Hvarjehanda nyheter.
så en protest. Vid en socken-
stär i en Uplands-socken röstade majoriteten
på en äldre, hederlig bonde tillordförande, hvar-
vid denne reste sig upp och med jiämrande röst
inlade en protest af följande lydelse:
sLä bli meg! Ni kan ju ta jen an
Wischmu-templet i Jaggermauth
i cugelska Os en ir, som bekant, en af hin-
dnernas mest be Tr: hålles
i juli månad hva
vid den religiösa fanatismen i den grad stegras,
att hela skaror pliga kasta sig framför de tunga
vagnar med afgudabelät som dragas viigen
framår, och låta Kkrössa sig under hjulen. I år
synes dock antalet deltagare i festen ha varit
mindre än förr. I tidningen Iriend of India
berättas dessutom, att festen elutat på ett allt
annat än högtidligt sätt. Man såg de två stora
vagnarne, siger tidningen, på vägen eller, rät-
tare, liggande i en bergsklyfta, emedan folket
icke hade lust att draga dem tillbaka till deras
plats. Oaktadt många åtagit sig att draga vag-
narne och att ntst j i, drogos dessa
endast hälften af d liga vägen och lig
nä i dyn med fanor och afgndab
nerna vände sig till auktoriteterna med anhållan,
att de måtte tillhålla folket att draga, men fingo
naturligtvis afslag. De, som från vagnarne upp-
fordrade folket at drags sse, blefvo hånade
och uppmanade att sjelfva låta spinna sig i redet.
Det skådespel, som vagnarne och afgnudabilderna
framstillde på landsvägen, kunde man betrakta
som en symbol för det tillstånd, hvari afgudatjen-
sten nu befianer fig, åtminstone uti folkrikare st
der och deras närmaste grannskap. — Allt äri r
giöst afseende vacklande och på väg att s
manstörtas Någon religiös entusiasm mirker
man numera knappast, och med tron ir detmyc-
ket klent bestäldt.
En beskedlig landtaman från trakten
af Lilla Edet, som för första gången i sitt lif
företagit en fird till Göteborg, kom att göra
återresan med en af de. snabbgående båtar, som
numera befara denna linie med en fart af Gud
vet hur många knop itimmen. Då han straxt före
framkomsten till Lilla Edet skulle lösa sin bil-
jett och man för densåmmnia affordrade honom en
riksdaler riksmynt, utbrast han förbluffad: Hå
körs, inte sa ja betala så möet, ja betalte inte
mer häromdan. — Hvad pratar du för slag,
far, hvarför skulle du inte betala lika mycke i
dag?4 — Ninnemen, si då va ja halfva dan
ombord, och nu har ja inte varit här mer än
några timmar. Denna invändning hjelpte emel-
leftid naturligtvis icke, bonden fick betala sin
riksdaler, men svor på att hädanefter alltid
resa med — Lilla eländet, (en gammal ömklig
ångbåt af primitiv konstruktion, eljest Liila Edet
kallad).
ye