I I TV NU SIR
RR rr
dresombhifvudstadens eller då större städer-
nas ; befolkning, .med- hänsyn till bvilken för-
hållandena såtminstonb -i:viss mån förändrats;
utan det är egestligen tal om den delrafna-
tioner, som lefver sitt egendomliga folklif midt
ute i den-egendomliga beaturen. Här möter
ögat öfverallt de höga, mörka fjällen; till och
med der dalen är jemförelsevis bred och öp-
pen, stå deidock på alla sidor störa oct all-
varliga Och stänga utsigten. Denmainklämda
fjällvatur småsts nödvändigt återverka påtolks
Karbktereny hvilken icke kan vara! litt, öppen
och liflig, dåv alla omgifnitgår äro allvarliga;
slutna och mörkå: Ljufva, frimodiga otwlefs
nadsglada tankar kunhba: icke heller trifvas
der, hvarest hvarje dag en förtvifad kamp
pågår: mot den hårda naturen; för att at:
tvinga henne: det: till difvets uppehälle nöd-
vändiga. Norrmannen har mindre esprit, mins
dre jovialitety mindre lifighet ock ratkhet än
dansken, mem Har vandra sidan ett tungt
allvar, lett inre djup, på visst sött mera för-
trolighet med och bättre uppfattning af lifvets
stora -förelser. Hela hans utveckling måste
gå i en7annan riktning än dauskens, Held
hans vandring genoti lifvet måste blifva en
helt annan: ängdenåes:
Deriör kan han icke trifvas med ossunder
samma sociala och politiska former, derför
måste äfven dst andliga lifvet i derbåda ri-
kena taga olika riktningar. Skall en varak-
tig vänskap mellan. de tvänne nationerna
åvägabringas, skall det broderliga förhållan-
det. bli .annat än.ett tomt.ord, som kan an-
vändas i talsvid skålar och af-svärmiska pos
litidi, så Imåste- grunden; hvarpå det hvilar;
vara ömsexidig uppfartning åf det egordom
liga lifvet hes de båda folken. Men ei sår
dam uppfatining äftadkommet icke gesoM att
söka Hhäfra olikheter, fom iCke kun häfvåst
der Föonmer blott, när man ideer och erkäa-
ner deska Ouikketer. Ju starkare bemödandena
att bortfesönnera desamma blifva, desto mer
skola de tillväxs. .
Och ,så en sak till. Norge, som.under.en
längd af år. likasom slumratutder främmande
inflytelse, börjar. pu: vakna still medvetande af
att: folket särsem sjelfständig: nation, som: har
rätt till och behof af att lefva sitt eget sjelf-
ständiga; nationele, lifis.Det sökersbryta sig
nys, . egendoceliga former i alla :riktningan,
allt är istillväxt och; utveckling, man märker
det tydligen hvarhelst man kommmer deråppe.
Det dr ångg Kratter. som föra sig; dä äro
kanske .vilds och oordnade. såsom. allt ungt;
men så mycket svåiare är det all isvorka på
denna-börjaode utveckliag; så att den samM-
manfallbr; fed Vår, som under århundraden
tillvdxit och antägit fåsta, bestärtda former.
Användes tvång, skola resultuterna endast bli
motsatta dem man ödikars Den horska and
ligå ock sUcials ätvecklingön,, hvilken na be-
finher sig i sia barndom, skall preeis; såsom
ett--annat--gensträfvigt barn-gåi-ea-slideles
motsatt rikining mot dea som tvångsåtgär-
derstfiafreö nn Ivf !
Detta förstå norrmänmiens kanske, tydligare
än vi danskar, emedan ds med sina anlag
förällfär och -eftertanke feflektera lite djä-
par öfver förhålländenar än vi. : Och det säga
ds- ärligt och-rättfram, såsoin deras vana är;
de vilje ickeonågön nätmäre politiskt förbin-
delsö med Dånmatk, emedad de icke kuntia
ha nyttå deraf, och gnmedär de behöfvarlugi
oehbs tid: för att på egen grutdval bygga tin
egen framtida. lycka! (Men de fordta likväl
att -ansös förs hvad decisjelfva Verket äro,
nämligen: goda skåndindver ien annah mening:
De ohysaovarma ocksbrodbrliga känslor för
Danmark; och de erkännd af iullt hjerta att
de ha mycket onätatt försonå, derför sått de
sista gången svekosi nödens! stund: De följa
med vårt framåtskridande härnerej de iotres-1
sera sig Nidigt för våra förhållanden, och
kommet. faran i mörk: och hotande äunw ex
gångrär det intet tvifvelratt ju icke da skola