är ett charmant fruntimmer, ja, det-ärhon.
Skada att hon fortfar att vara i utlandet.
Gubben Malmberg dog, som ni vet, i Ita-
lien. Ham led af någon bröstsjukdom och
hon, den engelny följde -och vårdade-lonom,
som var ganska stygg mot-henne. Det är
en historia för sig, men icke så romantisk
som den om Nanny. Denna sednare kan
jag på mina fem fimgrar, efter som det var
hardt nära att de båda äldre bröderna
Malmberg, Carl och Erik, råkat i evig ovän-
skap. Bröderna säger jag; men det är li-
tet på tok med det derbrödraskapet, skall
jag säga. Jag vet då bestämdt, att Carl inte
var son af samma mor som FErik, fäst den
stackars qvinnan måste uppföda honom som
sitt barn; men det var icke om det jag
skulle tala, utan om kärlekshistorien; sa-
lig brukspatron gjorde slag i saken genom
att skicka bort herr Erik. Medan han var
borta, gifte sig Carl med Nanny, som all-
deles icke tyckte om kapten, utan var kär
i herr Erik. Hon måste likväl ta Carl, för
brukspatron ville det. Löjtnanten fick emel-
lertid icke rosa marknaden, nej, det fick han
visst inte. Nanny gjorde honom lifvet så
St som möjligt, ja, det gjorde hon. Han
var Wartsjuk,-stackars karl, ja, det-var han,
öchssöm det påstås, icke utan orsak; ty
när Bik kom hem, tyckte han fortfarande
om;rid svägerska och lädeicke heller några