En salen hund. I gårdagens Göteborgs-
post läses följande skildring: Rötmåvsaden Var
fb ANG de gamla fruntimmer, som vid kafte-
bordet, i sällskap med liktänkande, för öfrigt i
pantalonger klädda personligheter fällt tårar öf-
ver Moppes och Azors oskyldiga lidanden, då
dessa icke ögonblickligen kunde nafsa i sig de
erbjudna sockerbitarne, kommo öfverens om att
det skulle vara ett barbari att längre behålla
förordningen om munkorgar för hundar som pry-
da gatorna med sin närvaro. Men förordningen
har ännu ej blifvit upphäfd, och såsom nedan-
stående torde utvisa, bör man vara tacksam der-
för, då rabies canina ännu visar sig vara någon-
ting, för hvilket till och med en dålig witz till
hundens förmån skulle frysa fast på läpparne.
I söndags på eftermiddagen märkte egaren af
en stor och stark vindthund, hvilken nästan all-
tid fått gå utan nosgrimma, enär han hade god
tillsyn och aldrig tilläts gå ut på gatan utan att
vara ledd i band, att djuret började tugga fradga
och synbarligen var sjukt. Som en djurläkare
bodde midt emot, blef denne efterskickad. För-
modligen i egenskap af vetenskapsman — af
samma skola som för en tid sedan mot medi-
cinskt-vetenskapligt bildade personers utlåtande
förklarat att rabies icke fanns här i staden —
förklarade veterinärlikaren med ett fint småle-
ende, att hundens egare tillfölje af den i staden
utbredda förskräckelsen för rabies vore rädd,
hvilket dock ej vore att undra på, men tillade
Ac vd. or RR I REN SV TR NNE ESP IN lent ng VAN ER PAR BR MR Mr ÖN nt NN ÄNDE NER LT Le