eld. Ögon-
blickligen från Falongen gjord uppmärksam
på faran, böjde hon sig ned och lyckades
verkligen släcka lågan samt fortsatte derefter
utan rivgaste uppehåll helt trankilt rollen.
Buffans öfriga mera fråmstående roller ut-
fördes af fru Hodell samt ärr Bergström,
Thegorström,; Rådeström, Sundberg och Brun-
din På ett sätt, som ofta framkallade lifligt
bifall. Af stor komisk effekt var i synnerhet:
en duett i tredje akten mellan hrr Rådeström
och Brundin (öfverstarne Nepomuk och Han-
nibal från Gerolstein), hvilka också tvänne
gånger måste sjunga den dacapo. I olik-
het med flera af sina äldre syskon, saknår
Primadonnan nästan helt och hållet det can-
canerande elementet; först i sista scenen
stieker det fram en smula, ty alldeles bann-
lyst får det ej vara. Dermed sluta alla buf-
for i Paris, säges det i en kuplett, liksom
till ursäkt.
Hr Rådeström, till hvilkens förmån lörda-
gens spektakel gafs, helsades vid sin entrå
med starka applåder af den alldeles fullsatta
salongen.
Fröken Fredrika Wiekmanmn har
i dessa dagar vunnit anställving vid Stora
teatern, — Under sitt vistarde i Finland den:
nå sommar erbjöds hon på fördelaktiga vilkor
anställning i Helsingfors, men föredrog att
qvarstanna i sitt fädernesland.
Upsala teater kommer att för någon
kortare tid upptagas af det associationsäll-
skap, som under sommaren uppträdt å Hum-
legärdsceuteri oc uu sednast ä Mindre tea-
tern; - Försts representationen i Upsala skulle
gifvas som i går.
Litterär nyhet. I bokhandeln är inom
kort att förvänta en ny svensk npplaga af
Vietor. Hugos berömda och bästa roman:
Kyrkan Notre Dame. Denua roman utkom
första .gångea i Paris år. 1831, och första
svenska upplagan utgafs fyra år derefter.
Mirklig boklådsnyhet. I Nerikes
Allehanda läses: Lärobok i telegrafi-af.C. A.
Nyström, telegrafdirektör i Örebro, hari dessa
dagar utlemnats i bokhandeln, Detta vidlyf-
tiga sarbete (420 sidor stor oktav) kan med
skäl. sägas fylla ett länge kändt behof. De
månge, som egrat sig åttelegrafverketstjenst
eller genom anställning vid: jernvägar 0. d.
föranledts att söka sätta sig in i hithörande
ämneny hafva hitintills varit hänvisade att dels
uricarbeten på främmande språk, dels genom
persorliga jakttagelser- och muntliga medde-
landen ir hemta hvad de härutinnan borde lära.
Sådan: omväg är icke vidare nödig. Här fram-
träder nemligen nu en lärobok, lämpad sär-
skildt förs svenska förhållanden; till: sitt inne-
håil of kompetent domare särdeles förmånligt
vitsordad;- redigt uppställd; utförlig och rik-
ligen försedd med - upplysande teckningar.
Dalviza är innahå lat. mantla lättlägt noh här