är ett charmant fruntimmer, ja, det-ärhon. Skada att hon fortfar att vara i utlandet. Gubben Malmberg dog, som ni vet, i Italien. Ham led af någon bröstsjukdom och hon, den engelny följde -och vårdade-lonom, som var ganska stygg mot-henne. Det är en historia för sig, men icke så romantisk som den om Nanny. Denna sednare kan jag på mina fem fimgrar, efter som det var hardt nära att de båda äldre bröderna Malmberg, Carl och Erik, råkat i evig ovänskap. Bröderna säger jag; men det är litet på tok med det derbrödraskapet, skall jag säga. Jag vet då bestämdt, att Carl inte var son af samma mor som FErik, fäst den stackars qvinnan måste uppföda honom som sitt barn; men det var icke om det jag skulle tala, utan om kärlekshistorien; salig brukspatron gjorde slag i saken genom att skicka bort herr Erik. Medan han var borta, gifte sig Carl med Nanny, som alldeles icke tyckte om kapten, utan var kär i herr Erik. Hon måste likväl ta Carl, för brukspatron ville det. Löjtnanten fick emellertid icke rosa marknaden, nej, det fick han visst inte. Nanny gjorde honom lifvet så St som möjligt, ja, det gjorde hon. Han var Wartsjuk,-stackars karl, ja, det-var han, öchssöm det påstås, icke utan orsak; ty när Bik kom hem, tyckte han fortfarande om;rid svägerska och lädeicke heller några