dagsperiods storheter tecknas på följande sätt: I Emil Key, godsegare, kongl. sekreterare; för Södra Tjust härad. Denne representant mottogs vid sitt inträde i den nya representationen af ej så ringa förväntningar. Efter slutade studier, och sedan han en kortare tid tjenstgjort i k. m:ts kansli, egnade han sig åt landtbruket, blef en framstående man i sin ort, delande sin tid mellan omsorgen att förvandla sin egendom till en mönstergård, samt omfattande statsekonomiska, sociala, politiska och estetiska studier och zgkriftställeri. Det var således först efter en långvarig och omgsorgsfull förberedelse för reprezentantkallet, som han intog en plats bland folkombuden; och den ställning af den mest bestämda opposition mot frih. Gripenstedtz ficanssystem, som hr K. redan förut intagit genom en mängd förtjenstfulla tidniogsuppsatser, riktade mot detsamma, — i förening med hans vältalighet och öfriga egenskaper — gjorde honom till en så godt som sjelfskrifven chef för den opposition inom kammaren, hvars uppkomst var en naturrödvändig följd af systemet och det allmänna betrycket. Att organisera och sammanhålla dena opposition, hvilken man, enär den företrädesvis bestod af jordbrukare, kallade landtmannapartiet, är utan tvifvel br Keys verk; men från majoritetens öfverdrifter i! sparsamhetsifver måste han fritagas. Att rätt karakterisera ställningen — såsom en kamp icke biott mellan frihandel och skyddsystem, utan mellan kosmopolitism och fosterländskhet, att hafva bättre än någon annan blottat systemet: fel, och för des: upphofsmän och främste befrämjare visat att dess frukter ionantill blott voro falla med stoft och aska, likt vissa frukter vid Döda hafvets stränder — har varit hans speciela förtjenst; och natnrligtvis har han mer äa någon annan varit föremål för ilskan, bitterseten och smädelsen från systemets ashängare utom som inom kammaren. Man har sökt genom flitiga upprepningar öfvertyga allmänheten att hans sträfvanden hufvudsakligen härrörde af personlig äregirigbet och afsågo att vinna inträde i statsrådet, då likväl hans hållning endast varit ett konseqvent vidhållande af den ståndpunkt han från början intagit. Det är här ej nödigt att nämna de frågor, i hvilka han uppträdt för en sund och värdig nationel politik. (Nationalpartiet var äldsta namnet på landtmarnapartiet, och kanske kommer ett sådant att framdeles absorbera detsamma). För bildens fullständighet må tilläggas, att hr K. med fin bildsing, mindre vanlig menniskokännedom, stor fyndighet i debatten, ädelhet i tänkesätt och entusiastisk värme för hvad kan anser rätt, förenar en utsökt urbanitet i umgänget, försigtighet och en ovanlig energi. Dessa två teckningar ådagalägga tillräckligt hvilken art af sanningskärlek ledt den författare, som af Nya Dagligt Allehända erhållit så ampla loford.