2 1
Ivarjehanda nyheter.
En djurtömjare i strid med lejon.
Ena förfärlig scen silldrog sig den 18 dennes på
e Mm. i hippodromen i Paris Djurtämjaren Lu-
cas hade inträdt i lejonens bur för att som van-
ligt aflägga prof på det välde han eger öfver de
vilda djuren; men knäppt hade han stängt dör-
ren efter sig, förr än Pljoninnan, som låg hop-
krupen i n at buren, utstötte ett förfir-
ligt rytande, plötsligt reste sig upp och rasande
kastade sig öfver djurtämjaren, som störtade till
marken. Imeas ville försvara sig, men lejonin-
nan lade sina framtassar på hans skuldror, grep
honom med tänderna i halsen och släpade ho-
nom bort till andra sidan sf buren, der de an-
dra fyra lajonen uppeböllo sig. Här sletsig Lu-
ceas med en kraftunstr ing lös från lejonin-
nam och försökte att resa sig upp, men i samma
ögonblick kastade sig denra och de andra fyra
lejonen, hvilka likaledes grepos af ett plötsligt
raseri, öfver honom; och han föll då ännu en
gång omkull, i det han utstötte ett förtviflans
skri och miästan doldes under de fem rasande
djurens kroppar. Man kan lätt tänka sig, huru
de talrika åskådarne skulle bli till mods vid
denna syn; nåera fruntimmer dånade, andra
sprungo förfärade omkring och sökte en utgång,
karlarne störtade fram till buren och ropade på
vapen; några, som totalt förlorat besinningen, ro-
pade att man skulle intränga i buren och från-
rycka djuren deras byte. Efter några ögonblick
visade sid Lucas djurvaktare Pept, beväpnad
med en karbin; han öppnade modigt dörren till
buren för att komma sin herre till hjelp. Bull-
ret, som uppkom då dörren öppnades, afledde
lejonens uppmärksamhet från Incas. hvilken,
blödande som han var, ännu egde styrka nog
för att begagna sig häraf och resa sig upp. Un-
der det att Pepå oförfäradt gick fram till lejo-
nen, i det han skarpt betraktade dem och skräm-
de dem genom aflossande af karbinen, hann Lu-
cas släpa sig fram till dörren. I samma ögon-
blick, han uppnått denna och ville öppna henne,
störtade ett af lejonen, rasande öfver att se by-
tet nära att undslippa sig, fram mot honom,
men Pcp6 kastade sig emellan och tillfogade 1e-
jonet med karbinkoltven ett så våldsamt slag att
djuret vek tillbaka, så att Lucas kunde öppna
dörren och kasta sig ut. Då Pepå, motshvilken
lejonen nu vände sig, såg sin herre frälst, drog
han sig skyndsamt tillbaka och slapp, ifven han,
lyckligt ut. Och det var i hög tid, ty med blo-
diga gap och fladdrande mahnar störtade de vil-
da djuren sig mot buens jernstänrger, i det de
beto och ruskade i dessa samt utstötte långdrag-
na tjut: det var ett fasansfullt skådespel. Då
Lucas väl sluppit ut ur buren, afsvimmade han;
han hade svåra sår ishalsen och längs utmed den
ena sidan; hans drägt var hbokstafligen sliten i
stycken. -Emellertid mottog publiken efter en
kort stund meddelande om, att hans tillstånd,
om än mycket beklagansvärdt, likväl lemnade
hopp om lifvet.
En semtimential äkta man. John
Stebaleski, handlande i Pesth, laddade härom
dagen. en pistol och sköt sig i hjertat. Han ha-
de förut skrifvit följande bref till en vän: Bä-
ste Ylin! Jag bar beslutat att döda mig i mor-
gon. Lifvet är outhärdeligt. Jag beundrar min
hustru, men hon har blifvit så fet — hon som
var så förtjusande då jag gifte mig med henne,
Farväl min vän; säg min hustru, att jag iöte-
drar att dö hellre än att bli otrogen mot henne
eller att skilja mig från henne på laglig väg.
Farväl och beklaga mig
a År 6 är 6 en a aa GGN re rr Ra nr