vet detta. Jag skall noga öfverväga far-
brors Smickrande anbud och efter en sam-
vetsgrant sjelfpröfning ge mitt svar.
Brukspatron kysste hennes hand. En gäll
hvissling hördes helt nära dem och Ludvig
framträdde.
Roman reste sig genast, förklarade att
han skulle gå och söka reda på sin måg,
hvarefter han tog Ludvig under armen och
aflägsnade sig.
Nanny satt qvar.
Luften var lika klar, solen lika strålande,
blommörnå lika doftande och elfven lika
glänsaände som innan Roman störde henne,
och likväl kände hon sig nu helt olycklig.
Hon såg sorgset på den leende naturen,
ech på ansigtet skiftade uttryck af vrede
och smärta. Slutligen antog det en kall
rägel.
Förståndet hade fattat herrskarespiran och
: befallt känslorna att lyssna till dess röst.
Med förståndets ögon granskade Nanny
sin ställning, fördelarna få samma gång
-om skuggsidorna af friareanbudet.
Högmod och fåfänga hviskade i förstån-
dets öron: genom detta giftermål vinnes
oberoende och anseende, icke allenast för
dig sjelf, utan äfven för ditt barn.
Det låg något förrädiskt i detta, och för-
stände: hade stor lust att göra gemensam
sak med dessa sina farligaste undersåter,
men då ropade bjertat och samvetet: skola