Till hvilket pris kan söt, oskammad mjök ge-
nom mejerilushållning eller kalfvars uppfödande
realiseras på Bådana orter derifrån direktförsälj-
ning af mjölken icke kan ega rim?
Om fördelärne af en ordnad och omsorgsfullt
handhafd skogsskötsel, samt om sättet att åstad-
komma on dylik hushållning.
Om dessa frågor, hvilka punktvis föredro-
gos, uppstod en ganska liflig diskussion. I
afseende å den första anda icke något annat
e igt för orten i jordbruksväg uppgif-
RN såsom intendenten Julin-Dunn-
felt anmärkte, att jorden närmast hufvudsta-
den vanligtvis befinner sig i så hög växtkraft,
att höstsäden oftast lägger sig, hvarigerom
det i den isåddsa gräsfröet ei lemnar tillfreds-
ställande skörd. Han hade gjort sorgliga rön
i detta fall och kommit till den öfvertygelse,
att-man- måste, för att kunna erhålla vackra
gräsvallar, så gräsfiö i annat säda än råg och
hvete. Sjelf hade tal. låtit valläggnirgenföre-
gås af raps och funnit sig dermed mycket
belåten, y rapsen bade gifvit en mycket god
skörd och vallarna bade derefter blifvit ovan-
ligt bärande, hvarför han på det varmaste
förordade detta förfaringssätt,
Professor Arrhenius öppnade diskussionen
om andrå frågan med att gratulera landtmän-
nen omkring Stockholm att i afseende på sitt
jordbruk ha det å fett, att de lida deraf,
såsom den föregående talaren påstått. Öfver
något sådant kovna dock länets laudtbrukare
i allmänhet ej klaga, utan utgjorde det ännu
för dem ett önskningsmål att få sinjord äpp-
drifven i Hög växtkraft: Det återstode för
dem att göra ganska mycket för att hinna
detta mål. Gödselas värde kunde icke be-
stämmas, ty det är beroende både af den jord,
af hvilken man vill frambringa skörd, och af
det sädesslag, som den skall bära. Vetenska-
pen hade i dessa afseenden lemnat jordbru-
karen så måvga vpplysniogar, att han numera
är i ståod att bestämma hviika beståndsdelar
hans jord: skall ega för att kunna gilva en god
skörd af det ena eller andra sädesslaget. I
allmänhet är den befintliga animaliska spill-
ningen otillräcklig, att ersätta jorden hvad upp-
repade skördar förbruka. Man har sålunda
tagit till hjelp så kallade bigödningsämnen!
Detta är så allmänt, att man numers hufvuad-
sakligen kan bedöma ewtjordbruks stårdpunht
efter qvantiteten af artificiela. gödningsämnen
som. användes. Begagnas inga sådana, be-
drifves jordbruket ej på önskvärdt och tids-
enligt skick. Sedan medicinalrådet Wistrand
fästat uppmärksamheten på hvilket kraftigt
gödningsämne man har i den s. k. pudretten,
hvilkencdock ännu, tyvärr, finnes i alltför otill-
räcklig. mängd i följd af lojäet och vanvård,
henistälde hr Arrhenius, att förvaltningsut-
skottet skulle uppmana distriktsstyrelscroa att
söka åvägabringa pudrettberedning vid folk-
skolorsa Oca sålunda ho3 barnen ioplanta icke
blott det stora värdet af detta gödniogsämne,
utan lära dem sättet för dess beredning.
Detta blef äfven sällskapets beslut. I diskus-
sionen om denna fråga deltog dessutom fria. F.
ermelin, bushållningssällskapets sekreterare,
som intygade att förtroendet för pudretten ökas
för hvarje är, hvilket visar sig i de alltmer
till antal växande reqviaitioner, som ingå till
Stoekhoims pudreitberedningsbolag. I:yuner-
het är de; landtbrukarne i Norrland, som ia-
gett fördelare af att avvända detta gödnings-
mee). Om äv vidga frågvrua uppstud iu-
gen anmärkringsvärd öfverläggning ; angående
den sista uppläste jägmästaren Wetterhoff ett
skrifiligt artörande, kv.Isi ban sökte visa, att
ex god skozshushållving omöjligen kan vinnas
genom lagstiltningsåtgärder, lika för hela lan-
det, utan borde ordnandet af skogsbushåll-
tingen för hvarje län öfverlemnas åt vederbö-
rande bushålltigssällskap, som bäst vöre i
stånd att bedöma hväd som för länet vore i
den vägen lämpligast! I sammanhang med
dennå fråga uppmanade landshöfding Stråle
alla jordbrakare. som önaskade få afkomst af
sin skog och tillika ville betrygga sådan åt
sina efterkommande, att, derest de ej på an-
nat sätt kuode vinna detta mål, anlita den
af häshålläingssällskapet engagerade jägmär-
starep, bv:lken mot er ringa afgif; ginge till-
handa med alla behöfiiga råd och upplysnin-
gar. Profes or Arrhenius yttrade slutligen
några varma ord om hvars och ens pligt att
göra allt, hvad som kunde göras, för att ej
ttarma värdet af den torfva man fått att för-
valta åt kommarde slägten.
Etter slutad diskassion togs expositionen i
betraktande, hvarefter, kl. 3, utdelning af föl-
jande priser egåe rom:
För plöjning (prisdomare kapten Odelberg,
löjtnant Ljunggren, inspektor Carlqvist och landt-
brukaren Siltversparre): 1:sta priset, 2 specier,
landtbrukslärlingen Sellin vid Djursholm; 2:dra