till hr Ekdahls i närheten varande bostad, der han, mött af br Ekdahls jungfru; blifvit-tillfrågad om han vore från Neumiller rmedistarkt öl? Joho; hade sockerdricksbäraren med tvär? säker ton förklarat. Femti buteljer. — Det är rätt, bade flickan sagt, men det finns ju inga etiketter? — Ja, dom — si dom ha di lömt, underrättar vår starkölsförsäljare; straxt ärefter hade hr Ekdahl utkommit och betalt för starkölet 6 rdr 50 öre (priset å varan var 7 rdr 50 öre, men genom missräkning kom tjufven ej att erhålla mer än 6 och 50). — Men hör han, säger jungfrun, sedan liqviden är uppjord: vi äro skyldiga 6 tombuteljer, tag med m med detsamma. — Vafalls! 6 tomputeller? jaha, dW riktigt, förklarar hr Neumiillers repretentant, och knogar sin väg med 56 tombuteljer. Den anklagade sökte under ransakningen slingra sig så godt han kunde, hvilket föranledde ordf. att underrätta honom, det han vore en stor gökt. Detta domarens framställda påstående föranledde ej något annat svar från gökens sida, än ett kallsinnigt: Ja, sir domarn, det går ja aldri ifrån. (Han hade nemligen varit så sysselsatt med sin försvarstalan, att han ej uppfattat meningen med titulationen.) Ransakningen uppsköts för vittnens hörande. Boström, som äfven är angifven för stöld af silfverskedar från en handlande Molin, återfördes till södra arbetsinrättningen, der han för närvarande är intagen.