Dagen derpå föreslog Erik sin fru, att de tillsammans skulle besöka faster Berg. Ehuru ister gjort till princip att med ett nej besvara alla förslager af Erik, afvek hon likväl denhå gång från sin antägna vana. De båda makarne åkte bort och tillryggalade vägen till X., utan att yttra ett ord. Då de återkommo vid middagstiden, var fu Berg med dem, Såväl Ester som Erik hade haft mycken möda att öfvertala henne, emedan hon för tillfället var litet opasslig. Ester hade emellertid varit så enträgen, att fastern slutligen låtit öfvertala sig. Att stanna på Lybo öfver natten kunde likväl ingenting förmå henne -till, emedan Oopassligheten tilltog. Hon återvände derför på aftonen till sitt hem. Nånny. hade visat den fattiga enkan så mycken vänlighet, att hon omöjligt hade kunnat vara mera förekommande, om fru Berg varit den rikaste och anseddaste frun i orten. Efter hennes afresa sutto Nanny, Erik och Ludvig och pratade. Nanny berömde fru Berg och kunde icke förundra sig nog öfver att brukspatron Roman var ond på sin syster. Ester teg och kunde icke förstå, hvarför Nanny fästade så mycken vigt vid hennes fattiga faster. FPster var från barndomen van att betrakta alla som saknäde förmögefihet med ringåktring.