Dagen derpå föreslog Erik sin fru, att de
tillsammans skulle besöka faster Berg. Ehuru
ister gjort till princip att med ett nej be-
svara alla förslager af Erik, afvek hon likväl
denhå gång från sin antägna vana.
De båda makarne åkte bort och tillrygga-
lade vägen till X., utan att yttra ett ord.
Då de återkommo vid middagstiden, var
fu Berg med dem, Såväl Ester som Erik
hade haft mycken möda att öfvertala henne,
emedan hon för tillfället var litet opasslig.
Ester hade emellertid varit så enträgen,
att fastern slutligen låtit öfvertala sig. Att
stanna på Lybo öfver natten kunde likväl
ingenting förmå henne -till, emedan Oopass-
ligheten tilltog. Hon återvände derför på
aftonen till sitt hem.
Nånny. hade visat den fattiga enkan så
mycken vänlighet, att hon omöjligt hade
kunnat vara mera förekommande, om fru
Berg varit den rikaste och anseddaste frun
i orten.
Efter hennes afresa sutto Nanny, Erik
och Ludvig och pratade.
Nanny berömde fru Berg och kunde icke
förundra sig nog öfver att brukspatron Ro-
man var ond på sin syster.
Ester teg och kunde icke förstå, hvarför
Nanny fästade så mycken vigt vid hennes
fattiga faster. FPster var från barndomen
van att betrakta alla som saknäde förmö-
gefihet med ringåktring.