RÄTTEG. OCH POLISNYHETER. POLISEN. Trolleri. En gumma, boende vid lägenheten Claes på Hörnet, hade länge varit sjuk och beslöt sig äntligen att skaffa bot härför, men det borde vara någonting som dugde, ty hon ämnade ej gifva ut sina penningar för intet. Hon hade hört omtalas lappqvinnorna såsom särdeles skickliga i hvad underkurer beträffade, men en sådan stod ej att hir anträffa. Hon fick dock ändtligen reda på ogifta Ingrid Maria Olsdotter, hvilken, om ej just från Lappland, likväl var känd för att veta mera än andra. Olsdotter, en hjelpsam menniska, ordinerade att ett par saker af ädel metall, som gumman ärft efter någon af sina slägtingar, borde å kyrkogård nedgräfvas, — det skulle ovilkorligen hjelpa. Gumman, som fann förslaget godt, lemnade en guldring och en silfversked att offras, och Olsdotter, medlidsam mot sjuka, ville ej att gumman skulle sjelf under dessa kalla dagar gå tinda till kyrkogården, utan åtog sig att uträtta uppdraget. Hon tog dock miste om vägen och anträffades af en poliskonetapel i något öfverlastadt tillstånd, sysselsatt med att afyttra skeden, hvarför, då hon ej ville redogöra för åtkomsten och var en lös, ej hir hemmahörande person, hon häktades. Sedermera fann hon dock för godt att yppa förhållandet, hvarjemte hon erkände, att hon redan förut krympt guldringen. (D. ÅA. Utlagdt barn. Ett några dagar gammalt, dödt flickebarn fanns förliden torsdags afton liggande å Djurgården, straxt i närheten af Blå Portens tomt. Vådadöd eller ej? Ilördags afton, vid l0-tiden, hördes nere vid Riddarhusgränden förtviflade rop om hjelp, straxt efter det en mansPorson synts falla i vattnet från dervarande bro. Ångslupsföraren Olsson, som just höll på att lägen upp invid Strömsborg, skyndade genast ter ut för att rädda, men kom för sent; det prAn kan 40 var nåota karlar, hvilka i största