Ännu en gång 1868 års lån. Från den insändare rörande denna fråga, som tecknar sig —f—, mottogo vi för ett par dagar sedan följande skrifvelse: Hr Redaktör! Då jag för några dagar sedan anmodade er meddela era läsare ett utdrag af kontraktet angående 1868 års svenska statslån, var det ingalunda min mening att inleda en polemik med hr —m—. Också sökte jag ej med ett enda ord vederlägga hvad han sagt. Sielf hade jag efter genomläsandet af de 2:ne 88, ni sedan på min begäran införde i onsdagens nummer af er tidning, klart insett icke allenast att hr —m— misstagit sig, utan också hvarutinnan hans misstag låg. Under sådant förhållande trodde jag mig böra inför allmänhetens ögon framlägga den handling, han misstydt — likväl utan att bifoga några kommentarier, hvilket skulle ha inneburit ett apäerkännnade af allmänhetens oförvillade omlöme. Men ännu framhärdar br —m— i sin villfarelse; ännu i dag tror han att fullmäktige i riksgäldskontoret omedvetet gjort hrr Raphaöl Sons en present af 180,000 rdr. Detta framgår af hans sednast offentliggjorda uppsats, i hvilken han ber mig tala tydligare. Nåväl, under förutsättning att ni, hr redaktör, vill upplåta era spalter för en förklaring, hvilken torde vara obehöflig för hvar och en annan än hr —2m—, har jag skrifvit en sådan, så kortfattad som möjligt; och följer den härhos: Ett aftal är ingånget mellan riksgäldskontoret å-ena sidan och hrr Raphaöl Sons å den andra. Detta aftal, hvars hufvudpunkter innefattas uti de 2:ne redan i Dagens Nyheter införda 8S, lyder, uttryckt i enkla ord, sålunda: 1:o Riksgäldskontoret fö:binder sig attleverera till hrr R. 8. den 1 juli 1868 utfärdade svenska statsobligationer till ett belopp af en million pund sterling, åtföljda af räntekoponger från sagde dag; :0 hvaremot hrr R. 8. förbinda sig att till riksgäldskontoret betala 870,000 pund sterling, enligt i kontraktet uttryckligen bestämda betalningsvilkor. : Sådan var öfverenskommelsen; alltså — från det ögonblick köpet afslutades, voro deyfköpta obligationerna med alla dertill hörande kuponger hrr BR. 8:s egendom, hvilken qvarhölls af riksgäldskontoret endast såsom hypotek för köpeskillingen. Nu anser hr —m—, att fullmäktige bort vid leveransens fullgörande minska värdet af det försålda genom att afklippa en del kuponger. Besynnerligt ! Lyckligtvis ha fullmäktige i riksgäldskontoret icke resonnerat så skeft som hr — m—. De skulle annars, efter att mot öfverenskommet pris ha sålt en vara, som var god, levererat en sikmre vara, De skulle ba skickat bir R, 8, som fullgjort hvad de tiliförbun