Vi hafva hittills i sjelfva verket haft endast två män, herr L. K. Aaker och öfverste Hans Mattson, hvilka mer än vanligt tagit del i statens angelägenheter och derigenom gjort sig förtjenta af sina medborgares aktning och förtroende. Herr Aaker har mottagit anställning som registrator i landtmäterikontoret i Alexandria och kan af detta skäl icke nu komma i åtanke, och vi tro, att vi med fullt skäl ovh med full rättvisa kunna uppställa öfverste Hans Mattson som skandinavernas kandidat till statssekreterareembetet. Öfverste Mattson kom till denna stat år 1853 och bosatte sig i provinsen Goodhue, der han sedan bott ända till innevarande år, hvilket han mest tillbringat på sin nya landtgård i provinsen Mecker. Han började sin bana i denna stat som landtbrukare, intresserade sig mycket för utvandringsfrågan och honom, jemte en hans slägting, S. J. Willard esq., från Red Wing, tillkommer förtjensten af avt hefva förskaffat skandinaverna en så stor del af provinsen Goodhues bördiga jord. Han studerade lagfarenhet och började år 1857 praktisera som advokat, samt valdes straxt derefter till revisor för provinsen, till hvilken befattning han två gånger återvaldes. Vid krigets ntbrott lemnade han nyssnämnde uppdrag, offentliggjorde ett upprop till vårt folk att samlas kring Unionens fanor, ingick sjelf i armån och begaf sig till slagfältet. Han blef militär under fyra år, till krigets slut, och steg gradvis till öfverstes rang och befälhafvare för tredje infantericegementet. Med bruten helsa återvände han från striden för Unionens vidmakthållande och utsågs snart derefter till utgifvare af en svensk tidning, Svenska amerikanaren, i Chicago, och i denna egenskap ntmärkte han sig som en god kämpe för det republikanska partiets frisinnade och menskliga grundsatser. Efter ett halft års förlopp mottog han af guvernören Marshall anställning som medlem af utvandrings-byrån (Board of immigration). Som sådan var han mycket verksam, företog vidsträckta resor genom staten och författade en mängd uppsatser, hvilka mycket bidragit till att befrämja statens väl och framåtskridande. Våren 1867, då många af nybyggarne på gränsen voro i saknad af lifsmedel, sändes öfverste Mattson af guvernören för att undsätta dem med säd och andra lifemedel, och han har vid många andra tillfällen hedrats med vigtiga förtroendeuppdrag. Nidningen Goodhue county republican, som natgifves i den provins, der öfverste Mattf02 många år bott, säger att något bättre val kunde icke göras; och Minneapolis tribune yttrar: En sådan man, som öfverste Mattson, vilja vi gerna understödja, utan afseende på hans nationalitet. Vare nog att han är en man, som är värdig, och om hans kandidatur understödjes af flertalet af hans landsmän, är den tvifvelsutan mycket berättigad. Tidningen St. Paul press, den förnämsta republikansks organen i Minnesota, förordar också varmt öfverste Mattsonas val, såsom synes af följande; en skandinaviska kandidaten. På annat stille meddela vi en öfversittning af en artikel, i går synlig i Nordiske Folksblad, de skandinaviska republikanernas aktade och mycket spridda organ — detta sistnämnda, mycket missbrukade, ord här begagnadt för att beteckna en tidning, som deltager i öfverläggningarna om vigtiga frågor och särskildt i sådana, hvilka närmast röra vår skandinaviska befolkning — en tidning, som verkligen representerar det allmänna tänkesättet hos denna mycket stora och intelligenta valkorporation. Folksbladet gillar och förordar förslaget om att en skandinavisk kandidat lämpligen bör uppställas till statssekreterareembetet och angifves öfverste Hans Mattson såsom den der utan tvifvel komme att erhålla de skandinaviska republikanernas i Minnesota röster. Öfverste Mattson är tvifvelsutan väl förtjent af det afgjorda företräde, som sålunda lemnas honom; han är detta på grund af sin förmåga, sin bildning, genom de allbekanta tjenster, han gjort det allmänna, genom sin erfarenhet i det offentliga lifvet, sin kännedom om allmänna ärenden, genom den inflytelserika ställning, han intager bland sina landsmän, och genom den höga grad af aktning, han allmänt åtnjuter af våra medborgare. Andra kandidater kunna visserligen finnas, men våra skandinaviska vänner hafva, med för dem karakteristisk blygsamhet och tillbakadragenhet, så sällan sökt eller mottagit allmänna befattningar och hafva i följd deraf så få representanter i dei allmänna lifvet, att man, som det synes oss, utan mycket betänkande bör kunna förena sig om deras kåndidat. Hr Rambusch, som förra året utsågs till elektor vid presidentvalet och gjorde landet goda tjenster under kriget, vill icke uppställa sig som kandidat, och sak samma är förhållandet med hr Aaker, som eger stort inflytande bland sina landsmän och som nyligen anställdes vid landtmäterikontoret i Alexandria. Öfverste Mattson är således den ende kandidat, som hittills blifvit positift uppställd till embetet i fråga, och som vi icke hysa något tvifvel om att de obetingade och kraftiga förord, med hvilka Folksbladet tillkännager hans kandidatur, understödjas af allmänna tänkesättet hos den stora del af det parti, hvars talan tidningen för, äro vi förvissade om, att då detta blir ådagalagdt, partiet i sih helhet af fullaste öfvertygelse skall antaga hans kandidatur. Ett valmöte kommer att hållas om ett par veckor; valet försiggår tidigt i november, och som det repnblikanska partiet i Minnesota har 15,000 rösters pluralitet, kan öfverste Mattsons val anses för afgjordt, om han blir, hvilket är högst sannolikt, uppställd som mötets kandidat. VRENA NT Tiravi aha Aa vh tar