till hr Ekdahls i närheten varande bostad, der
han, mött af br Ekdahls jungfru; blifvit-tillfrå-
gad om han vore från Neumiller rmedistarkt
öl? Joho; hade sockerdricksbäraren med tvär?
säker ton förklarat. Femti buteljer. — Det
är rätt, bade flickan sagt, men det finns ju
inga etiketter? — Ja, dom — si dom ha di
lömt, underrättar vår starkölsförsäljare; straxt
ärefter hade hr Ekdahl utkommit och betalt
för starkölet 6 rdr 50 öre (priset å varan var 7
rdr 50 öre, men genom missräkning kom tjufven
ej att erhålla mer än 6 och 50). — Men hör
han, säger jungfrun, sedan liqviden är upp-
jord: vi äro skyldiga 6 tombuteljer, tag med
m med detsamma. — Vafalls! 6 tomputeller?
jaha, dW riktigt, förklarar hr Neumiillers repre-
tentant, och knogar sin väg med 56 tombuteljer.
Den anklagade sökte under ransakningen
slingra sig så godt han kunde, hvilket föranledde
ordf. att underrätta honom, det han vore en
stor gökt. Detta domarens framställda påstå-
ende föranledde ej något annat svar från gö-
kens sida, än ett kallsinnigt: Ja, sir domarn,
det går ja aldri ifrån. (Han hade nemligen
varit så sysselsatt med sin försvarstalan, att han
ej uppfattat meningen med titulationen.)
Ransakningen uppsköts för vittnens hörande.
Boström, som äfven är angifven för stöld af
silfverskedar från en handlande Molin, återför-
des till södra arbetsinrättningen, der han för
närvarande är intagen.