Article Image
familjer hafva täflat om den tvifvelaktiga förmånen att få honom till måg. Mödraraa hafva nästan kastat sina döttrar i armar.o på honom. Han har icke bedragit någon; man visste, att hela hans kapital var beroende af ödets nycker, men hrad gjorde det? Det är så naturligt och så !jaft att hoppas! Vore det icke en hädelse att förutsätta, alt en ung, rask, begåfvad oc3 hedörlig meaniska, som är nyttig för samhället och oumbärlig för sin familj, skulle kunna lägga sig att dö helt tvärt? Den unge mannen har alltså blifvit gift; han är fader, han är för framtidea ansvarig för tväfines eller trennes existens, och det är känvslan af detta ljufva, men allvarliga ansvar, som en morgon för honom till assuranskoatoret. Han har gjort sina beräkningar som god familjefader. Af en medelinkomst på 20000 frank kan han årligen lägga af 2,000, utan att pålägga dem han älskar något slags umbärande. Om han är lycklig nog at lefva ytterligare 25 år, skall han kuona lägga af inalles 50,000 frank eller med ränta och ränta på ränta 100,000 fransk. Ej nog med att hans hustra under de 25 åren icke behöfver sakna något; vid sin död lemnar ban efter sig åt henne medel till en sorgfri, om också tarflig existens, Hans barn erhålla en god uppfostran och ärfva till på köpet ett litet kapital. Men om han nu doge om 5, 2 eller 1 år? I dag kanske? Lyckan har icke gifvit honom något fribref mot döden. Om han doge om: en timme, skulle hans enka och barn vara bragta till tiggarstafven. Begrafningen skulle sluka hvad som fanns inne af hans sista honorarium eller af hans sista qvartal. Kanske skulle en medlidsam principal eller några deltagande vänner hjelpa den stackars familjen, som förlorat sitt kufvud — ett ömkligt, ett förtvifladt hopp! Han vänder sig då till — några millionärer, som slagit sig tillsamman för att i förening afvända ödets hårda skickelser. Til dem säger han: Jag är 30 år gammal, och min helsa är god. Om jag dör, innan jag blir gammal, så måste det skrifvas på händelsens, slumpens räkning. Jag vill vara säker på att det kapital, jag i mina tankar sammanskrapat, icke i verkligheten går förloradt fir mina arfvingar. Jag är värd 300,000 frank, efter som jag årligen inbringar 20000 frank brutto. Huru mycket skall jag lägga af om året för att tillförsäkra dem jag älskar en tredjedel af mitt värde eller med andra ord 100,000 frank? Bolaget undersöker först, huruvida det icke har att göra med en sjuk, som är lifdömd af läkarne, derefter rådgör det med en matematiker, som är öfvad i sannolikhetsberäkningar. Resultatet blir, att den unge mannen med 20,000 frank om året, enligt sannolikhetsberäkning, ännu har så och så många år att lefva. Efter dessa undersökningar, som äro gjorda på mindre än en half timma, säger bolaget till sin klient: Gif mig 2,500 frank om året, och jag skall straxt underteckna ena förbindelse på 100,000 frank. Betalbar . ..2 Dagen efter er död. Afven om jag dör eftor ett år? Äfven om ni dör om åtta dagar. Men om jag nu dör om ett år, så bar ni ju endast fått 2,500 frank och ni skall ju dock utbetala 100,000 frank. Ni skulle komma att förlora mycket derpå. Inte mera än jag skulle vinza, om min Ircekliga stjerna låter er lefva, tills ni blir 100 år. Bolagen, ser ni, afsluta sina kontrakter med den enskilde, men om jag afslutar samma öfverenskommelse med 1,000 unga män om 30 år, så försvinner hasarden, uteslutes osäkerheten; man kan icke ens säga, att jag spelar hasard med ödet, ty i kraft af en sannolikhet, som är lika god som vissheten, vet jag att under de första 10 åren skola mina inkomster betydligt öfverstiga mina utgifter. Men om nu koleran. eller en annan cpidei... Afven det är förutsedt. Då ett bolag säljer 1,000 kapitaler mot årliga lifräntor, pasgar det på att med andra handen köpa 1,000 kapitaler af samma värde mot lifränta. Det kan antagas för gifvet, att om koleran i morgon dag sloge ibjäl 100 af våra kunder, skulle de 50 lemna oss arf, medan de öfrigas barn skulle kräfva arf hos oss. Våra risker motväga hvarandra, vi kunna icke förlera något. Och då alla våra beräkningar i hvarjo fall äro beräknade till vår fördel, kan jag försäkra er att, hvad än må inträffa, fördelen skall blifva på vår sida.v Telegrafnyheter. m

3 september 1869, sida 3

Thumbnail