Hon -hade -ett mildt bedjande uttryck i
röst och bliek. Roman fann sin vackra dotter
så intagande, att det blef honom omöjligt
att spela missnöjd. Hade han kunnat visa
sig sträng, hade han måhända tvingat Ester
att förändra uppförande, men Roman tänkte
nu icke derpå, utan omfamnade och kysste
dottern, försäkrande henne att han icke
kunde vara ond på sin lilla älskling, och så
bjöd han henne god natt.
— Svaghet, svaghet, tänkte Nanny, då hon
räckte farbrorfriaren handen till afsked.
— Hvilken ståtlig qvinna; så mycken
takt och förstånd! tänkte Roman, då han
for hem, och glömde alldeles att beundra
sina hästar.
Den aftonen gick Nanny direkt. in till
sig, utan att först prata en stund med Ester,
såsom hon eljerzt brukade.
Lilla Olga sof. Den unga modern trädde
fram till hennes bädd och betraktade det gof-
vande barnet. Med händerna stödjande sig
mot sängkanten, stod hon lutad öfverden lilla.
— Första gången jag gifte mig var det
för hennes skull, som då egde mitt hela
hjerta. — Jag blef icke lycklig i mitt äk-
tenskap, och jag blef misskänd af alla. Nu,
min ljufva älskling, kan jag genom att för
andra -gåsgen gifta mig utan kärlek göra
dig rik- och oberoende. : Hvad gör det väl
då, om jag åter skall. bli olycklig?
Hon kysste det sofvande barnet, reste